När eko blev trend

Byråkrati. Reglerna för ekojordbruk är inte alltid realistiska.Bild: Yle

Dokumentären Den ekologiska illusionen avhandlar primärt situationen i Tyskland men även för en finländsk konsument är det av värde att få en inblick i byråkratin och fusket inom ekoindustrin.

Fjärrlinjen: Den ekologiska illusionen, TV1 21.50

Christian Jentzschs dokumentär Die Bio-Illusion (Tyskland 2014), den ekologiska illusionen, skärskådar den industri som uppkommit för att tillfredsställa världens växande efterfrågan på ekologisk mat. Det ekologiska jordbruket började som en småskalig verksamhet med en egen filosofi som prioriterade harmoni mellan människa och natur. Men då ekologiskt blev en trend utvecklades det ekologiska jordbruket till en mångmiljonindustri som kräver massproduktion. Filosofi och ideal ersattes av byråkratiska regelverk för kvalitetskontroll, och löften om stora vinster lockade till sig aktörer som inte var det minsta intresserade av harmoni eller småskalighet. I dag är fusk, oegentligheter och rena absurditeter utbredda i den globala ekologiska industrin.

Ibland glider sympatin oundvikligen över på fuskarens sida: det är svårt att inte förundras över diskrepansen i att ett ämbetsverk någonstans i Tyskland eller Bryssel sätter upp ett överdrivet minutiöst regelverk för hur en thailändsk bonde ska få odla sina räkor. Resultatet av avståndet blir att ingen realistiskt klarar av att följa reglementet till punkt och pricka, och de som fuskar bara lite och försöker följa den ekologiska odlingens grundprinciper konkurreras ut av de grövsta förbrytarna. I dokumentärens starkaste scen, som eventuellt förtjänar en medföljande varning till känsliga tittare, bryter ett team djurrättsaktivister sig in på en tysk "ekologisk" kalkonfarm och avslöjar skräckscener med lidande djur och ruttnande kadaver, allt i den certifierade produktionens namn. I en annan scen befinner vi oss på en kinesisk hönsfarm, där friska välmående djur kacklande springer runt i det fria på en lummig innergård. En inspektör informerar oss om att farmen annars fått ett godkännande, men att 10 procent av hönsfodret består av lokalt, icke-ekologiskt ris vilket gör att farmen måste prickas för fusk.

Eftersom dokumentären är tysk, och den tyska eko-vurmen och medföljande industrin är mångdubbelt större än i Finland handlar många av dokumentärens betydelsefulla avslöjanden om tyska lågpris-ekomärken. För en finsk handlare är den därför kanske inte fullt så informativ i praktiken, även om den som ofta shoppar på den tyska lågpriskedja som etablerat sig också här kan ha anledning att hålla vissa nämnda varumärken och producenter i minnet.

Otto Ekman Reporter

Hur du hittar det bästa lånet för dig

Den som någonsin har tecknat ett lån är förmodligen plågsamt medveten om hur svårt det kan tyckas vara att hitta rätt lån. Vad är det då som avgör om ett lån är bra eller inte? 17.9.2018 - 00.00