”Något måste göras”

”Något måste göras” gör en förblindad. Man vill tro på den enkla lösningen. Det är bekvämt att hänga med i jargongen.

Rubriken är en fras jag tycks höra överallt nu för tiden. För det mesta handlar det om vårdreformen. Man (ursäkta detta ospecificerade "man") utgår från att kommuner inte kan upprätthålla äldreomsorg och hälsostationer, och anser att välfärdssystemet håller på att falla ihop.

Under hösten kommer det att vara många i riksdagen som får höra denna mening, för nu är det bråttom med den stora vårdreformen, ja riktigt bråttom! Alla lagar skall vara slutbehandlade i riksdagen inom utgången av nästa månad.

Vad står då på spel, förutom partipolitisk makt, som det ju i hög grad handlar om?

Svenska Yle publicerade i somras en artikel med rubriken: "Internationell undersökning visar att Finlands vårdsystem är bäst i världen: Hög kvalitet, effektivitet och rättvisa".

Inga småsaker alltså. Frågan gäller förutom ett välfungerande vårdsystem Finlands folkliga beslutsfattande. Ett decentraliserat beslutsfattande innebär att beslut i de allra flesta fall sker nära invånarna. Vänner och bekanta kan vara förtroendevalda. Avståndet mellan beslut och ansvar är inte väldigt långt.

Det är sedan en annan sak att det detta system beslutar om inte nödvändigtvis leder till låga kostnader. Men förmånligt kan det inte heller bli när demografin i landet leder till större utgifter, och vårdmetoderna utvecklas för alla befolkningsgrupper.

Samtidigt har staten skapat en gigantisk chimär. Staten höjer inte inkomstskatterna, men se, de odugliga kommunerna gör det jämt och ständigt! Helsingfors är ett undantag.

I praktiken har det under årens lopp betytt att staten gjort det tysta valet att stegvis dra sig ur den gemensamma finansieringen av vården, vilket innebär att kommuner med mycket olika förutsättningar måste träda till med pengar och höja skatter. Vilket ger en illusion av kommunernas oförmåga.

"Något måste göras" gör en förblindad. Man vill tro på den enkla lösningen. Det är bekvämt att hänga med i jargongen. Först tar man bort all möjlighet för de lokala och regionala organisationerna att styra skattemedel till vården. Sedan tar man dessutom bort all beslutsrätt om vård och omsorg av kommunala beslutsfattare. Detta gör man i Finland anno 2018. Resultat: centralstyrning från Helsingfors.

Jag påstår: en stor del av vården kan kommunerna sköta om både effektivare och bättre än andra. Billigt blir det förstås inte och inte lätt heller. Däremot är det inte på grund av kommunerna som det finns flera kostnadsdrivande trender i samhället. Det är heller inte de väl fungerande kommunernas fel att det finns områden i landet som har svårt att rekrytera personal.

Jag hoppas att riksdagen tar sig en noggrann funderare. Är det värt att genomföra tabula rasa eller är det ändå inte mera förnuftigt att bygga på styrkor, att utveckla det man har, världens bästa vårdsystem enligt rubriken i Svenska Yle?

Rurik Ahlberg kommundirektör i Korsholm

En nästan skuldfri bostad ger dig flera möjligheter i din ekonomi

Ett omvänt bostadslån innebär utnyttjande av den förmögenhet man har fast i sin bostad. Om man känner att pensionen inte räcker till och besparingar sitter i väggarna, kan man frigöra medel genom att ta banklån på upp till hälften av bostadens värde. 25.4.2019 - 10.46