När choklad och gymnastik blev vardag i Helsingfors

1920-talets Helsingfors är mera än jazz och förbudstiden – stadsmuseets nya utställning Sorglös stad tar med besökaren på en snabbvisit till en mytomspunnen tid då kjolarna blev korta, flytrafiken förändrade resandet och Fazer lanserade sin blåa choklad. Livet var färgglatt och lustfyllt.

Fakta

En sorglös tid

Efter vinterkriget och inbördeskriget blåser nya vindar i Finland, en tid av modernisering, urbanisering och industrialisering tar fart. 1920-talet är en spännande och mytisk tid i vår historia och den belyses på utställningen Sorglös stad i Villa Hagasund på Mannerheimvägen 13 B.

Den interaktiva utställningen pågår i ett års tid, fram till den 1 september 2019, öppet tisdagar klockan 11–19 och onsdag–söndag 11–17

Inträdet kostar 12/10 euro, fritt för barn och ägare till museikortet.

Under många söndagar i höst ordnar musiker, körer eller studerande konserter i salen på andra våningen och dessa konserter ingår ofta i inträdet. Söndagen den 14 oktober klockan 14 framför Hannamaija Arjovuo, Solja Lapilainen och Annu Kari musik av Oskar Merikanto för att fira hans 150-årsjubileum.

Utställningen fortsätter också utanför Villa Hagasund, vid utgången finns häften med fem olika stadspromenader, en för var och en av de fem fiktiva guiderna. I häftet presenteras kartor över 1920-talets Helsingfors, med viktiga byggnader och platser som finns kvar än i dag utmärkta.

– Vi känner till klichéerna om 1920-talet, då jazzmusiken, förbudslagen och de korta kjolarna dominerade stadsbilden. Men årtiondet är ganska långt borta i tiden, det är en mytomspunnen och komplicerad tid. Vår bild bygger främst på amerikanska filmer. Därför vill vi berika den bilden med den här utställningen och belysa Helsingfors på ett nytt sätt, förklarar producent Jere Jäppinen vid Helsingfors stadsmuseum.

Sorglös stad är en litterär utställning över ett decennium i Helsingfors historia. Utställningen pågår i Villa Hagasund och består av ett stort urval material, allt från fotografier, tidningsartiklar och filmer till kläder, föremål och återskapade miljöer. Som guider fungerar fem halvfiktiva Helsingforsbor i olika livsskeden som öppnar upp sin stad för besökarna i form av stora planscher med pratbubblor.

– Med hjälp av guiderna har vi försökt göra utställningen mera levande, alla stadsbor upplever sin stad på olika sätt. Där den finlandssvenske affärsmannen Erik uppskattar att det öppnas en flyglinje till Stockholm är invandrarpojken Nikki rädd för att prata sitt hemspråk ryska på gatorna, säger Jäppinen.

Det dyker upp nya varor och produkter i affärernas sortiment på 1920-talet, lyxprodukter som choklad, smink och hårprodukter. Gatubilden fylls av reklam och i Helsingfors är den oftast både svensk- och finskspråkig. Bild: Niklas Tallqvist

Svenskspråkig stad

1920-talet var ett skrikigt och högljutt decennium, reklamen var ett synligt inslag i gatubilden och musiken flödade i restauranger och folkparker. Den här polyfonin har Jäppinen och hans kolleger på stadsmuseet velat återge i utställningen, som tar hjälp av dagens teknologi – det är filmsnuttar på storskärm, tillhörande musik, väggar tapetserade med brokig reklam, propaganda och tidningsurklipp och interaktiva element.

– Konstverken suger in besökarna i 1920-talet, de blir delaktiga och får pröva på olika saker själv, allt från att motionera i takt till tidens gymnastikrörelser och vila på turkiskt vis till att dansa med dansöser och spela stenkakor på en grammofon, berättar producenten.

Ett levande fotokollage med 150 fotografier från gatumiljöer i Helsingfors hälsar besökarna välkomna till utställningen Sorglös stad i Villa Hagasund. Bild: Niklas Tallqvist

På den tiden var Helsingfors en starkt svenskspråkig stad och det syntes överallt i gatubilden, stadiborna använde ord som simmata, skole och shaffari, reklamskyltarna var skrivna på två språk och de ursprungligen svenska gatunamnen var ibland översatta så att det finska namnet saknade betydelse.

– Gatunamnen i Helsingfors orsakade en häftig debatt, folk ville se mera finska namn i stället för de svenska och ryska, och man tillsatte olika namnkommittéer. Det hela ledde till en namnreform 1928 då ett 60-tal gator fick nya namn, till exempel Nikolajgatan blev Snellmansgatan och på varuhuset Stockmanns begäran ändrades Hagasundsgatan till Centralgatan, då affärspalatset ville ha en adress som signalerade att man står mitt i stan.

Smink för alla

Livet i staden förändrades snabbt, konsumtionskulturen ökade i takt med att folk fick bättre inkomster och hade råd att köpa nya lyxprodukter – cigaretter, smink, choklad och kex gjorde sitt intåg på butikshyllorna.

– Hårprodukter och smink hade tidigare bara använts i teaterhus, men nu började man sälja dem till allmänheten. Man byggde nya affärspalats i centrum. Fazer lanserade sin blåa chokladplatta 1922 och på den tiden vägde den 50 gram. Man åt chokladen långsamt och njutningsfullt, en bit i taget, så att plattan kunde räcka en hel vecka.

Få finländare hade möjlighet att resa till fjärran länder på 1920-talet, men man drömde om exotiska platser och de som hade råd inredde salonger med importerade tyger och möbler. Bild: Niklas Tallqvist

Utställningen fyller hela Villa Hagasund och besökaren kan besöka olika miljöer. Där finns vardagsrummet fullt med hemligheter bakom tapeten i Tölö, restaurangen där bardisken gömmer kanistrar med smuggelsprit och folkparken i östra Helsingfors där arbetaren Masa tillbringar somrarna i en tidsenlig pappkoja och njuter av nya musikstilar som jenkka och polkka.

– Förbudstiden var inte bara en spännande tid då dansrestauranger grundades för att locka folk ut och äta och roa sig även om det inte serverades alkohol. Det var en våldsam tid, då antalet våldsbrott sköt i höjden. Då det inte fanns svagare drycker som öl och vin drack folk stark smuggelsprit, blev aggressiva och använde yxor och knivar med ett blodigt slutresultat, säger Jere Jäppinen.

Tekniken utvecklades med fart efter första världskriget och det syntes i moderna påhitt som att man startade regelbunden flygtrafik från flyghamnen på Skatudden till både Tallinn och Stockholm och i att man öppnade den första telefonlinjen mellan Helsingfors och Stockholm – det första samtalet ringdes naturligtvis från presidentpalatset till Kungliga slottet.

”Sälj din gamla bostad före du köper ny!”

Fastighetsförmedlingen Kotijoukkue är på alla sätt nyare, fräschare och mer dynamiskt men gamla goda råd och sunt förnuft är fortfarande en av grundstenarna i bobytarbranschen. Än gäller den gamla devisen att sälja sin gamla bostad förrän man köper ny. Ingen vill bli i fällan mellan två bostäder. 1.11.2018 - 09.42