Nästa eldprov för regeringens samstämmighet – klimatlagen ska skipa rättvisa över generationer

Kati Kulovesi anser att klimatlagen behöver innehålla etappmål för utsläppsminskningar för att den återstående utsläppsbudgeten ska fördelas rättvist över generationer. Antti Belinskij påpekar att regeringen är upptagen av flera större lagpaket med klimataspekter. Utöver klimatlagen ska också naturskyddslagen och mark- och byggnadslagen förnyas under återstoden av valperioden. Bild: Cata Portin

Den nya klimatlagen handlar om en skälig arbetsfördelning – hur mycket av klimatarbetet ska vi göra i dag och vad ska vi skjuta på framtiden? Lagen måste skrivas så att den beaktar en rättvisa över generationer, och så att den inte genast behöver skrivas om igen, säger forskarna Kati Kulovesi och Antti Belinskij.

Arbetet med en ny klimatlag är ett av regeringens största lagstiftningsprojekt och en av de största bitarna i dess klimatpolitik. Men eftersom regeringen har haft svårt att enas i klimatfrågor och eftersom revideringen har lämnats till slutet av valperioden finns risker för en urvattnad kompromiss.

– Ur tekniskt och vetenskapligt perspektiv finns alla förutsättningar för en riktigt bra lag, säger Kati Kulovesi, väl medveten om att det hänger på den politiska samstämmigheten.

Kulovesi är professor i internationell rätt och internationell miljörätt vid Östra Finlands universitet. Hon betonar att den nya klimatlagen måste svara mot morgondagens behov. Den nuvarande lagen har bara sex år på nacken, men är redan hopplöst föråldrad.

– Också EU:s klimatlagstiftning förändras otroligt snabbt. Det är inte hållbart att justera lagen hela tiden. Därför behöver den skrivas så att den håller ett bra tag, säger hon.

Den nuvarande klimatlagen säger att Finland ska minska sina utsläpp med 80 procent till 2050 från 1990 års nivå. Siffran är föråldrad och saknar vetenskaplig förankring. Finlands klimatpanel har sedermera räknat ut att utsläppen borde minska med minst 90 och helst 95 procent till 2050 för att Finland ska hålla sitt löfte om att göra sin skäliga andel för att hejda uppvärmningen till 1,5 grader.

I förslaget till ny klimatlag höjs ribban så att slutmålet är i enlighet med klimatpanelens kalkyler. Kati Kulovesi betonar att det därtill behövs etappmål i linje med slutmålet.

– Det är för lätt att slå fast ett mål på trettio års sikt och köra på som förut, säger hon.

Regeringen har lagt in två etappmål: utsläppen ska minska med minst 60 procent till 2030 och med minst 80 procent till 2040, enligt klimatpanelens rekommendationer. Med den takten ska vi också uppnå koldioxidneutralitet till 2035 som regeringsprogrammet föreskriver.

– Det är bra att det skärpta utsläppsmålet och etappmålen nämns i lagförslaget och att de är vetenskapligt förankrade. Det är mer än vad man kan säga om EU:s klimatlagstiftning vars mål om koldioxidneutralitet till 2050 antagligen behöver revideras, säger Kulovesi.

EU väntas skärpa sina klimatmål efterhand, som Parisavtalet föreskriver. Det kommer att påverka medlemsländernas klimatmål, påpekar Antti Belinskij, forskningsprofessor vid Finlands miljöcentral.

– Om Finland redan har en tillräckligt stark klimatlag behöver vi inte reagera varje gång EU höjer ribban, säger han.

Tyskland föll i domstol

När Antti Belinskij och Kati Kulovesi granskade de omkring 450 utlåtanden som strömmade in när lagförslaget var på remiss såg de att nästan alla instanser omfamnar slutmålet, men ett fåtal större aktörer inom näringslivet vill stryka etappmålen.

Etappmål kan skapa förutsägbarhet i klimatpolitiken över valperioder, oberoende av varierande politisk ambition. Klimatlagen stadgar nämligen om vilka klimatplaner de statliga myndigheterna måste göra upp för att samhället ska nå lagens mål, utan att direkt förplikta enskilda medborgare till någonting.

– Etappmålen kan underlätta myndighetsplaneringen på kortare sikt, säger Antti Belinskij.

