Näbbig snåljåp fyller 70

I år fyller världens snålaste anka 70. Det firas bland annat med en nyutgåva av tecknaren Don Rosas seriesvit Farbror Joakims liv. Bild: Pontus Lundahl/TT

Stormhatten av för världens rikaste (och snålaste) anka. För 70 år sedan såg Joakim von Anka dagens ljus för första gången. Men enligt tecknarlegendaren Don Rosa är Farbror Joakim inte alls girig – bara "lite försiktig" med pengar.

Det var i äventyret Jul på Björnberget (Christmas on Bear Mountain), som publicerades i december 1947, han gjorde entré. En snål och direkt elak släkting till Kalle Anka som besökte Björnberget tillsammans med sina tre systersöner Knatte, Fnatte och Tjatte.

Det var Kalle Anka-tecknaren Carl Barks som skapade Joakim von Anka och satte honom i en saga baserad på Charles Dickens En julsaga (med girigbuken Ebenezer Scrooge i huvudrollen). Följaktligen gav Barks honom förnamnet Scrooge och det skotskklingande efternamnet McDuck, som på svenska förvandlades till "von Anka".

Mindre otrevlig

– Tanken var att det skulle vara en engångshändelse. Men 1952 återlanserade förlaget honom och gav honom en helt ny, mindre otrevlig, personlighet, varpå Carl Barks tecknade ett antal fantastiska äventyr med Joakim von Anka i huvudrollen, säger Don Rosa.

Han är den som – utöver Carl Barks – är mest känd för sin tolkning av Joakim von Anka. Och nu, lagom till jubileet, återutges de numera klassiska äventyr från början av 1990-talet där Don Rosa ytterst detaljerat berättar om Joakim von Ankas tidigare, okända, liv. Hur denne började som en fattig skoputsarpojke i Glasgow och sedan arbetade sig över Atlanten där han skapade sin första förmögenhet tack vare det guld han hittade i Klondike.

Amerikansk dröm

Den som tycker att Joakim von Anka på så sätt förkroppsligar den amerikanska drömmen tolkar historien helt rätt, enligt Rosa.

– Runt 1900 kom min farfar över från norra Italien, som då tillhörde Österrike, till USA utan ett öre på fickan, studerade, fick ett jobb och gjorde bra ifrån sig. Många år senare hittade jag min farfars gamla koffert på vinden, vilket inspirerade mig till de där historierna, säger han.

Men till skillnad mot vad många tror är Joakim von Anka vare sig snål eller girig, åtminstone inte enligt Don Rosa.

– Han är bara försiktig med pengar och tycker att man ska tjäna dem på ett hederligt sätt, säger han.

Inbitna ankister brukar jämföra Don Rosa med Carl Barks som "en av de främsta". Men där Carl Barks teckningar var stilrena och till synes "enkla", är Don Rosas fulla av detaljer och information, inte sällan mycket verklighetstroget återgivet.

Fick nog

– Det är för att jag är en "fan-artist". Jag var aldrig professionell. Jag ritade bara för att jag tyckte det var roligt. Om du är professionell, däremot, måste du hitta sätt att förenkla. Det var Carl Barks en mästare på. För du får bara betalt en gång. Några få hundra dollar per sida, oavsett hur komplicerad den är eller hur många exemplar som trycks. Det är regeln!

Genom åren har han sett sina alster misshandlas av ett otal klåfingriga redaktörer. För tolv år sedan fick han nog och slutade.

– Det var när alla jag träffade utomlands trodde att jag var rik. Då insåg jag att något var fel, säger han, inte utan en viss bitterhet i rösten.

Det är först nu, när han har slutat teckna, som han tycker sig ha fått den kontroll han vill ha. Åtminstone i de fall när hans alster publiceras signerade.

– Jag blev tvungen att varumärkesregistrera mitt namn för att få kontroll. Detaljer är viktiga, men tyvärr är det inte alla förlag som inser det, framför allt inte i USA.

Beställ Veckans kulturplock!

Ett plock från Kulturen varje fredag i din e-post.

Med sikte på en hållbar framtid – ingenjörerna visar vägen

Mer läsning