Nationella fantomsmärtor

Kanske vi skulle lida av lika kraftiga nationella fantomsmärtor som armenierna om hustaken i Viborg vore synliga från Salutorget i Helsingfors?

– Ni har tur, i dag är det så klart att ni kan se Ararat, säger vår guide i Jerevan, Armenien.

Den meningen får vi sedan höra varje dag av olika guider under vår resa, för det mesta också med samma tillägg:

– Nu när vi har en ny premiärminister kommer vi kanske att kunna få tillbaka Ararat.

Ararat, armeniernas heliga berg, låg i det historiska Armeniens centrum, men förlorades till turkarna på 1920-talet. Det som en gång var västra Armenien ligger i dag i östra Turkiet. Gränsen mellan de två länderna är stängd, så i dag kan armenierna bara beskåda sitt berg på håll. Men Ararat finns ändå överallt: på brandyflaskor, cigarretter, passtämplar, statsvapen, turistsouvenirer – precis som om det fortfarande var armeniskt.

För en finländare känns det hela lite främmande. Vi har ju också förlorat ett landområde med enorm historisk, kulturell och mytologisk tyngd. Men vi talar inte om det dagarna i ända, vi säljer inte souvenirer med bilder på landmärken i den nuvarande ryska republiken och ganska få av oss vill på allvar få tillbaka de förlorade områdena.

År 2005 lät Helsingin Sanomat göra en undersökning som visade att 62 procent av finländarna inte vill ha tillbaka Karelen. Mer än hälften ansåg att det skulle vara alldeles för dyrt att återuppbygga området, medan andra ansåg att det är onödigt att gräma sig över oförrätter i det förflutna, att ett återbördande kunde skada relationerna mellan Finland och Ryssland och att det kunde skapa spänningar i samhället om vi plötsligt fick en stor rysk (ointegrerad) minoritet i landet.

I Armenien är det annorlunda. Trots att armenierna har haft 25 år längre tid på sig att vänja sig vid förlusten anser 80 procent fortfarande att landet borde ställa territoriella krav på Turkiet och bara 5,5 procent är helt emot tanken, visar en undersökning från 2014. Tiden har alltså inte läkt såren. (Bara som en jämförelse: enligt en undersökning från 2017 vill bara 39 procent av sydkoreanerna i åldern 20–29 ha en återförening med Nordkorea, medan 71 procent av dem som är 60 eller äldre vill ha det.)

Man ska dock inte dra alltför långtgående paralleller mellan Finland och Armenien. Den armeniska amputationen föregicks av ett folkmord som raderade ut drygt en miljon armenier i det som då var det osmanska riket. Att Ararat då blir en symbol inte bara för förlorade territorier, utan också för förlorade själar är ganska klart. Ändå kan en tillfällig besökare inte låta bli att tänka den hädiska tanken att armenierna kanske skulle klara sig bättre om de genomgick en ordentlig sorgeprocess och accepterade förlusten av sitt berg. Längtan efter det förflutna blir lätt en boja som håller en kvar i dåtiden och hindrar en från att se framåt.

Men vem vet, kanske vi skulle lida av lika kraftiga nationella fantomsmärtor som armenierna om hustaken i Viborg vore synliga från Salutorget i Helsingfors? Det är svårt att gå vidare om det förflutna hela tiden stirrar en i ansiktet.

Theresa Norrmén ordbrukare som översätter och skriver

Beställ Veckans kulturplock!

Ett plock från Kulturen varje fredag i din e-post.

Så kan valet av lån påverka din ekonomi

Mer läsning