Namnlagen ska förnyas

Johanna Haukka undrar varför samkönade par inte får byta namn på samma sätt som alla andra. Bild: Ida Enegren

Den nuvarande namnlagen vållar pappersarbete och huvudbry för ombildade familjer och samkönade par. Vissa anser också att namnlagen begränsar individen för mycket. Nu pågår förnyelsearbetet.

Om en av personerna i ett äktenskap vill ta ett dubbelnamn, måste det egna namnet vara först i ordningsföljd. Personen får alltså inte själv välja ordning på namnen. Barn kan inte få sin förälders dubbelnamn.

På Kvinnoorganisationernas centralförbund hoppas man på en ändring i regleringen kring dubbelnamn. Generalsekreterare Terhi Heinilä kommenterar att en förändring i namnlagen skulle förenkla livet för många familjer.

– Nu för tiden finns en allt större mångfald i hur familjer ser ut och därför borde också namnlagen reflektera det, säger Heinilä.

Den stränga regleringen kring dubbelnamn är också en jämställdhetsfråga.

– Det är oftast kvinnan som tar ett dubbelnamn, så det blir en fråga om kvinnans valfrihet. Vår namntradition är ganska patriarkal och trots att man till exempel behåller det egna namnet eller tar ett dubbelnamn får barnen pappans namn i många familjer.

Samkönade par som ingått registrerat partnerskap kan i dag ansöka om att få ett gemensamt efternamn. Personer i samkönade förhållanden kan inte ha personliga dubbelnamn på samma sätt som personer som gift sig.

Johanna Haukka som tidigare hette Forslund i efternamn tog sin partners efternamn år 2011.

– Vi ville egentligen båda behålla våra egna namn och ha dubbelnamn, men vi insåg att det inte var möjligt. Det kändes underligt att behöva tänka på en sådan sak när vi skulle gifta oss. Jag är själv från Sverige och där behöver man inte tänka på sådana saker, alla par behandlas lika.

Haukka beskriver processen att ansöka om ett gemensamt efternamn som byråkratisk. Endast samkönade par måste ansöka om ett gemensamt efternamn, heteropar får gemensamt efternamn genom anmälan.

– Magistraten i Esbo sa att det kunde ta lång tid att få namnet, och trots att jag inte minns exakt hur länge det tog så kändes det som en lång tid. Det handlade om månader. Jag störde mig också på att jag måste betala för att få byta efternamn, vilket heteropar inte behöver göra. Eftersom jag bytt mitt efternamn genom ansökan kommer jag heller inte kunna byta efternamn igen enligt de instruktioner jag fått.

Lagen erkänner inte regnbågsfamiljernas namnbehov enligt Setas generalsekreterare Kerttu Tarjamo. Det kan till exempel vara problematiskt med efternamn för regnbågspar där bara ena parten är juridisk förälder till barnet. Ett gemensamt namn för familjen påverkade även Johanna Haukkas val av namn.

– Jag och min fru har två barn och hon har fött dem båda. Eftersom jag visste att de skulle få hennes namn påverkade det mig att ta samma namn. Det är ju bara ett namn, men samtidigt är det en symbol för familjen och familjekonstellationen, säger Haukka.

På Kvinnoorganisationernas centralförbund är man positiva till att Justitieministeriet nu inlett arbetet med att utreda namnlagen.

Förnamn är inte på agendan

Justitieministeriet tillsatte i april en arbetsgrupp för att förnya namnlagen. Arbetsgruppen höll sitt första möte i juni och kommer att arbeta till mars 2017. Fram till den 25 juli kunde vem som helst dela med sig av synpunkter om hur lagen borde förnyas genom en enkät på webbtjänsten otakantaa.fi. Arbetsgruppen kommer nu ta del av åsikterna som man fått in via webbtjänsten.

Justitieministeriet har skrivit en promemoria om vilka delar av namnlagen som enligt dem borde förnyas. Ett område som inte borde behandlas enligt dem är lagparagrafen om att förnamn måste vara bundna till det kön man har. Richard Lampén som studerar genusvetenskap vid Åbo Akademi och är regnbågsaktivist motsätter sig det nuvarande läget. Han har också vänner som drabbats av att namn ska vara manliga eller kvinnliga.

– Vad som anses vara manligt eller kvinnligt är starkt kulturbundet, och då människor kommer från olika länder där namnskicket är annorlunda blir det särskilt problematiskt. Att namn enligt lagen måste vara bundet till kön är också negativt med tanke på olika könsminoriteter. Alla vill inte gå igenom en könskorrigeringsprocess, men man vill kanske ändå ha ett könsneutralt namn. Eftersom namn är starkt bundet till identitet borde en myndig person enkelt kunna byta också förnamn.

Seta stöder ett utvidgande av rätten till namnändringar genom egen anmälan och anser att det är en bra sak att ta bort onödiga begränsningar.

– Hur mycket måste myndigheterna egentligen reglera i sådana här frågor? frågar sig Tarjamo. I fråga om vuxna människor borde man kunna välja sitt namn själv.

Beställ Veckans kulturplock!

Ett plock från Kulturen varje fredag i din e-post.

Pionjären inom styling

Mer läsning