När den sköra ryska kvinnan hyllas måste jag le

I dag är det kvinnodag – en officiell helgdag i Ryssland. En dag om året hyllas den ryska kvinnan och placeras på piedestal. Hon upphöjs som en ljuv och tämligen klen varelse. Sanningen är att det är hon som bär upp hela det ryska samhället.

– Svaga, sköra, tjetjenska kvinnor! Ni har gått genom krig, deporteringar, ni har fostrat era barn, ni har stött era män. Ni är värda all uppskattning på denna viktiga dag.

Den tjetjenska informationsministern i Groznyj håller sitt tal utan att titta i några papper. Han uppträder avspänt och jovialiskt. Detta tillhör den trevliga sortens tal att hålla.

I salen sitter publiken prydligt uppdelad – kvinnorna till vänster i granna huvuddukar, männen till höger i mörka kostymer. Tjetjenien är ett konservativt samhälle, den här formen av uppdelning hör till. Det som däremot får mig att dra på munnen i smyg är när informationsministern kallar de tjetjenska kvinnorna svaga och sköra. Av alla adjektiv i världen kan jag knappast komma på några mindre passande när det gäller ryska kvinnor i allmänhet och tjetjenska i synnerhet.

Två av de viktigaste sakerna jag har lärt mig i Ryssland som kvinna är följande: att ha elefanthud och att sätta näsan i vädret. Metoden kan rekommenderas varmt även hos oss.

Ministern gratulerade sina kvinnliga anställda i förväg eftersom både kvinnodagen och föregående dag är helgdag i Ryssland. Detta är den ryska synen på kvinnodagen i ett nötskal – en statlig helgdag som omgärdas med ceremonier, blommor och trumpetstötar. Hur det står till med jämställdheten har inget med saken att göra, kvinnodagen handlar om att uppvakta kvinnor för att de är kvinnor. Helst kvinnor som håller sig inom ramarna för den godkända definitionen av deras kön.

Kvinnor i Ryssland är min viktigaste bundsförvant i jobbet. Ska man till exempel intervjua någon i Tjetjenien är det nästan alltid kvinnor som ger de bästa svaren, helt enkelt därför att de svarar på frågan i stället för att krumbukta och kråma sig. Gör jag en gallup i Moskva går jag direkt på medelålders kvinnor. De är sociala och har ett gott självförtroende, dessutom har de inget emot att tala med främlingar.

Ryssland är ett hårt samhälle där kvinnor ofta tvingas slå sig fram med de enda medel som står till buds. Det är därför kvinnor i det här landet lägger så stor vikt vid utseende, kläder, att sitta rak i ryggen, att röra sig elegant. Det handlar i grund och botten inte om att behaga – som männen tror – utan om att ta sig fram, att avancera.

Det kanske bara är följdriktigt att ryska kvinnor ofta är uppriktiga mot varandra, på gränsen till grymhet. Min förra hyresvärdinna sade rent ut till mig att jag är en dålig mor som har valt ett krävande jobb där jag ofta är på resa.

Jag blev inte det minsta förolämpad. Två av de viktigaste sakerna jag har lärt mig i Ryssland som kvinna är följande: att ha elefanthud och att sätta näsan i vädret. Metoden kan rekommenderas varmt även hos oss.

Anna-Lena Laurén Medarbetare i Ryssland

Beställ Veckans kulturplock!

Ett plock från Kulturen varje fredag i din e-post.

Med sikte på en hållbar framtid – ingenjörerna visar vägen

Mer läsning