När undervisningen flyttar hem blir vardagen som ett testlabb – så här berättar tio elever om sina nya skolrutiner

Distansundervisningen är en ny vardag för såväl elever som lärare. Bild: Ari Nyberg/SPT

När Svenskfinland kör i gång med distansundervisning ställs livet om – klassrummet byts ut mot en skärm och rasten tillbringas med familjen. Enklare, men ändå lite svårare, säger en av de elever som berättar om sin nya vardag.

När skoleleverna i Svenskfinland är inne på sin andra vecka av hemundervisning är vardagen fortfarande ett testlaboratorium.

Många har gett sig i kast med digitala verktyg, men med olika resultat. En del saknar att vara fysiskt nära sina vänner. För Edvin Nyberg, 13, som går i Hoplaxskolan i Helsingfors känns den nya uppsättningen annorlunda.

Edvin Nyberg, 13, går i Hoplaxskolan i Helsingfors. Annars har hemundervisningen gått bra men systemen kraschar ibland. Bild: Privat

När regeringen bestämde att undervisningen i hela landet ska skötas på distans för att hindra spridningen av det nya coronaviruset ställdes skolvärlden inför en ny situation.

Vi har kontakt med 10 elever som berättar om sin vardag i distansundervisningen. Artikeln följs upp med samma elever i ett senare skede för att se hur situationen utvecklar sig.

Han är en av 10 elever som berättar om sin vardag då skolan plötsligt flyttat hem. Senare följer vi upp för att se hur situationen utvecklats.

Edvin Nyberg säger orden som är på allas läppar:

– Det här är någonting helt nytt.

Solsystem och bomullsplantager

Alla letar nu efter nya rutiner. Skolarbetet består till stor del av att lyssna, läsa och göra uppgifter på egen hand, visar elevernas svar.

Niondeklassaren Lotta Wulff från S:t Olofsskolan i Åbo har sett på en dokumentär om bomullsplantager i Asien och svarat på frågor om solsystemet.

Lotta Wulff, 14, som går i S:t Olofsskolan i Åbo har gjort upp ett schema för dagen. – Vi har lunch mellan 12 och 13 varje dag och jag äter tillsammans med min mamma och lillebror. Övriga pauser tar jag när jag gjort mina uppgifter för varje lektion. Bild: Privat

Laura Turda, 16, Carleborgsskolan i Nykarleby. – Allting är inte på minuten så ibland kan jag ta längre eller kortare raster, men annars som vanligt. Bild: Privat

Lotte Lundström, 15, går i Helsinge skola i Vanda. På rasterna tar hon paus från skolarbetet och chattar med vänner, ser på videor på Tiktok och läser böcker. Bild: Privat

I Österbotten har Laura Truda på nian i Carleborgsskolan i Nykarleby precis gjort uppgifter i matematik och modersmål. Distansundervisning har helt klart sina fördelar:

– Skönt att få vara i sitt trygga hem. Och så slipper jag fixa mig inför skoldagen, säger hon.

Också Lotte Lundström i Helsinge skola i Vanda njuter av att kunna kombinera skolan och livet hemma. Att få sova längre på morgnarna, bestämma var man jobbar och ta pauser när man vill är inte fy skam.

– Ibland är min katt med på lektionerna.

Skola och träningslokal i ett

Axel Lärka, 12 går i Mosebacke skola i Närpes och Ida Lärka, 15, går i Närpes högstadieskola. Bild: Privat

Hos familjen Berg i Närpes har övervåningen i huset förvandlats till skola, arbetsplats och träningslokal. Ida Lärka och Axel Lärka som går i olika skolor i Närpes jobbar på datorn och säger att de fått mycket gjort när de inte blir distraherade.

Ida Lärka sammanfattar den känsla många tycks känna av.

– Det känns som att jag gör läxor hela tiden.

Flera elever berättar om digitala lösningar som simulerar klassrumskänslan bättre än att sitta ensam med penna och papper. Oftast blir det både och.

Ida Lärka har telefon och dator till hjälp. Klassen använder bland annat Google classroom och Wilma. Hennes bror jobbar också med Googles verktyg för att hålla kontakt med klassen.

– Det fungerar bra!

Trots den relativt digra arsenalen av digitala hjälpmedel efterlyser Ida Lärka fler videochattar med klasskompisarna och lärarna.

