Nationalskatter i fara

En ovärderlig samling med Jean Sibelius manuskript riskerar att begravas i skåp utom forskarnas räckhåll, om de inte köps till Finland. Bild: HBL-arkiv

En betydande samling med över 1 200 av Jean Sibelius manuskript riskerar att hamna bortom forskarnas räckhåll. Kan en förestående katastrof förhindras?, frågar sig professor Timo Virtanen.

Under de senaste 50 åren har Sibelius handskrifter varit till salu flera gånger, oftast vid auktioner utomlands. 1970 lyckades Helsingfors universitetsbibliotek (sedermera Nationalbiblioteket) med stöd av staten, två banker och en stiftelse anskaffa en samling på 50 manuskript vid en auktion. 1997 var universitetsbiblioteket lika framgångsrikt: en stor Sibelius-samling – igen 50 manuskript – kunde anskaffas till Finland direkt från ett utländskt förlag. På nytt kom staten (Undervisningsministeriet) till hjälp. Under de senaste 20 åren har Sibelius musikmanuskript då och då dykt upp i auktionskataloger. Några enstaka manuskript har köpts till Finland, medan andra – de mest omfattande – har blivit sålda till utlandet. Sibelius handskrift för Pohjolas dotter, med dess 57 sidor, såldes 2016 till en okänd köpare till ett högt pris, närmare 290 000 euro.

För en tid sedan erbjöds igen till försäljning en stor och värdefull samling av Sibelius manuskript, som sedan början av 1900-talet hade stannat i ett förlagsarkiv i Tyskland. Samlingen omfattar över 1 200 sidor av olika slags manuskript, inklusive Sibelius egenhändigt renskrivna noter till stråkkvartetten Voces intimae, Svanevit-sviten för orkester, samt musiken till skådespelen Pelleas och Mélisande och Belsazars gästabud, arrangerade för piano. Därtill innehåller samlingen viktigt källmaterial till exempelvis violinkonserten, tredje symfonin och den symfoniska dikten Nattlig ritt och soluppgång.

Nu förefaller samlingens öde – den största kända inom Sibelius-forskarkretsen som ännu vandrar utan ständigt hem i världen – att vara helt oklart. Som nationalskatt är Sibelius manuskript ovärderliga, och de lockar fortfarande utländska forskare till Finland.

Det största problemet ur forskarnas perspektiv är detta: om manuskript säljs till en privat samling, vet vi inte om vi någonsin får se och utforska dessa manuskript. Allt – faktiskt allt – beror på köparens välvilja. Kanske hamnar manuskripten i ett skåp någonstans i världen, där de faller i törnrosasömn för flera årtionden, bara för att igen byta ägare vid en auktion någon gång i framtiden. Detta beror på att de mest uppskattade tonsättarnas manuskript är samlings- och placeringsföremål, vars värde bara växer under årens lopp. I dag skulle man inte längre få tillstånd att föra ut Sibelius manuskript från Finland.

1970 blev auktionen ett ämne för offentlig debatt, och universitetsbibliotekets rapport om köpet berättar: "Förhandsuppgifterna, som publicerades i tidningarna, berättade ändå om så höga priser, att Finlands möjligheter ansågs vara tämligen dåliga." Enligt beskrivningarna uppstod inom kort tid en riktig landskampsanda. Den starka viljan vann, och alla manuskript förutom ett räddades till Finland. Rapporten formulerar ett speciellt tack: "Både tidningarnas korrespondenter och skrivare av ledartiklar samt kåsörer har, var och en på sitt eget sätt, varit med om att uppmuntra försöket att få tillbaka mästerkompositörens manuskript." Rapporten slutar med en viktig slutsats och lära: "Även nu berodde den lyckliga utgången till stor del på gynnsamma sammanträffanden. De vetenskapliga biblioteken i vårt land borde för sådana här fall ha till hands en speciell 'katastroffond', liksom många av de svenska biblioteken har."

I dag är en katastrof igen nära: en av våra nationalskatter är i fara att hamna i ett okänt land och på en okänd adress. Jag hoppas, att det är ett gemensamt intresse, men också vår plikt och vårt ansvar att vårda vår unika nationella egendom och vårt kulturarv.

Timo Virtanen är chefredaktör för Jean Sibelius samlade verk. Bild: Tor Wennström/HBL-arkiv

Timo Virtanen

Mot en renare värld, ett flyttlass åt gången – ”Alla våra 150 röda bilar kör fossilfritt”

Mer läsning