När det inte går som på räls

Den nya dokumentärserien följer med dem som arbetar på VR.Bild: Sub

I serien om VR är de anställda hjältarna som löser problem och avvärjer faror så att tågtrafiken tuffar på.

Radalla sänds i Sub tisdagar kl. 20.00, repris torsdagar kl. 00.50, söndagar kl. 18.00 och måndagar kl. 17.00.

Det har gjorts en del underhållande dokumentärserier om olika yrkesgrupper: poliser, sjukvårdspersonal, reseguider, för att på rak arm nämna några. Serier om köpcentrum och färjor kan också räknas hit. Utomlands har det även gjorts serier om järnvägsanställda, till exempel om den australiska järnvägen. Det var nog bara en tidsfråga innan någon kläckte idén att göra något om vårt strävsamma VR och människorna som jobbar där. Nu är serien här som i tio delar följer några av VR:s 8 000 anställda på tågresor längs det totalt 6 000 kilometer långa järnvägsnätet.

Låter det som en serie som rätt odramatiskt tuffar på?

För passageraren kan en resa genom landet från Uleåborg till Helsingfors vara en tålamodsprövande övning i långtråkighet, men de som jobbar på tågen verkar ha mera action, det är knappt att de hinner äta. Det är åtminstone den bild som serien ger, även om man förstås i redigeringen utvunnit den dramatik som funnits.

Det är i alla fall en del att stå i för konduktörerna och den tekniska personalen som håller tågen i skick. Det uppstår tekniska fel som hotar den topprioriterade säkerheten så att man exempelvis måste byta lok – och där kan det dröja innan tåg och lok är ihopparade. Det leder till förseningar som lätt påverkar hela tågnätet, och alla hålltider för tågtrafiken måste omräknas på nytt, vilket görs i kontrollcentralen som dirigerar trafiken.

Det är med andra ord en serie som vänder sig till den som är intresserad av hur det funkar praktiskt och tekniskt bakom kulisserna. Vi får till exempel se en montör ta isär en tågtoalett som stoppats medan han visar hur den är konstruerad. I restaurangvagnen får vi se öltankarna och veta hur mycket som går åt under en resa (det är mycket, särskilt under midsommar).

Det är främst konduktörerna och annan personal som står i huvudrollen – men vi får även träffa några passagerare. En stör sig på sina medpassagerares ovana att tala i telefon trots särskilt avsedda utrymmen för detta, en rakar obekymrat benen på toaletten och småpojkar får följa med in till lokföraren. Det hittas sprutor på toaletterna och uppstår ordningsproblem med passagerare som beter sig störande – där får konduktören träda in som ordningsman.

Som serie är det en riktigt gedigen produktion som lyckas väcka intresse för bestyren kring tågtrafiken. Den är också hyfsat snyggt filmad, med vackra drönarsekvenser av landskap som klyvs av räls.

Malin Slotte TV-redaktör

”Nu sover jag gott, äntligen!”

Angelina fick dålig sömn men rogivande växter hjälpte henne. "Min livskvalitet är mycket bättre nu" säger hon. 20.9.2018 - 13.33