Myndigheternas slarv hjälper att upprätthålla skarvstammen

Bild: Wilfred Hildonen

Man låter hellre all matfisk dö ut än ge efter en endaste tum. Att det förorsakar landet miljontals euro i förlorade fiskfångster struntar NTM-centralen i.

Efter att ha ältats i nationella och lokala arbetsgrupper sen november 2015 har man inte kunnat komma överens hur man skall bemästra problemet mellanskarv, phalacrocorax carbo sinensis, där sinensis står för Kina. Arten är invasiv och har inte som sådan accepterats av NTM-centralen. Detta är upptakten till att Finland, utan landskapet Åland, som enda land runt Östersjön inte accepterar en reglerad minskning av den jättestora skarvstammen på cirka 150 000 individer.

Vad skarven äter angår oss alla. Lokalt fångad färsk fisk på tallriken vill alla ha, så länge man får tag på den. Synd bara att den håller på att ta slut, och det gör den med besked. Importen av färsk fisk från Baltikum, Norge och Kanada har redan nått enorma dimensioner.

150 000 skarvar äter cirka 0,5 kg fisk per fågel och dygn under de cirka 160 dygn de befinner sig i våra vatten. Det blir 12 000 ton varav cirka 40 procent, 4 800 ton, är ädelfisk. Då denna mängd är avsevärt större än den mängd ädelfisk som fångas av yrkesfiskare torde det vara i hela nationens intresse att någonting radikalt görs och det snabbt.

De första symtomen på att någonting höll på att hända med förekomsten av fisk kom för över tio år sen. År för år minskade förekomsten av abborre, gädda och gös och som den skyldige utpekades bland annat mellanskarven samtidigt som den allsmäktiga NTM-centralen uppvaktades om eventuella motåtgärder. Det blev kalla handen direkt. EU:s direktiv angavs som det oöverstigliga hindret.

EU i all ära, men hindret – artikel II – som en gång fredade vissa fågelarter, bland dem även mellanskarven, luckrades upp och den försvann från listan. Direktiven i artikel 9 av den digra luntan Great Cormorant, Applying derogations under article 9 of the Birds Directive 2009/147/EC utökad med förklarande text gjorde klart att skarvfrågan i slutändan är en sak som varje medlemsland själv får avgöra. EU hade sagt sitt.

Men, vad gjorde vår NTM-central? Den lät förstå att man skulle ha mycket tunga skäl för en ansökan om att få reglera skarvbeståndet. Tillstånden blev mer eller mindre på "kort". Bötesbeloppet för en avlivad skarv sattes till 235 euro vilket är totalt 35 miljoner euro för nuvarande stam! En anhållan skulle uppvisa oomkullrunkeliga bevis på den skada skarven hade förorsakat. Varje ansökan belades med ett pris på 110 euro. Blev det avslag kostade det också 110 euro.

Med det blev det lugnt i klassen. Ingen med normalt förstånd tog risken att ansöka om tillstånd för att ofreda skarven då det var hart när omöjligt att juridiskt bevisa den uppkomna skadan och då det dessutom fanns en oerhört stor risk att man blev 110 euro fattigare.

I fjol skrev några dagstidningar om NTM-centralens förundran varför det kommit in så ytterst få ansökningar om skyddsjakt på skarv! Är man skenhelig så är man det med besked!

Sandö fiskelag i Åbolands skärgård har statistik över fångsterna för tolv olika fiskeslag ända sedan 1984. Den visar att till exempel abborren minskat med närmare 80 procent, gäddan med närmare 90 procent. Ytterligare bevis på utarmningen av förekomsten av fisk är den gamla skarvkolonin på Äggskären norrom Nagu där det ännu 2016 häckade cirka 2 000 skarvar. I fjol fanns där ingen skarv. Fisken hade tagit slut!

De nationella och lokala arbetsgrupperna har sedan 2015 avlöst varandra med noll resultat. Man diskuterar hur tillståndsförfarandet kunde göras mera flexibelt och förståeligt, hur ansökningsproceduren kan göras lättare samt utför praktiska experiment om skarven kunde lämna detta jordeliv genom enkel skrämseltaktik.

Fortfarande råder det delade åsikter om det mest effektiva sättet att begränsa skarvstammen. Picka och olja ägg har ingen effekt enligt Birdlifes representant, men trots det motsätter man sig benhårt denna metoden. Varför denna urfåniga kullerbytta! Varför då motsätta sig metoden om den är utan effekt?

Så infekterad är situationen. Man låter hellre all matfisk dö ut än ge efter en endaste tum. Att det förorsakar landet miljontals euro i förlorade fiskfångster struntar NTM-centralen i. Man frågar sig hur det kan vara möjligt att alla andra länder runt Östersjön, inklusive landskapet Åland, sedan länge har haft en väl fungerande plan hur man effektivt kan begränsa skarvstammen utan att komma i konflikt med EU:s fågeldirektiv.

Avgöra själv var den finska halsstarrigheten fortfarande har sin högborg.

Ove Pettersson diplomingenjör, Nagu

En nästan skuldfri bostad ger dig flera möjligheter i din ekonomi

Ett omvänt bostadslån innebär utnyttjande av den förmögenhet man har fast i sin bostad. Om man känner att pensionen inte räcker till och besparingar sitter i väggarna, kan man frigöra medel genom att ta banklån på upp till hälften av bostadens värde. 25.4.2019 - 10.46