Mysteriet nästan löst – bara två barn är oidentifierade

Jubelbarnen Reidar Wasenius och John Ranko träffas för första gången. De var två av de tio barn som publicerades med bild i HBL för femtio år sedan. Bild: Leif Weckström

Historien om jubelbarnen går via Hufvudstadsbladet och ut i vida världen. Vi har spårat nästan alla finlandssvenskar som förärades med en bild i tidningen för femtio år sedan.

Under veckan har det rasslat in mejl och ringt i telefonen. Det är pappor, mostrar, mammor som hört av sig. Men också jubelbarnen själva. I HBL den 29 januari skrev vi om ett bortglömt löfte om att berätta vad tidningens jubelbarn från år 1967 gör i dag. Det året firade nämligen Finland femtio år som självständig nation och HBL valde ut tio bebisar som fick representera framtiden.

Vi har saknat information om åtta av de här barnen. Nu är det antalet oidentifierade jubelbarn nere i två: bara baby Raul-Christian och baby Michaela saknas.

Michaela och Raul-Christian är fortfarande okända. Bild: HBL

Den amerikanska drömmen

Baby Yael hamnade längst bort från Finland. I dag har Yael Gitai gjort sig ett namn som stylist i USA.

Hon föddes i Helsingfors och flyttade tre och ett halvt år gammal med mamman till den tyska universitetsstaden Tübingen.

– Jag var aldrig speciellt bra i skolan och gick inte ut gymnasiet. Då jag var 19 åkte jag på en resa till San Francisco och kom egentligen aldrig hem. Där levde jag ett bohemiskt liv i tio år då jag festade mycket. Min karriär startade jag sent, jag var trettio då jag började som stylist, men det gick faktiskt bra från början.

Hon upplevde att Tyskland var för lineärt.

– De sa att du inte kan bli något om du inte går ut gymnasiet, men det stämmer inte.

Yael Gitai bor i New York i dag, ett val hon är nöjd med. Det finns en del dåliga saker med USA, men många bra. Bild: Privat

I dag bor Gitai i New York. Nyligen kunde man se hennes arbete i magasinet Vanity Fair. Hon har också jobbat med att stajla modeller i kataloger och i reklam, till exempel för märket BCBG och för nätbutiken Amazon. Under modeveckan i New York som startar på torsdag kommer hon att lägga upp gatumodebilder på Instagramkontot: @yaelgitai.

Vi talar engelska på telefon, men Yael Gitai förstår lite svenska. Pappan bor i Helsingfors.

– Jag besöker Finland kanske en gång om året, då brukar vi åka ut till sommarstugan på Åland.

Stylisten berättar att hon inspireras mycket av Finland i sitt jobb: arkitekturen, den finska designen. Men också av mamma Gunilla Weinraub, som tidigare hade ett designföretag i Berlin där hon sålde färggranna stickade tröjor under märket By Gunilla.

Patricia Hällfors finns i Sverige i dag. Familjen blev störtförälskad i en gård som de såg i tidningen Gods & Gårdar. De köpte gården och flyttade till Gränna. Bild: Privat

Yael Gitai är frånskild men trivs med singellivet i det dynamiska New York. Jämna år fyllde hon den 6 januari som hon firade i Mexico.

– Man kommer hit till New York för att slå igenom, vara kreativ och hitta sig själv. Visst vill man också hitta någon att dela livet med, men det är svårt i New York där det finns så många distraktioner.

"Det har hängt med hela tiden"

John Ranko svarar rappt i telefon på Drumsö i Helsingfors. Han blev inte ett dugg överraskad då han såg sin babybild i HBL. I familjen har man alltid påmint honom om tidningsurklippet.

– Det är ju roligt att ha sina "15 minuter av kändisskap". Min mamma har pratat om det här. Det var min mormor som lämnade in fotot till Hufvudstadsbladet när det begav sig.

Och skulle HBL ha missat att uppmärksamma jubelbarnen är han säker på att mostern skulle ha kontaktat tidningen.

John Ranko har vuxit upp och bott hela sitt liv på Drumsö. Farfars sommarställe på Sommaröarna i Esbo besökte han ofta.

