Nådendals musikfestspel en konservatismens triumf

Barry Douglas spelade Beethovens första pianokonsert under konserten i Nådendal.Bild: Pressbild

Trygga alternativ står på programmet på Nådendals musikfestspel.

KLASSISKT

Sinfonietta Cracovia

Dirigent Jurek Dybal, solist Barry Douglas, piano.

Lessel, Beethoven, Haydn, Mozart.

Nådendals musikfestspel 16.6.

Nådendals musikfestspel, som i år arrangeras för trettiosjunde gången, har alltid haft en konservativ profil och man kan säga att festspelen ser ut som sin mångårige konstnärlige ledare Arto Noras. När han bjuder in orkestrar är det inga experimentella ensembler utan trygga alternativ som Sinfonia Lahti och nu Sinfonietta Cracovia. Och publiken kommer.

Kammarorkestern från Kraków har sina rötter bland 1990-talets unga musiker. 1994 fick ensemblen sitt nuvarande namn och i dag är flera av sinfoniettans stämledare redan skalliga män.

Men även om ungdomen flytt – det gör den alltid – har man entusiasmen kvar. Sinfoniettans spel strålar av spelglädje, dynamiken är kraftig och häftigt omväxlande, tempona anmärkningsvärt snabba med en tydlig vilja att visa upp sin virtuositet. Sinfoniettans dirigent sedan två år, Jurek Dybal, har en rätt häftig plastik och tolkar musiken med en mycket personlig mimik. Ibland slår det kanske över i det teatraliska men å andra sidan är det klingande resultatet med fartfyllda stråkar och kraftigt accentuerande valthorn mycket tilltalande.

Två wienklassiska symfonier på varandra är ju ett strålande exempel på konservativt ogenomtänkt programplanering. Joseph Haydns Symfoni nr 43 står förvisso på egna ben men blev nog i detta program överkörd av den 18-årige Mozarts A-dursymfoni, KV 201. De riviga tolkningarna, fyllda med häftiga dynamiska växlingar och accenter entusiasmerade den nästan fulltaliga publiken.

Den irländske pianisten Barry Douglas hade valt att spela Ludwig van Beethovens första pianokonsert, mera känd som nummer två, opus 19. Douglas spelade den mozartska konserten med sirlig höger hand och ett, trots allt, ganska spetsigt anslag. I första satsens solokadens fick även vänstra handen bärande uppgifter och lite grann kunde man ana den mognande Beethoven. Jurek Dybel dirigerade i mycket alert samspel och lät sinfoniettan glatt kasta sig över de orkestrala partierna.

Och Franciszek Lessel (1780–1838), polsk tonsättardoldis, med en produktion som tyvärr till största delen gått förlorad. Uvertyr g-moll som inledde torsdagens konsert är egentligen finalsatsen till en i övrigt förkommen symfoni. Musiken är rolig men med sin starkt folkloristiska tematik föga symfonisk. Av Lessel har faktiskt bevarats en hel pianokonsert; visst hade det varit betydligt intressantare att höra Barry Douglas och Sinfonietta Cracovia i denna för oss obekanta konsert i stället för Beethovens traditionella tongångar.

Folke Forsman

”Nu sover jag gott, äntligen!”

Angelina fick dålig sömn men rogivande växter hjälpte henne. "Min livskvalitet är mycket bättre nu" säger hon. 20.9.2018 - 13.33