När det normala ser annorlunda ut

Gärna en kollektiv kultur. Sara Razai med barnen Maryam, Isak och Jawid på utfärd till Gårdsbacka köpcentrum.Bild: Cata Portin

Sara Razai fortsätter att undersöka dynamiken i möten mellan olika kulturer. – När man inser att det finns många definitioner av ett gott liv har man kommit långt.

Gårdsbacka köpcentrum är inget flashigt ställe men en utmärkt plats för den som vill iaktta det mångkulturella förortslivet. I sandlådan på lekplatsen mitt i köpcentret leker ett tiotal barn från olika kulturer i sämja men friden störs av det rasslande oljudet från glassplitter.

En ung finländsk man har valt att kasta in en glasflaska som krossas mot en av lekställningarna.

– Hans beteende ingår i berättelsen om honom, kommenterar Sara Razai.

Tillsammans med tre av sina fyra barn har Sara Razai återvänt till Gårdsbacka för en stund. Här bodde hon och hennes man som nygifta och här gick deras äldsta barn på dagis.

Och här utspelar sig stora delar av Razais nya roman Djävulen är en lögnare. Romanen handlar om tonåringarna Meri och Hope – den ena finländsk, den andra född i Kamerun – om deras mammor Aina och Gloria och om skolan där Meri och Hope är små drottningar i havet av piffiga tonårstjejer.

Att skriva om skolan var ett behov för Sara Razai.

– Jag är förälskad i skolan som demokratiprojekt. För mig är skolan en värld där allting finns och ingenting är främmande. Skolan är något alla barn ska igenom.

Meri är så blyg och försagd att hon uppslukas av tapeten. Men tack vare vänskapen med den kaxiga Hope lever hon upp. När Meri och Hope möter varandra och blir bästisar hittar de hem.

Vårt behov av ett sammanhang är ett av ledorden i Sara Razais författarskap och hon har själv länge funderat på varför också hon trivs så bra i kollektiva kulturer.

– Kanske det handlar om att jag kommer från en stor familj med många syskon och tät sammanhållning.

Bort från medelklassnormen

Meri och Hope är båda ensambarn, uppväxta med en singelmamma. Hopes barndom präglades av det stora och livliga umgänget med kvinnor och barn i stadsdelen New Bell i Douala i Kamerun medan Meri var hänvisad till sig själv.

Att skriva sig loss från medelklassnormen var ett mål för Sara Razai.

– Jag ville visa att en bra familj och en bra uppfostran inte nödvändigtvis ser ut på ett visst sätt. Jag har mött massor av friska och starka barn från andra förhållanden än de som faller inom normen.

– Den som designar sitt liv så att alla gör på samma sätt blir efter i utvecklingen.

Sara Razai är lärare i svenska för invandrarbarn och gift med en man från Afghanistan. Vad har hon lärt sig av sina elever och av sin man och deras umgänge?

– Massor! Framför allt har tron på att det jag gör är det enda rätta fallit bort och det är jätteskönt.

– För tio år sedan kunde jag tycka synd om mig ifall jag ansåg mig orättvist behandlad och undrade varför ingen annan beklagade mig. I dag har också det försvunnit och ersatts av insikten att saker händer och att det gäller att vänja sig vid det.

Vilket är ditt bästa tips till mångkulturella familjer?

– När man inser att det man alltid varit van vid inte nödvändigtvis är det normala har man kommit långt. Inte har jag suttit och gråtit hela tiden men i situationer där man inte förstår varandra ska man inte låsa in sig i ett annat rum och vara förorättad.

– Definitionen av ett gott liv, en bra barndom och ett lyckligt äktenskap varierar i olika kulturer.

Lärardrömmen besannades

Sara Razai är uppvuxen i Kristinestad och drömde redan under studietiden i Åbo om att arbeta som lärare för flerspråkiga barn. Då tänkte hon sig en eventuell flytt till Sverige men ödet ville annorlunda. I dag är Razai ambulerande lärare i svenska för invandrarbarn i Helsingfors.

Eleverna kommer från alla världsdelar utom Australien och varken de eller deras föräldrar ifrågasätter att de måste lära sig svenska.

– Har man gjort en livsomvälvande resa tänker man inte så och man ser definitivt inte svenska som ett problem.

– Däremot är många nu lite sura över att de låtit sig integreras på finska. De inser att de, med tanke på flyktingvågen i Sverige, hade haft nytta av att låta sig integreras på svenska.

Rösten i huvudet

Djävulen är en lögnare är Saras Razais andra bok om det mångkulturella Finland. Vad var hon mest rädd för under skrivandet?

– Jag hade en röst som ekade i mitt huvud och som upprepade mantrat "you can never put yourself in the shoes of a black woman". Det satte sig som en tagg i bröstet och jag funderade mycket på om jag stjäl plats från en "rasifierad" skribent när jag väljer att lyfta fram "rasifierade" karaktärer.

– Men jag har inte gjort anspråk på någons berättelse och jag utropar inte mig själv till den som sitter inne med sanningen.

Nästa bok ska kanske handla om kulturer som lever sida vid sida i en familj. Sara Razai brottas ännu lite med sig själv och med hur ekvationen att inte skriva självbiografiskt men ändå läsas som sådan ska gå ihop.

– Den tanken känns värre än att skriva självbiografiskt och läsas som sådan.

Profil

Sara Razai

Ålder: 36 år.

Familj: Maken Aziz och fyra barn – Josef, Maryam, Jawid och Isak.

Karriär: Författare och lärare. Är ambulerande lärare i svenska för flerspråkiga barn. Debuterade som författare med romanen Jag har letat efter dig (2012).

Aktuell: Med romanen Djävulen är en lögnare som utkommer den 25 augusti (Förlaget M).

Författarförebilder: Chimamanda Ngozi Adichie och Terry McMillan.

Vackraste ordet i svenskan: Stark.

Gillar: Flyt.

Hur du hittar det bästa lånet för dig

Den som någonsin har tecknat ett lån är förmodligen plågsamt medveten om hur svårt det kan tyckas vara att hitta rätt lån. Vad är det då som avgör om ett lån är bra eller inte? 17.9.2018 - 00.00