Natos beredskap i norr kanske inte i vårt intresse

Bild: Wilfred Hildonen

Av Natos soldater i beredskap kommer hela 68 procent från stater med ett demokratiskt underskott och 13 procent från så kallade halvauktoritära stater.

Det var med intresse jag tog del av nyheten om att USA och Sydkorea reducerar sina omfattande årliga gemensamma krigsmanövrar i syfte att lindra de militära spänningarna på Koreahalvön. Det finns med andra ord fortfarande utrymme för en förtroendeskapande utrikes- och säkerhetspolitik på den internationella arenan.

Finlands utrikes- och säkerhetspolitiska ledning kunde följa USA:s och Sydkoreas exempel och ta initiativet till en reducering av den för 2021 planerade omfattande internationella krigsmanövern Polarfuchs där uppe i norr. En flyktig blick på kartan ger vid handen att Polarfuchs vill öka Natos beredskap för att trygga de globala marknadskrafternas möjligheter att exploatera det arktiska områdets naturresurser.

Jag är inte så övertygad om att beredskapen i fråga motsvarar våra intressen. Eventuellt vore det förnuftigare att förkovra våra kunskaper i ryska och kinesiska.

I sin insändare (HBL Debatt 3.3) går Theo Herold in på finlandiseringen, den finländska suveräniteten och Finlands medlemskap i Nato. Rysslands annektering av Krim där vid Svarta havet förs givetvis också på tal.

Jag erkänner att jag har något svårt att förstå vad de ovannämnda frågorna har med vår planerade skattesatsning på stridsflygplan i mångmiljardklassen att skaffa. Här är det fråga om användning av mina skattepengar.

Enligt tjänstemännen vid vårt finansministerium står Finland under de kommande åren och årtiondena inför många svåra problem, såsom klimatförändringen, den åldrande befolkningen, den tekniska omvälvningen och den höga strukturella arbetslösheten. Den offentliga ekonomins buffertar inför nästa recession är dessutom tunna samtidigt som hållbarhetsproblemet ännu inte lösts.

Nidvisan om finlandiseringen lanserades av den västtyska högern i syfte att smutskasta Willy Brandts "Ostpolitik". Paasikivi–Kekkonen-linjen och vår vänskaps-, samarbets- och biståndspakt med Sovjetunionen sågs av den västtyska högern som ett avskräckande exempel på hur det kan gå då man tar hänsyn till sina grannländers politiska intressen och förhåller sig neutralt till internationella konflikter.

Paasikivi–Kekkonen-linjen var dock förnuftig och framgångsrik utrikespolitik. Den utgjorde basen för ett resultatrikt och omfattande samarbete med vårt östra grannland inom samhällets mest olika områden. Den bidrog till att ge finländaren arbete, utkomst, möjligheter att skaffa sig en rymlig bostad, bilda familj och satsa skattepengar på vård och omsorg, skola, utbildning och forskning.

Paasikivi-Kekkonen-linjen naggade inte vår suveränitet i kanterna. Att ge uttryck för sitt personliga agg mot ryssarna och Ryssland är inte suveränitet. Det är russofobi. Vår suveränitet naggades i kanterna då vi gick med i EU. Av den enkla anledningen att EU förutsätter detta av sina medlemsländer.

I sig förvånar det inte alls att man från Natos sida gärna ser Sverige och Finland som medlemmar. Av Natos soldater i beredskap kommer hela 68 procent från stater med ett demokratiskt underskott och 13 procent från så kallade halvauktoritära stater. De demokratiska staternas andel är 19 procent.

Inför frågan om vad det är som Nato egentligen tror sig försvara skulle Finlands och Sveriges medverkan bidra till att snygga upp de ur demokratisk synvinkel mindre angenäma siffrorna.

Herbert Walther Helsingfors

Bli kock i Axxell

Svenskfinlands kändaste kock, Micke Björklund, har trätt in som mentor och mecenat för Axxells kockutbildning i Karis, för kockutbildningens framtid och Finlands matkultur. 8.10.2019 - 11.40

Mer läsning