När små hus blir stora

För drygt hundra år sedan var den nuvarande innerstaden Tölö ett landsbygdslandskap. Sedan kom höghusen. En liknande utveckling drar nu över de mer perifera delarna av Helsingforsregionen.

När man ser på antalet fritidshus i de finländska kommunerna är det en kommun som sticker ut: Esbo.

Fritidshusen blir oftast fler i en kommun över lång tid. Nya hus byggs och gamla används fortfarande.

I Esbo har trenden varit den motsatta. Sommarstugorna har blivit färre under de senaste decennierna.

Det är trycket från den ständigt växande huvudstadsregionen som gjort sitt. Troligtvis är den viktigaste orsaken till utvecklingen att fritidsbostäderna har omvandlats till fast boende. Ibland har sommarhusen fått ge sig för nybyggda höghusområden, i andra fall har de gjorts om till åretruntboende. Den ekonomiska och urbana dynamiken har varit obarmhärtig. Att det alls finns sommarstugor kvar beror antagligen på att Esbo är en vidsträckt kommun som till rätt stora delar är nationalpark och skärgård.

Frågan är om vi nu ser en ny våg av urbanisering där inte bara sommarhusen kläms åt, utan där också småhusen känner pressen från den växande staden. Prisutvecklingen för småhusen är sämre än för lägenheter (HBL 26.6) och köparna verkar gynna bekvämt boende, vilket ofta betyder lägenheter eller hus som förvaltas av aktiebolag.

Nästan alla småhusområden i Helsingforsregionen har byggts ut under de senaste hundra åren under en tid när behoven var andra och när tomtmarken var förmånligare.

Ju närmare Helsingfors centrum småhusen varit belägna, desto större har sannolikheten varit att de fått ge plats för andra slags hus. Tidigare köpingen Haga, nu en del av Helsingfors, växte fram med villabosättning i början av 1900-talet. Hundra år senare är Haga en stadsdel som domineras av flervåningshus. Några villor finns kvar, men också de får nöja sig med mindre utrymme mellan de större husen. Nyligen såldes till exempel en villa nära Hoplax station – själva tomten delades samtidigt i fyra delar där tre nya småhus ska få plats.

Många områden i huvudstadsregionen kommer att gå igenom samma utvecklingsfaser som Haga, eller Tölö och Kronohagen i ett tidigare skede. Mäklare jag talat med berättar om tomtdelningar och effektivare byggande når ut till allt mer perifera delar av Helsingforsregionen.

Förtätningen av staden går hand i hand med att önskemålen från husköparna blir andra. De stora gårdarna med äppelträd och rum för trädgård efterfrågas av allt färre, medan många nöjer sig med rum för att grilla på en betydligt mindre tomt. Frågan är vad som kommer först, de egna önskemålen eller ekonomin som tvingar köparna att nöja sig med de mindre tomterna. Människan är ett anpassligt djur och är hyggligt skicklig på att forma förväntningarna till verkligheten.

När börjar vi då se flervåningshus ersätta småhus, på samma sätt som det en gång skedde i områden som Haga, Tölö eller Kronohagen?

Möjligen kommer utvecklingen att följa samma lagbundenheter som när man nu bestämmer sig för att riva flervåningshus byggda på 60- och 70-talet i stället för att reparera dem. Husen ska vara belägna vid goda kommunikationer och det ska gå att bygga betydligt mer våningsyta än vad som funnits i det gamla huset.

Om man vill ha sitt småhusområde i fred är det den omvända tanken som gäller: ju sämre kommunikationer det är till området, desto mindre är risken att höghusen tar över.

Tim Johansson Reporter