När flyktingar får ordet

PÅ ROADTRIP. Kenda Hmeidan, Karim Daoud, Hussein Al Shatheli, Tahera Hashemi (inte med i föreställningen), Niels Bormann, Maryam Abu Khaled och Ayham Majid Agha i Maxim Gorki-teaterns Winterreise.Bild: Esra Rotthoff

Svart humor och rörande vittnesmål när skådespelare från Syrien och Palestina gör en roadtrip genom Tyskland i Yael Ronens nya uppsättning på Maxim Gorki-teatern i Berlin.

Winterreise

Text: Yael Ronen och Exilensemblen. Regi: Yael Ronen.

På scenen: Maryam Abu Khaled, Mazen Aljubbeh, Hussein Al Shatheli, Niels Bormann, Karim Daoud, Kenda Hmeidan, Ayham Majid Agha.

Föreställning på Maxim Gorki-teatern i Berlin 19.5.

– Varför ska man välja potatis framför döner? Döner kommer ju med potatis!

– Varför står det "Fatima Merkel" på skylten? Är det hennes mellannamn, Angela Fatima Merkel, på samma sätt som Obama heter Barack Hussein Obama?

Två killar gör enkel och effektiv humor av något i grunden mycket otäckt – en skara demonstranter som aggressivt står och skanderar på gatan med rasistiska skyltar i högsta hugg.

Skaran vill ha ut alla flyktingar ur Tyskland. De vill ha ut killar som dem, palestinske Karim och syriskpalestinske Hussein, som sitter på sitt hotellrum med ett par ölburkar och försöker öva tyska genom att tyda budskapen på demonstranternas skyltar.

Det är trettio grader varmt när vi en majkväll i Berlin ger oss i väg på Maxim Gorki-teaterns exilensembles resa genom ett vintrigt Tyskland.

Skådespelare i exil

Det talas en hel del om flyktingar i Europa, men mer sällan är det flyktingarna själva som ges tolkningsföreträde i offentligheten. Därför känns Winterreise så oerhört fräsch. Precis som i regissören Yael Ronens tidigare verk är det skådespelarnas upplevelser, tankar och reflektioner som utgör grunden för texten.

Maxim Gorki-teaterns nybildade exilensemble består av skådespelare från bland annat Syrien och Palestina. Under två säsonger ska de arbeta på Maxim Gorki-teatern vilket förhoppningsvis gör det möjligt för dem att i framtiden utöva sina konstnärsyrken i Tyskland.

Publiken får i sin tur en chans att ta del av skådespelarnas vittnesmål, men också se sig själv ur ett annat perspektiv. För inte sällan är det oss själva som vi skrattar åt under föreställningens gång – åt vårt europeiska samhälle, fullt av rigida regler. Vi framstår som oroliga filifjonkor som trots all trygghet och välstånd går och väntar på hemska katastrofer. Det här illustreras träffande av Niels Bormanns stränge busschaffis som undervisar de nyinflyttade Berlinborna – samtliga från krigsdrabbade länder – i hur man beter sig i en buss. Ett oövervakat paraply kan faktiskt förvandlas till en livsfarlig missil!

Just den här intelligenta svarta humorn är föreställningens motor. Man skrattar och tvingas samtidigt rannsaka sig själv – det finns väl inget lustigt med en rasistisk organisation som Pegida?

Nej, inte egentligen. Men Yael Ronen, som nyttjat samma grepp i fjolårets The Situation om Israel-Palestina-konflikten, använder humor för att tala klarspråk. För en stund tvingas vi att se på det obehagliga i vårt samhälle – i det här fallet tusentals människor som vill köra ut sina medmänniskor på grund av deras etnicitet, religion, ja, vem vet egentligen varför?

Beröringspunkter i historien

Winterreise utspelar sig i ett svinkallt vinter-Tyskland som på scenen framträder i form av filmsekvenser föreställande ödsliga och folktomma vyer, inte väldigt olika dem man kan se genom ett bussfönster i Finland i januari.

Skådespelarna Maryam Abu Khaled, Mazen Aljubbeh, Hussein Al Shatheli, Karim Daoud, Kenda Hmeidan och Ayham Majid Agha övertygar sin tyskfödde kollega Niels Bormann att agera reseledare och ta dem på en bussresa genom Tyskland.

Vi får en inblick i deras otrygga liv, i ensamheten och mardrömmarna. Hussein Al Shatheli redogör för sin långa resa från Syrien till Tyskland, samtidigt som det blir uppenbart att den inte är över. Tillvaron präglas nu av andra hot, aggressiva Pegida-demonstranter, en allt omänskligare asylpolitik men också av avsaknaden av en plats i samhället. Kommer de nyinflyttades förutsättningar i Europa någonsin att ens komma i närheten de infödda européernas?

Men resan går också igenom europeisk historia. Här skymtar ett totalbombat Dresden, Buchenwalds bestialiska koncentrationsläger och dramatikern Bertolt Brechts exiltillvaro under andra världskriget. Med andra ord beröringspunkter mellan europeisk historia och flyktingarnas verklighet, deras erfarenheter av tortyr och sönderbombade hem.

Och ju mer begriplig deras situation blir desto obegripligare blir våra regeringars ovilja att hjälpa.

Än en gång bjuder Yael Ronen och Maxim Gorki-teatern på scenkonst som gör en upprymd och stimulerad, som inte är någon museiverksamhet utan tvärtom något som är högst levande och närvarande i de olika liv som pågår här och nu.

Isabella Rothberg Teaterredaktör

”Nu sover jag gott, äntligen!”

Angelina fick dålig sömn men rogivande växter hjälpte henne. "Min livskvalitet är mycket bättre nu" säger hon. 20.9.2018 - 13.33