Myterna om Gestapo är seglivade

Frank McDonough har borrat in sig i Gestapo, Nazitysklands hemliga polis. Hans bok om Gestapo har nyligen utkommit på både svenska och finska.Bild: Evy Nickström

Nazitysklands hemliga polis Gestapo är ökänd för sin hänsynslösa jakt på misshagliga personer. Mindre känt är att organisationen var liten och byggde sin verksamhet på vanliga tyska medborgare som var angivare.

När en julgran monterades upp på innergården och dekorerades med ljus trodde fångarna i koncentrationslägret Dachau, bland dem tvåhundra Jehovas vittnen, att de skulle få några dagars julefrid.

I stället tvingades de ställa upp sig i led på julaftonskvällen och fick höra att den skulle firas på ett annorlunda sätt. Fångarna spändes fast i straffbänken och misshandlades med stålpiska alltmedan blåsorkestern spelade Stilla natt. Alla fångar förväntades sjunga med medan den fånge som misshandlades måste räkna slagen med hög och fast stämma.

Gestapos häxjakt på judar, kommunister, romer, homosexuella och "socialt avvikande" är välkänd. Men i det protestantiska Tyskland var också katoliker och framför allt Jehovas vittnen brutalt förföljda av Gestapo.

– I Hitlers Tyskland betraktades Jehovas vittnen som en fara. De kompromissade inte med sin tro och de vägrade ta värvning i armén, säger professor Frank McDonough.

– Dessutom var vittnena väldigt modiga.

Historien om den våldsamma julaftonen i Dachau finns med i professor McDonoughs bok Gestapo. Sanning och myt om Tredje rikets hemliga polis. Boken har nyligen kommit ut på både svenska och finska.

Frank McDonough började intressera sig för Gestapo efter att ha skrivit en bok om Sophie Scholl – hon som modigt stod upp mot Hitler, som var medlem i motståndsgruppen Vita rosen, som tillfångatogs av Gestapo och som avrättades i februari 1943.

I samband med den boken hade Frank McDonough börjat gå igenom de 73 000 dokument som återstår av Gestapos väldiga arkiv. Största delen av arkivet förstördes när de allierade bombade Berlin.

Myterna om Gestapo är enligt Frank McDonough många.

– Det sägs ofta att Gestapo anhöll folk och därefter raskt skickade i väg dem till koncentrationsläger men det är fel. Gestapo var en byråkratisk organisation med metodiskt arbetande poliser. Varje fall undersöktes grundligt och det var inte ovanligt att de anhållna frisläpptes.

– Enligt en annan myt var Gestapo en gigantisk organisation men det är också fel. Totalt hade Gestapo endast 16 000 poliser.

Flitiga angivare

Eftersom de anställda i Gestapo var såpass få i förhållande till befolkningen kunde man inte samla in all den information man ville ha genom att spionera eller genom telefonavlyssning.

En stor del av spaningsarbetet byggde på angivare.

– Största delen av angivarna var alldeles vanliga tyska medborgare, säger Frank McDonough.

– Det kunde handla om någon som hört en diskussion mellan två personer där den ena sade sig avsky Hitler.

Största delen av angivarna skvallrade för att de ville hålla sig väl med regimen. I andra, mer sällsynta fall, angav man någon för att man ville hämnas. Det finns exempel på olyckliga äktenskap där den ena parten ville bli av med sin äkta hälft genom att ange denne för Gestapo.

Även om Gestapo byggde så mycket av sin verksamhet på angivare hände det att angivarna förlorade spelet. Så gick det när fabriksarbetaren Friedrich Weltbach angav sin förman Heinrich Veet.

"Dra åt helvete med det", röt Veet när Weltbach hälsade honom god morgon och gjorde nazisthälsning.

Vid ett annat tillfälle uppgavs Veet ha sagt "Du får en spark i arslet om du gör Hitlerhälsning så att jag ser det."

Gestapo anhöll Heinrich Veet för antinazistiskt beteende och han placerades i skyddsligt förvar i ett koncentrationsläger. Räddningen kom i form av brodern, en advokat som brodern anställde samt fabrikschefen. Båda intygade att Veet var en sann tysk men något oborstad. Veet släpptes utan åtal eftersom Gestapo lät sig övertygas av broderns, advokatens och fabrikschefens plädering.

Fallet med Heinrich Veet är en påminnelse om att Gestapos officerare hade fått order att visa återhållsamhet när de förhörde vanliga tyska medborgare. Majoriteten av tyskarna ansågs inte utgöra ett politiskt hot mot nazistregeringen.

Medlöpare eller oppositionell?

Frank McDonough är professor i historia, anställd vid John Moores University i Liverpool. Han har ägnat sin akademiska karriär åt att forska i Tredje riket och säger att han inte är klar än. Nästa bok ska bli ett komprimerat mastodontverk om Tredje rikets uppgång och fall.

– Intresset för Nazityskland verkar inte ta slut. Kurserna om Tredje riket är de populäraste på mitt universitet, konstaterar han.

Vad kan den aldrig sinande fascinationen för nazisternas skräckvälde bottna i?

– För att nazismen är en berättelse om hur snabbt en demokrati kan förvandlas till en diktatur.

– Och för att de flesta undrar hur de själva hade agerat. Hade man blivit en medlöpare eller hade man modigt vågat opponera sig?

Fakta

En kriminell organisation

Gestapo (Geheime Staatspolizei) grundades av Hermann Göring i januari 1933 och fungerade först som en avdelning benämnd Departement 1A under den preussiska polisen.

Heinrich Himmler tog över efter Hermann Göring. Därefter leddes Gestapo av Rudolf Diels, Reinhard Heydrich och Heinrich Müller.

Högkvarteret fanns i Berlin. En stor del av Gestapos officiella protokoll, vittnesmål och andra handlingar förstördes under de allierades bombningar av Berlin. De 73 000 dokument som återstår förvaras i Düsseldorf.

Gestapo lades ner 8 maj 1945. Vid Nürnbergrättegången dömdes organisationen för brott mot mänskligheten och klassades som kriminell.

Frank McDonoughs bok Gestapo. Sanning och myt om Tredje rikets hemliga polis är utgiven av Fischer & Co. På finska utges boken Gestapo. Natsi-Saksan salaisen poliisin historia av Atena.

Hur du hittar det bästa lånet för dig

Den som någonsin har tecknat ett lån är förmodligen plågsamt medveten om hur svårt det kan tyckas vara att hitta rätt lån. Vad är det då som avgör om ett lån är bra eller inte? 17.9.2018 - 00.00