Därutöver har etappmålen en annan, minst lika viktig funktion. De ska skapa rättvisa över generationer i klimatarbetet. Att hejda klimatförändringarna är förstås hela samhällets utmaning, men takten på arbetet avgör i vilken mån dagens generation behöver kavla upp ärmarna och hur mycket av ansvaret vi lägger på kommande generationer.

Det är inte längre bara en moralisk utan också en juridisk fråga. Exempelvis Tyskland har tvingats skriva om sin klimatlag sedan landets författningsdomstol slog fast att planerna på att förbruka en stor del av den resterande utsläppsbudgeten inom en snar framtid kränkte kommande generationers grundlagstryggade rättigheter, påpekar Kati Kulovesi.

– Med en lag utan etappmål skulle Finland löpa risk för samma sak. Vi ska minnas att flera barn och ungdomar driver rättsprocesser mot regeringar som lämnat för mycket klimatansvar på framtiden, säger hon.

Att definiera rättvisa

Efter att ha följt klimatpolitik i 20 år gläds Kati Kulovesi åt att Finland för första gången kan få en klimatlag vars grundbultar är vetenskapligt förankrade. Hon hoppas ändå på mer, som att lagen ska få en mekanism för självkorrigering och att den ska säga hur begreppet rättvis omställning tolkas juridiskt.

Med självkorrigering syftar Kulovesi på att det finns en uppenbar risk för att samhället inte gör tillräckligt för att nå klimatmålen. Om regeringens klimatårsberättelser eller andra utredningar visar att vi sackar efter kunde det behövas en mekanism som ålägger regeringen att skärpa klimatpolitiken.

Här är regeringens förslag luddigt. Det nämner en slags framtidsgranskning, men själva mekanismen som förpliktar makthavarna till åtgärder om klimatarbetet sackar efter saknas i propositionen.

– De flesta nationella klimatlagar saknar en sådan mekanism, men den vore ett viktigt komplement som skulle öka lagens trovärdighet, säger Kulovesi.

Det står redan klart att klimatlagen ska revideras i två etapper. De stora bitarna kommer först och behandlas i riksdagen efter juluppehållet. Vissa detaljer, som huruvida civilsamhället ska få rätt att överklaga de statliga klimatplanerna, dröjer till nästa höst.

Om begreppet rättvis omställning alls benas ut kommer det sannolikt att landa i den senare delen. Politiskt definieras rättvis omställning som att ingen ska drabbas oskäligt av klimatpolitiken. Det betyder att den som exempelvis förlorar sin utkomst på grund av klimatpolitiska beslut ska ersättas – torvföretagare som måste sadla om när torven fasas ut är solklara fall. Men hur är det med bilberoende låginkomsttagare och stigande skatter på bränsle eller med medelinkomsttagare och stigande energipriser?

Kati Kulovesi säger att villkor för rättvis omställning behöver definieras juridiskt, vilket Spanien och Skottland gjort i sina klimatlagar.

– Det vore viktigt att Finland gjorde likadant. Ingen vill väl överge välfärdsstaten bara för klimatarbetet, säger hon.

Antti Belinskij påpekar att allt inte kan lösas med lagstiftning, men:

– Om lagen kunde ge vissa riktlinjer så skulle man inte behöva ta till ad hoc-lösningar varje gång.

Utkastet till regeringsproposition om den nya klimatlagen genererade 448 utlåtanden när det var på remiss. Lagförslaget har redan omarbetats utifrån responsen och det ska lämnas till riksdagen kort efter årsskiftet.

Största delen av remissinstanserna ansåg att reformen av klimatlagen är nödvändig och förhöll sig positivt till den. Särskilt de vetenskapligt grundade målen för utsläppsminskningar och målet om klimatneutralitet före 2035 fick brett stöd, likaså inställningen till tryggandet av samernas rättigheter i klimatlagen.

Lagen ska senare kompletteras med en skyldighet för kommunerna att göra upp klimatplaner och med en bestämmelse om att regeringens klimatbeslut under vissa omständigheter ska kunna överklagas hos Högsta förvaltningsdomstolen. Avsikten är att de här bitarna ska ges till riksdagen hösten 2022.

Beställ Veckans kulturplock!

Ett plock från Kulturen varje fredag i din e-post.

Närvårdare Pia Lemberg studerar vidare på läroavtal: ”Vård i livets slutskede ligger nära mitt hjärta”

Mer läsning