– Jag var sex år gammal då pappa dog, så jag har bott med mamma och min bror. Nästan hela mitt liv har jag jobbat på Drumsö.

Han gick en merkonomutbildning på det som då hette Lilla Hanken, men slutförde den aldrig. I stället slog han sig snabbt in på företagarbanan.

I dag har han ett företag som servar fastigheter. Sambo har han varit i 27 år och han har tre söner: Fred (18), Peik (17) och Ebbe (14). Femtio fyller han den 27 mars.

"Jag ler mellan tårarna"

Patricia ler medan en tår trillar för kinden. Så stod det i bildtexten under baby Patricias bild i HBL.

– Jag konstaterade att det är precis samma som då, att man ler mellan tårarna eftersom min man är allvarligt sjuk, säger Patricia Hällfors som bor i Gränna i Sverige.

Jobbet på Nokia har fört Claus von Bonsdorff till många länder. Sedan femton år tillbaka bor han i England. Bild: Privat

Sina första år bodde hon i Helsingfors, sedan blev det Sjundeå och därefter Helsingfors igen där hon började studera socialt arbete. Studierna blev ofullbordade. Hon började jobba, fick två barn och flyttade till Grankulla.

Sedan blev det nya studier, den här gången hälsovårdaryrket på Arcada. Hon hittade också sin nuvarande man och flyttade till Bobäck i Kyrkslätt. Ytterligare två barn kom till världen.

– Vi flyttade till Gränna då vi hittade vår drömgård som vi blev störtförälskade i. Här är sanslöst naturskönt. Gården ligger på en udde med en sjö runtomkring. Det finns massor med kräftor i sjön och villebråd i skogen.

Här bor hon nu med maken och de två yngsta barnen Gabriella (13) och Caspian (11). På gården finns också hästar, får, katt och hund. De äldsta syskonen heter Linnea Stenberg (24) som studerar i Singapore och Conrad Stenberg (23) som studerar i Linköping.

Anonym yngling nu känd

Ett av HBL:s jubelbarn presenterades bara som "okänd yngling" när det begav sig. Men det här är långt ifrån någon okänd person, eller ska vi säga röst. De flesta har säkert hört Reidar Wasenius läsa upp stationer på tåget i och med att han är VR:s officiella utroparröst.

– Jag fick mig ett gott skratt med morgonkaffet då jag såg bilden. Den kom som en total överraskning. Det måste ha varit min pappa Birger som tagit fotot i Hertonäs.

Först bodde familjen i Hertonäs, sedan blev det Nordsjö, och så Hertonäs igen. Studier i datateknik blev det på Tekniska högskolan. I dag är han företagare. Som personlig tränare och kommunikationsexpert hjälper han folk att träna hjärnan. Han är också primus motor för gruppen Anksome. Det är en intressegrupp för finlandssvenskar aktiva inom sociala medier.

I dag är han frånskild och har en son (William) som är 15 år. Femtio år fyllde han den 15 januari.

Hej från England

För Claus von Bonsdorff i Ascot utanför London kom HBL:s efterlysning på honom som en överraskning.

– Det var nog mina föräldrar som skickade in bilden till HBL. Tyvärr har båda gått bort alldeles för tidigt så jag kan inte fråga dem om bakgrunden.

Däremot hade föräldrarna bilden framställd i barndomshemmet. När Claus själv fick barn tog han ett liknande foto med sin son.

Jubelbarnet Jan-Peter Schröder gick bort som 28-åring. Under tonåren var han en framgångsrik simmare. Bild: HBL-arkiv

Claus von Bonsdorff växte upp i Helsingfors och studerade på Tekniska högskolan och Hanken.

Nästan hela sitt vuxna liv har han jobbat på Nokias nätverksenhet i många olika länder.

– Nu har jag bott i England i nästan femton år – det var inte jobbet som tog mig hit utan min hustru som vuxit upp i England med engelsk pappa och finländsk mamma.

I dag är han gift med Susan och har barnen Sofie (13), Ben (11) och Marie (9). Han fyller femtio den 2 maj.

Känslosamt återseende

– Det rann två tårar när jag bläddrade igenom Husis och såg bilden på Janne, säger pappa Jim Peter Schröder i telefon.

Sonen Jan-Peter "Janne" Schröder gick bort som 28-åring i cancer.

