När Finland blev Sverige

Bild: Mikael Bobacka

Finlands öde var allt annat än klart för tusen år sedan. Sverige i väst, Novgorod i öst och Danmark och tyska hansastäder i syd kastade sina lystna blickar på oss. Någon skulle ta oss, för ensamma var vi ingenting. Att Sverige vann dragkampen var det lyckliga resultatet av att svenskar och finnar ville ha varandra.

=====

Den nästviktigaste händelsen som format vårt land var att Finland landade under svenskt välde. Det innebar att vi blev en del av västeuropeisk lag och västligt kulturarv med fria bönder. I serien Så formades Finland som pågått under hela året har journalisten och författaren Staffan Bruun gått igenom och rangordnat händelser och fenomen som har format Finland. På onsdag, den 6 december, när Finland fyller 100 år berättar vi vad som landar på första plats! Missa inte finalen!

=====

Splittringen av den katolska kyrkan i den östromska ortodoxa och den västromska katolska satte fart på missionärer och korstågsfarare. Landområden som var okristnade skulle nu räddas till den rätta tron.

Därför blir till slut också Finland intressant för omvärlden, trots att här bor bara några tusen invånare. Historieskrivningen talar om strider redan under första halvan av 1100-talet mellan å ena sidan tavastlänningar på svensk sida och å andra sidan karelare som gör gemensam sak med Novgorod.

Erik den heliges korståg 1156 och uppgörelsen mellan biskop Henrik och bonden Lalli är en viktig del av den finska identiteten. Oberoende av hur mycket som är sant av Lallimyten så anser historiker i dag inte att svenska korståg hade någon avgörande betydelse för att Finland blev svenskt.

– Finnarna blev inte kristnade genom någon dramatisk kampanj av korståg, massdop och rasering av hednatempel, utan huvudsakligen genom en långsam tålmodig infiltrationsverksamhet som utvidgade barbarkristna brohuvuden i kulturbygderna, skriver forskarna Matti Kuusi och Lauri Honka i boken "Sejd och Saga".

Via handel kom svenskar och finnar i kontakt med varandra. Eftersom Finlands kuster var glest befolkade började svenskar flytta in på fredlig väg. De förde med sig kristna traditioner och spred religionen bland finnar.

Glupska Kerttu

Historien om bonden Lalli och biskop Henrik av Uppsala är ändå alltför bra för att avfärdas. Enligt legenden hade biskop Henrik våldgästat Lallis hustru Kerttu och krävt förnödenheter som han vägrade betala för. Det gjorde Lalli så arg att han tog upp jakten på biskopen och hann upp honom på Kjulo träsks is där han högg ihjäl Henrik med sin yxa.

Då Lalli återvände hem visade det sig att den glupska Kerttu hade diktat ihop hela historien och att biskopen var oskyldig. Och när Lalli satte biskopsmitran på huvudet och tog den av sig följde håret och huvudsvålen med så att Lalli stod där med gapande pannben.

Biskop Henrik blev helgonförklarad på kuppen och begrovs i Nousis som blev första finländska biskopssäte. Men finnarna skulle visa sig vara ett besvärligt folk. Femton år efter Lallis yxdåd ser sig påven Alexander III tvungen att skicka bullan Gravus admodum till biskopen i Uppsala.

Bullan är en allvarlig varning till finnarna som hade visat sig vara "opålitliga trots att de hade lovat värna om den kristna tron. Då en fiende närmar sig anhåller de om att få präster, men däremellan föraktar de den kristna tron och förföljer predikanter."

Historiker antar att de första kristna började tveka om sin nya tro då de måste underkasta sig kyrkstraff och var tvungna att agera värdar då besökande biskopar med följe dök upp. Något som bland annat Lallis Kerttu inte gillade.

Påven Innocentius III klagar i Ex tuarum-bullan 1209 på att man inte lyckats tillsätta någon ny biskop för Finland. Orsaken är, enligt påven, "att den som blir vald inte kan räkna med någon hedersplats utan snarare löper risk att ljuta martyrdöden".

I Egentliga Finland vann kristendomen snabbare terräng än i Tavastland där hedendomen envist levde kvar.

Även om Sverige var först på plan och långsamt integrerade det man kallade Finland med riket så kunde allt ha slutat annorlunda. Novgorod expanderade från öst med stöd av karelska stammar medan Danmark intog nuvarande Estland.

