Nästan bättre än verkligheten

Politisk dramaserie. Samuli Edelmann och Mats Långbacka aspirerar båda på presidentposten.Bild: Zodiak Finland/Yle

Vad händer när folket väljer en reformist från näringslivet utan politisk bakgrund till president? Nej, det handlar inte om Donald Trump, utan om en inhemsk dramaserie med oväntat aktuella krokar.

Hemmasalongen: Presidenten sänds i Yle TV1 söndagar kl. 21.05, repris tisdagar 22.45.

Då invandringen fungerar som vattendelare i vilken politisk debatt som helst och då populismen fått fäste i västliga demokratier uppmärksammar Yle Finlands jubileumsår med en politisk dramaserie med flera tidsaktuella komponenter. I tolvdelade Presidentti vinner den politiska populisten och tidigare affärsmannen Henri Talvio (Samuli Edelmann) presidentvalet 2018 med ett enda vallöfte om att "förändra Finland", oklart hur, men antagligen för att "politik inte är förbehållet professionella politiker", som han själv säger.

Hade vi inte upplevt Juha Sipiläs och Donald Trumps karriärskiften från företagsmiljonärer till statsminister respektive president skulle det låta lite väl tjockt. I dag är upplägget i högsta grad realistiskt. Det osannolika är väl då presidentens vänsterprassel med den unga kvinnliga statsministern Petra Pennanen (Inka Kallén) – som riskerar att stupa på en interpellation om invandringen, som den nyvalde presidenten initierade då han var oppositionsledare.

Mycket snart börjar de centrala figurernas personliga intressen i både kabinetten och sängkammaren gå stick i stäv med nationens dito. Spänningen ökar då Mats Långbacka som spelar den förlorade parten i presidentvalet ser en chans till avancemang i karriären om bara hans partikamrat statsministern faller på interpellationen. Nyval skulle ändå troligen ge populisterna makten, vilket den nyvalde presidenten symtomatiskt nog bävar för. Populister gör sig bäst i oppositionen, tycks även han inse.

Presidenten är van att få som han vill, men hans hustru, spelad av Laura Malmivaara och presidentens kanslichef i Rea Mauranens tappning är två starka kvinnor i hans närmaste krets som ska lära honom att politisk makt innebär att jobba på ett helt annat sätt än företagsledaren är van vid.

Att serien kommer att vecklas ut i takt med att Donald Trump väntas visa allt fler smutsiga kort i sin lek är en nästan surrealistisk slump. Ändå tar serien naturligtvis pulsen uttryckligen på det finländska samhället. Några nog så bekanta partier sätter sin prägel på politiken, om än under påhittade namn, vilket känns som omotiverad politisk korrekthet då det är uppenbart vilka som avses.

Kirsti Manninens och Antti Pesonens manus är lovande och serien tar en rivstart i de två första avsnitten. Regissören Lauri Nurkse kunde gärna ha jobbat upp stämningen under valkvällen – så här sval är ingen seger i presidentvalet. Däremot kommer Yles roll som aktör i maktspelet väl fram (kanske obehagligt väl i den senaste Sipilä/Yle-härvans efterdyningar), inte minst tack vare en gammal men sval personrelation mellan presidenten och en nyckelperson på Yles politikredaktion.

I de kommande avsnitten blir Finland taget på sängen av diverse akuta hot. Politisk extremism, informationsläckor och miljökatastrofer försvårar balansgången mellan ett kallt och ett hett krig och sätter press på makteliten att leverera.

Peter Buchert Reporter

”Nu sover jag gott, äntligen!”

Angelina fick dålig sömn men rogivande växter hjälpte henne. "Min livskvalitet är mycket bättre nu" säger hon. 20.9.2018 - 13.33