Annika Lundström, 11, går i Mårtendals skola i Vanda. Hon har haft en kort skoldag. Bild: Privat

I Vanda har Annika Lundström, 11, som går i Mårtendals skola chattat per video med hela sin klass. Dessutom håller klassen kontakt via Whatsapp när det behövs.

– Det är annorlunda, på ett sätt lite enklare men ändå lite svårare, säger Lundström.

Aleksi Koivisto, 12, går i Haga skola i Vasa. Han gillar att kunna vakna lite senare när kan slipper gå eller cykla till skolan. Bild: Privat

Distansundervisningen ställer krav på elevernas tekniska utrustning, men för alla har det ordnat sig. Aleksi Koivisto, 12 år från Haga skola i Vasa, har lånat sin mammas dator. Dessutom har han pekplatta och telefon.

Också Edvin Nyberg i Helsingfors får sina uppgifter via Wilma eller Google classroom, men tekniken ställer till en del problem.

– Ibland kraschar systemet så jag inte får mina uppgifter.

Hjälpen kommer långsammare

När eleverna får säga vad som är mindre bra är ett svar det överlägset vanligaste.

– Det tar mycket längre tid att fråga lärarna saker än i skolan och då kan det vara att man inte kommer vidare, säger Lotta Wulff från S:t Olofsskolan.

Också Aleksi Koivisto i Vasa berättar att det dröjer längre innan hjälpen kommer när läraren inte finns nära till hands.

– I skolan kan man fråga läraren om man inte förstår.

Rasterna viktiga

När det inte finns någon klocka som ringer kan gränsen mellan arbete och fritid bli flytande. Lotte Lundström berättar att klassen träffas via en videotjänst på rasterna.

– Vi talar om hur vi mår, hur det går med skolan och får ställa frågor.

Edvin Nyberg i Helsingfors brukar laga mat själv eller med sina föräldrar som distansarbetar. Eller så går han ut och spelar basketboll. Också de andra som svarat håller paus med resten av familjen.

Pausgymnastik av olika slag är i ropet bland eleverna. Aleksi Koivisto i Vasa går ut i vårvädret och hoppar trampolin.

Ida Lärkas rastaktivitet är lika uppochnervänd som hela situationen i skolan och världen – hon står på huvudet.

Lärarna lär sig

Kirsti Lonka, doktor i psykologi och professor i pedagogisk psykologi vid Helsingfors universitet, säger att lärarna ännu inte hunnit lära sig nya sätt att undervisa över nätet. Lärarna är bra på den personliga kontakten men kan inte hantera situationen som kommit på väldigt plötsligt.

– Lärarna delar ut böcker och hemuppgifter och skickar e-post, men kan ännu inte utnyttja de digitala hjälpmedlen. Ofta har eleverna bättre kunskaper i de digitala verktygen än lärarna

Professor Kirsti Lonka tror att situationen kan tvinga samhället in i nya sätt att göra saker digitalt. Bild: Helsingfors universitet

Digitaliseringen och skolan är en kombination som delar åsikter, starka åsikter. Det är så heta känslor att en meningsfull diskussion blir svår. Ofta är skolan och vardagen två vitt skilda världar.

– Det finns en klyfta mellan det som sker i skolan och utanför skolan.

Det syns i att lärarna har problem med distansundervisning medan barnen är du med det digitala.

Ungdomar är färdiga för distansundervisning men de saknar självreglering, säger Lonka. Frestelsen är stor att hoppa över till sociala medier.

– I stället för att ta bort telefonen borde vi lära ungdomarna ta kontroll över den och använda den i lärandet.

Lonka vill att vi talar om ersättande undervisning i stället för distansundervisning. I stället för att sitta ensamma med papper, penna och böcker borde lärandesituationen vara en social upplevelse.

Det finns många lärare som redan är bra på att skapa en fungerande gruppkommunikation på distans, men variationen är stor. För de lärare som inte känner att de hänger med kan skammen bli stor.

Den svåra situationen som skolan hamnat i kan också leda till något bra. Enligt Lonka finns det gott om forskning om ett akut behov som skapats av en avvikande situation som i sin tur ändrat på invanda mönster.

Kirsti Lonka tror att situationen kan tvinga samhället in i nya sätt att göra saker digitalt.

– Man gör som man alltid gjort tills man är tvungen att förändra sig.

Beställ Veckans kulturplock!

Ett plock från Kulturen varje fredag i din e-post.

Skall man beakta FN:s hållbarhetsmål när man väljer utbildning?

Mer läsning