Pappan vill ändå väldigt gärna berätta lite om sonen Janne. Familjen bodde fem år i Amerika då pappan disputerade vid universitetet Stanford. När familjen kom tillbaka till Finland tog Jan-Peter Schröder studenten vid Steinerskolan i Helsingfors. Sedan blev det Hanken och en ekonomie magister.

Trogna Berlinbesökare kanske kommer ihåg Yael Gitais mamma. Gunilla Weinraub (bilden) designade färgglada stickade plagg. I dag är hon bildkonstnär. Bild: Privat

– Han var en ståtlig ung man på 1,97 meter och han var en framgångsrik tävlingssimmare.

Som junior tog han FM-silver i ryggsim 1979 och brons i fjäril 1982. Pappa Schröder berättar att sonen tog storslam i de flesta tävlingar inom FSI, han samlade på sig sammanlagt tio guld. Sonen fortsatte tävla i USA. Jim Peter Schröder kommer mycket väl ihåg första sidan i Peninsula Times Tribune där det fanns en bild på Jan-Peter. Rubriken löd: "Here's to looking at you, Jan Schroder". Det var efter en simtävling i rygg.

Innan Jan-Peter gick bort hann han bilda familj. Sonen är i dag 23 år gammal och studerar i Bryssel.

– Vi uppskattar mycket att träffa honom, säger Jim Peter Schröder.

SÅ VILL JUBELBARNEN ATT FINLAND BLIR 2067

Patricia Hällfors:

– Jag hoppas att man i Finland skulle gnälla lite mindre och i stället se möjligheterna. Det är en finsk folksjukdom att vara negativ. Det är så onödigt. Här i Småland är invånarna glada och tänker att allt ordnar sig. Det kostar inget att vara trevlig.

Claus von Bonsdorff:

– Ideologiskt och kulturellt hoppas jag att Finland under de kommande femtio åren bygger vidare på de nuvarande styrkorna kring utbildning, högteknologi, entreprenörskap och internationell utåtriktning. Jag hoppas att Finland hittar sin egen naturliga identitet och blir av med den ängslan ett ungt land haft de senaste femtio åren om vad omvärlden tycker och tänker om Finlandsbilden. Sport och motion är viktigt för mig och jag är övertygad om att förutom att finländarna år 2067 är världens hälsosammaste folk så har Finland äntligen vunnit OS-guld i ishockey och kvalificerat sig till VM i fotboll!

John Ranko:

– Finland är bra land att bo i för tillfället. Jag hoppas att det kommer att styras som hittills, på det sättet är jag konservativ av mig. Jag tycker inte att några större förändringar borde ske. Allt går så klart framåt och det får man finna sig i. Lite mindre skatter ur företagarsynpunkt skulle lätta på levandet.

Yael Gitai:

– Det vore bra om omvärlden visste mer om Finland. Landet har en slags tyst estetik. Jag tycker att det skulle vara hälsosamt om fler lärde sig leva lika enkelt som man gör i Finland. Min mammas gudson Dome Karukoski har gjort filmen Tom of Finland, och hon är verkligt stolt över honom. Jag hoppas att vi kommer att få se mer av finsk kultur i USA. PR-maskineriet kunde fungera lite bättre.

Reidar Wasenius:

– Om femtio år vill jag att informationssamhället ska betyda något annat än vad det gör i dag. Jag tycker det är tragiskt och farligt att vi utvecklar system i stället för att utveckla människorna. Det är en vacker tanke att man för in datorer och pekplattor för att allt ska förlöpa lättare. Men när vi blir vanare med det här måste vi minnas allt mindre. Tekniska apparater gör att människors liv blir fullspäckat med möten, kontakter på sociala medier och annat. Det plingar, man ska svara och placera mejl i mappar hela tiden. Människorna inte fått träning för att handskas med det här. Man kastas i en vak och blir stressad eller till och med utbränd. Det finns ett skriande behov av att lära sig hur man koncentrerar sig. Man har också svårt att välja, att fatta beslut och att motivera sig själv.

Beställ Veckans kulturplock!

Ett plock från Kulturen varje fredag i din e-post.

Renoverad funkisbostad inspirerar som härligt stadshem

Mer läsning