Näringslivet kan få sin familjereform, men skatter blir tvistefrö om regeringen blir rödare

Nio partiledare debatterade näringslivets teser inför följande regeringsprogram. Familj och forskning har flyt, om arbetsinvandring uppstår split. Bild: Lehtikuva/Vesa Moilanen

Den här veckan pressar både näringslivet och facket de nio partiledarna – slutresultatet visar också vad många tycks vara överens om.

På onsdagen: Partierna grillas hos näringslivet. På fredag: Samma runda hos facket.

Den här veckan startar de stora partiledardebatterna, och efter turbulenta år på arbetsmarknaden är det en extra krydda att två debatter samma vecka ordnas av Finlands näringsliv EK och fackcentralen FFC.

I ett läge där SDP ligger i täten med Samlingspartiet strax efter i opinionsmätningar är det upplagt för att ta fram klassiska skillnader på höger och vänster – men efter Näringslivets debatt var det glädjande nog inte så enkelt.

Glädjande, om det betyder att vi slipper se en simplifierad, svartvit dukning.

Klimatpolitiken, invandringen och familjepolitiken tillför nämligen mycket fler dimensioner och kombinationer i vårens val.

EK vill i sin lobbning se mer jämnt fördelade familjeledigheter, mer arbetskraftsinvandring utan behovsprövning och en mer ambitiös klimatpolitik i EU, lägre skatter, en förnyad modell för den sociala tryggheten.

Vad får EK om regeringsbasen byts ut?

Ett område där det råder en oerhörd samstämmighet är att barn- och familjepolitiken ska stå i centrum. Det är den sjunkande nativiteten och befolkningsprognoserna som gjort diskussionen aktuell.

Många partier formligen tävlar i barnvänlighet.

"Vi skulle komma framåt om vi diskuterade hur vi undviker att arbetsvillkor dumpas. Ta bort behovsprövningen av utländsk arbetskraft sen när vi har bättre övervakning av arbetsvillkoren, och ge fackförbunden rätt till grupptalan."– Li Andersson (VF)

SFP vill att Finland ska vara barnvänligast i världen, Haavisto sade ordet "barnvänligt" upprepade gånger i sitt första linjetal, SDP och Samlingspartiet har gjort familjepolitiska program, KD utlovar en tusenlapp för varje barn som föds.

"En sak som gör folk rädda inför att bilda familj är ett splittrat arbetsliv. Gör ett talko inom EK för att skapa fler trygga arbetsplatser, fler fasta anställningar."– Juha Sipilä (C)

Samstämmigheten om lägre dagiskostnader och utvidgad förskola, mer satsningar på utbildning under hela livets gång, billigare hobbyer för barn och mer fritidsaktiviteter i skolbyggnaderna är så stora att man nästan kan slå fast redan i dag att politiken är på väg ditåt efter vårens val.

Inte heller i fråga om satsningar på forskning och utveckling torde näringslivet få mothugg.

Både EK och fackförbunden har också drivit en reform av familjeledigheterna så att de blir jämnare fördelade mellan föräldrarna. Det är något som sannolikt i någon form förverkligas nästa valperiod. Men så drastisk modell som EK:s har få partier föreslagit. EK föreslår en modell där föräldrarna får 6 månader föräldraledigt var, och sedan hemvårdsbidrag bara tills barnet är 1,5 år gammalt. Så lite ledigt föreslår inget parti.

Centern slår särskilt vakt om att det inte ska skäras i familjeledigheterna, och Juha Sipilä (C) öppnade nu upp att partiet har beredskap att låta familjeledigheterna kosta 200 miljoner mer. Li Andersson (VF) påpekar också att det inte får bli en sådan drastisk förändring att det påverkar nativiteten ännu mer åt det sämre hållet.

En större spricka uppstår när det gäller vad som behövs ifall befolkningsutvecklingen inte förändras.