Påvens omsorg om Finland förefaller stor dessa tider. Biskopssätet flyttas från Nousis till Aura å-stranden och påven beviljar 1221 Finlands biskop omfattande befogenheter att göra slut på hedendomen som fortfarande är allmän i Tavastland. Bland annat utfärdas för första gången på våra breddgrader en handelsbojkott, ingen kristen får idka handel med hedningar, bestämmer påven.

"Barn dränks"

Dessa tider krigar grannländerna öppet om Finland. Novgorod anfaller Tavastland 1186 och landstiger i Sverige där Sigtuna härjas. Ett nytt anfall 1226 slås tillbaka och som hämnd anfaller tavastlänningarna Karelen följande år.

Bara tio år senare får tavastlänningarna nog av kyrkans alla påbud och gör uppror mot den nya biskopen Thomas. Han vill med hård hand krossa hedendomen och den ortodoxa kyrkan i Novgorod.

Tavastlänningarna får i sin kamp mot kyrkan stöd av karelarna, men påven reagerar snabbt och uppmanar till korståg mot hedningarna som "ägnar sig åt att dränka nydöpta barn, sticka ögonen ur präster och hugga armar och ben av vuxna kristna."

Upproret blir inte långlivat, men är orsaken till Birger Jarls korståg mot Tavastland som leder till grundandet av Tavastehus slott. Efter detta stärker svenskarna greppet om Egentliga Finland och Tavastland. Åbo blir nu ett eget stift med egen biskop som första gången nämns i påvliga handlingar 1259.

Dragkampen om Karelen fortsätter med återkommande krig mellan Sverige och Novgorod. Marsken Tyrgil Knutsson grundar Viborg 1293. Därifrån expanderar svenskarna till Nevans mynning där man börjar bygga borgen Landskrona (Nyen).

Novgorod går till motattack när Sverige är försvagat av inre stridigheter och plundrar bland annat Åbo som bränns ner. Stiftets dybarheter rövas och arkiv bränns.

När Novgorod hotas av mongoler i öst och av litauer i syd måste man ge upp Karelen. Fred sluts i Nöteborg 1323, en fred som definitivt innebär att Finland blir en del av Sverige. Den östra riksdelen består nu av området från Åland och Åbo i väst till Viborg i öst och Savolax och Österbotten i norr. Gränsen slutar någonstans uppe i Bottniska viken.

När Sverige organiserar förvaltningen behövs utbildade tjänstemän som behärskar också folkets språk. Kyrkan grundar skolor, Åbo får eget domkapitel och nya församlingar grundas över hela landet för att organisera skatteuppbörden.

1362 är finnar med om att välja Sveriges kung vid Mora stenar utanför Uppsala. Efter det finns alltid representanter för Finland med i hovet. Kungen grundar nya städer i Finland och ett universitet.

För Sverige var Finland en viktig buffert mot Ryssland och skulle som sådan förbli till 1808. Eller egentligen ända fram till våra dagar.

Finland var en jämlik del av riket, bilden av Sverige som kolonialmakt är en fennomansk efterhandskonstruktion med brittisk och fransk kolonialism som förebild utan förankring i verkligheten.

Fakta

Så blev vi svenskar

Biskop Henriks första korståg 1156.

Biskopen i Åbo nämns första gången i påvliga handlingar 1259.

Tyrgil Knutsson grundar Viborg 1293

Freden i Nöteborg placerar gränsen på Karelska näset 1323

Finnar med och väljer kung vid Mora stenar 1362

Rangordning

Därför 2:a plats

Av alla historiska skeenden som format Finland är anslutningen till Sverige på 1200-talet kanske den allra viktigaste. Men det var inte ett resultat av slumpen. Folken som bodde i Finland, finnar, tavastlänningar och karelare, hade en egen vilja och kunde till en viss grad påverka utvecklingen. Man valde vem man samarbetade med, och finnarna valde Sverige. För Finland var det en lyckoträff att komma under svenskt välde. Det innebar att vi blev en del av västeuropeisk lag och västligt kulturarv med fria bönder. Under ryskt välde hade vi blivit livegna undersåtar till ryska feodalherrar.

Trädgårdsstaden har kvar sin charm

På 1950-talet gjorde den moderna trädgårdsstaden Hagalund finländsk stadsplanering världsberömd. I dag är det både gammalt och nytt boende som får bostadsköpare att vända sina blickar hitåt. 3.9.2019 - 09.17

Mer läsning