När biter den öppna vården?

Föräldrarna skall våga vara föräldrar, alltså vuxna som lär sina barn hänsyn mot andra, rätt och fel, utsätter dem för besvikelser och ansvar för egna handlingar.

Efter 38 år som socialarbetare inom barnskyddet måste jag inflika hur jag ser det från gräsrotsnivå. Det skrivs mycket om antalet klienter per arbetare, mellan 40 och 140. Jo, antalet stämmer, beroende på om man jobbar på den så kallade öppna sidan eller med vård utom hemmet där barn placeras utanför sitt eget hem. Siffrorna låter höga och är det också, men må vi komma ihåg att av alla de 140 klienterna är inte alla i behov av socialtjänster på en och samma gång.

Såsom läkaren inte ensam har ansvar för sina patienter har socialarbetaren också ofta andra yrkesmänniskor runt sig. Juridiskt är hen ansvarig, men kan inte i praktiken sköta allt ensam och ska inte göra det heller. Människor hamnar i kris och behöver hjälp, men innan krisen bryter ut har mycket hänt, många småsaker har gått snett. Det är här som hjälpen, stödet borde komma in. Men vem vet när det börjar "spåra ur" för ett barn, en familj? Jo, i allmänhet rådgivningsbyråns hälsovårdare eller dagispersonalen, läraren, grannar, släktingar. I den bästa av världar finns också en hemvårdare.

Nu talar vi om riktiga hemvårdare, en person som bokstavligt, vårdar hemmet. Ser till att grundförutsättningarna för ett drägligt liv finns. Mat i kylskåpet, inte bara öl och pizza. Rena kläder, lakan i sängarna, mellanmål efter skolan, övervakning av läxläsandet. Sådana vanliga saker som fungerar för de flesta, men tyvärr inte för alla. När det har gått så långt att ett barn behöver hjälp av psykiatrin, terapi, ja då har det redan skett mycket dåliga saker.

Familjen är den minsta enheten som uppfostrare, men som den minsta har den det största ansvaret. Det är i familjen vi skall sätta resurserna. Föräldrarna skall våga vara föräldrar, alltså vuxna som lär sina barn hänsyn mot andra, rätt och fel, utsätter dem för besvikelser (allt lyckas inte alltid) och ansvar för egna handlingar. De myckna familjearbetarna som på senare tid har utökats och satts att arbeta med familjerna borde ha lite kvar av den gamla, hederliga hemsystern som konkret via sitt arbete var en modell. Det betyder inte att göra arbetet för någon annans räkning, att passivera utan att aktivera genom riktigt görande och inte så mycket prat.

När skall vi äntligen se en vändning i antalet utplacerade barn, att den öppna vården äntligen skulle börja bita och ge resultat? Barnen är de viktigaste medlemmarna i ett samhälle, dem ska vi värna om och skydda, tillsammans!

Till Mirjam Kalland (HBL, I dag-kolumen 8.1) ännu en önskan: hoppas de blivande socialarbetarna får lika mycket undervisning i det praktiska barnskyddsarbetet som vi fick i Svenska social- och kommunalhögskolan på det goda 1970-talet och inte så mycket teori!

Camilla Strang Tavastehus

En nästan skuldfri bostad ger dig flera möjligheter i din ekonomi

Ett omvänt bostadslån innebär utnyttjande av den förmögenhet man har fast i sin bostad. Om man känner att pensionen inte räcker till och besparingar sitter i väggarna, kan man frigöra medel genom att ta banklån på upp till hälften av bostadens värde. 25.4.2019 - 10.46