EK vill se mer arbetskraftsinvandring - 25 000-30 000 sakkunniga invandrare under de kommande fem åren, närmare bestämt. Här får EK medhåll av Centern, Samlingspartiet, SFP och KD, och delvis av VF och De gröna. Juha Sipilä motiverar det med att matchningsproblemet på arbetsmarknaden lett till att över 62 000 arbetstillfällen inte förverkligats.

"Finland klarar sig inte utan arbetsinvandring. Företag runt i landet säger att de är beredd att anställa. Samtidigt flyttar en massa kunniga människor bort. Det är tråkigt att en del anser att vi skulle hämta hit människor som är mindre värda. Finland ska vara ett land där det lönar sig att jobba, som har konkurrenskraftig skattenivå." – Petteri Orpo, Saml

Antti Rinne (SDP), Sampo Terho (Blå) och Jussi Halla-aho (Sannf) är på annan linje, visserligen av helt olika orsaker.

Rinne talar om att de som är arbetslösa i Finland första ska få en chans. VF och De gröna framför också några villkor – de vill först se till att det finns bättre kontroll av vilka arbetsvillkor de utländska arbetstagarna möter. Sannfinländarna är kritiska till allt som har med större invandring att göra.

"Jag vill inte lämna de långtidsarbetslösa utanför. Vi behöver en stark politik för att få dem som är delvis eller helt arbetsföra tillbaka till arbetskraften. Det finns 60000 unga, närmast män, som är utanför utbildning och arbete. För dem behövs en egen stig till arbetslivet."- Antti Rinne (SDP)

"Jag använder kollektivtrafik, och så tycker jag ju om att gå till fots – surprise, surprise."– Sary Essayah (KD)

"Det är märkligt om det inte hittar en diskare på ett marknadsområde med femhundra miljoner människor. Problemet är i så fall lönenivån, inte att det inte skulle finnas folk. Det verkar vara fråga om att hämta in billig arbetskraft."– Jussi Halla-aho (Sannf)

Klimatpolitiken är partierna överens om som slagord. Närmare bestämt är det ingen som säger sig strunta i klimatet.

Skiljelinjerna uppstår på två punkter. De gröna och VF anser att skogarna inte kan huggas i så hög grad som den nuvarande regeringen anser.

"Det är viktigt att vi inte blandar ihop olika saker när vi talar om kolsänkan. Om vi tillåter mer skogshygge förlorar vi tid. Visst kan vi plantera träd, men det får effekt först om tjugo, trettio år. Det är alldeles för sent. Jag stöder inte ett större hygge nu."- Pekka Haavisto (Gröna)

Sannfinländarna och De blå motsätter sig att bilister och den inhemska, energiintensiva industrin drabbas av politiska beslut, och motiverar det med att industrin inte ska fly till länder med större utsläpp.

"Jag älskar att äta kött och anser att privatbilism är en medborgerlig rättighet. Jag måste väl då hitta ett koldioxidkompenserat ölmärke." – Sampo Terho (Blå)

"Jag använder kollektivtrafik, och så tycker jag ju om att gå till fots – surprise, surprise."– Sary Essayah (KD)

De stora frågor där EK:s önskemål kan skära sig med en eventuell rödare regeringsbas är skattepolitiken och arbetsmarknadsfrågor som politiska strejker och kollektiv förhandling.

EK vill ha en lägre progressivitet och lägre inkomstskatter – EK föreslår skattesänkningar på 250 miljoner per år i inkomstskatten – medan de rödgröna föreslår sänka dem för låginkomsttagare och skärpa dem i övre ändan.

En stor pusselbit är reformen av hela bidragspolitiken. Med den kommer ändringar i skatterna på bordet igen. Och en ideologisk tvist – hur mycket villkor och behovsprövning bidragen ska beläggas med.

Artikeln är uppdaterad.

Sylvia Bjon Reporter

Bli kock i Axxell

Svenskfinlands kändaste kock, Micke Björklund, har trätt in som mentor och mecenat för Axxells kockutbildning i Karis, för kockutbildningens framtid och Finlands matkultur. 8.10.2019 - 11.40

Mer läsning