Mykkänen vill stöpa om asylrätten

Färska inrikesministern Kai Mykkänen vill begränsa asylrätten och satsa på kvotflyktingar i stället. Rättshjälpen för asylsökande bör utredas, anser han, men är inte beredd att avbryta avvisningarna tills utredningen är gjord.

Kai Mykkänen (Saml) för en månad sedan ärvde inrikesministerposten var bordet redan belamrat med eldfängda ärenden. Många av dem handlar om asyl- och migrationspolitiken, men också bland annat underrättelselagarna tar upp en försvarlig del av bordet. För att nu inte nämna de skiftande eventuella hot mot den inre säkerheten som kan uppstå där det fallerar på annat håll i systemet – som det ökade antalet unga marginaliserade.

Lite sportlov hann Mykkänen, som har två barn, ändå ha efter att inledningsvis ha rivstartat med att kasta fram ett förslag om att Finland kunde ta emot till och med 10 000 kvotflyktingar. I övrigt lär det knappast bli mer fritid än på förra posten som utrikeshandels- och biståndsminister.

Men vi går rakt på rivstarten: Mykkänen vill se en omläggning av hela det europeiska asylsystemet, och det är här som de 10 000 kvotflyktingarna kommer in i bilden.

– Det jag ville väcka diskussion om var ifall det system vi har nu, som leder till människosmuggling och hundratusentals personer med negativt besked som trots allt stannar i Europa, verkligen är det mest optimala. Asylsystemets syfte är ju att skydda dem som förföljs personligen och som är allra mest utsatta, och i så fall är det ju bättre att ta emot folk direkt från ett visst område och inte bara dem som har råd och möjlighet att betala smugglare och bege sig ut på en farlig flyktresa, säger Mykkänen.

I gengäld skulle man försvåra för asylsökande att korsa gränser och lämna in en asylansökan. Men det behövs gemensamma beslut inom EU, och det är förstås ingenting som sker i morgon utan handlar om ett mer långsiktigt arbete, säger Mykkänen.

Är du beredd att begränsa asylrätten, som Finland förbundit sig till genom internationella avtal?

– Ja, jag föreslår inte 10 000 kvotflyktingar utöver nuvarande system, utan i stället för det. Att säga att asylrätten inte skulle begränsas på något sätt redan nu är dessutom fel, med tanke på till exempel EU:s avtal med Turkiet och diverse arrangemang som enskilda länder gjort för att hindra asylsökande att ta sig över Medelhavet. I praktiken begränsas asylrätten redan nu.

Man måste kunna diskutera den här saken och söka nya lösningar, säger Mykkänen.

– Man kunde till exempel tänka sig att komma överens inom FN om att de länder som sköter sin andel genom flyktingkvoter då kunde säkra sina egna gränser.

Rättshjälp utvärderas

Till nya lösningar är vägen ändå lång och snårig och på bordet ligger mer akuta frågeställningar. Under de senaste åren har många skärpningar i lagstiftning och praxis kring asylfrågorna gjorts, och bland annat Amnesty och många andra instanser är oroade över de asylsökandes rättsskydd och kräver en helhetsutvärdering över hur de skärpningar som gjorts samverkar.

– Den väsentliga frågan, som Justitieministeriet nu också kommer att utreda, är om asylsökande har tillräckliga och jämbördiga möjligheter att föra fram sin sak – alltså om rättshjälpen fungerar. År 2016 skars rättshjälpen ned, och nu görs en utredning för att se om det lett till situationer där asylsökande inte kunnat få fram sina asylskäl. Men de flesta som får ett negativt beslut överklagar, och har då möjlighet att föra fram också sådant som inte kommit fram i Migrationsverkets behandling.

"Det mest oroande är att finländarnas åsikter är så starkt polariserade."

En central förändring som påverkat utfallet i asylbesluten handlar om tillämpningen av intern flykt, påpekar Mykkänen. Intern flykt innebär att den som uppfyller asylgrunderna ändå kan skickas tillbaka till en annan del av hemlandet som anses tryggare. Då Migrationsverket började hänvisa fler till intern flykt ökade andelen negativa asylbeslut.

– Tidigare hade Finland tillämpat den här möjligheten betydligt mindre än till exempel Sverige, men 2016 ändrades linjen för att bättre motsvara den som de övriga nordiska länderna tillämpade. Det var helt befogat.

FN:s flyktingorganisation UNHCR avråder ändå länder från att tillämpa möjligheten till intern flykt för Irak och Afghanistan, som under flera år hört till de största ursprungsländerna för Finlands del, annat än i undantagsfall?

– UNHCR:s egna anvisningar för intern flykt ligger i själva verket mycket nära finska Migris. Sedan är landsbedömningarna delvis en annan sak, alltså hur man bedömer säkerhetsläget i olika delar av länderna.

Kan Migrationsverket veta bättre än UNHCR fast verket inte gjort en enda forskningsresa till Irak mellan 2011 och hösten 2017?

– Nog utvärderas ju läget hela tiden på plats och nu startar igen en ny utvärdering, så jag litar på att de kan bedöma saken.

Nyligen har ändå flera exempel på att processerna kanske inte till alla delar fungerar fått offentlighet – till exempel den planerade avvisningen av barnfamiljen i Lovisa som stoppades i sista stund och dödsskjutningen av en man i Bagdad bara tre veckor efter att han avvisats från Finland. I fjol stoppade en fransk domstol en återsändning av en irakisk asylsökande till Finland med hänvisning till att risken för att han då avvisas till hemlandet var överhängande. Men Mykkänen ser ingen anledning att avbryta avvisningarna tills processerna granskats.

– När det gäller rättshjälpen är en utredning precis i startgroparna, och man måste på allvar utreda om rättshjälpen borde förbättras. Men vi har en besvärsprocess som utnyttjas i hög grad, och genom den behandlas fallen flera gånger. Då det gäller barnfamiljen i Lovisa utfärdades ju ett verkställighetsförbud för att processen skulle kunna gås igenom än en gång.

Bild: Leif Weckström

Men bara för att finskkunniga vänner och stödpersoner ingrep i sista stund?

– Ja, säger Mykkänen, och upprepar att han litar på besvärsprocesserna.

Polarisering oroar

Profil

Kai Mykkänen

Ålder: 38 år.

Utbildning: Politices magister.

Aktuell som: Inrikesminister sedan den 12 februari. Före det utrikeshandels- och biståndsminister. Riksdagsledamot sedan 2015.

Tidigare: Bland annat direktör på Finlands Näringsliv EK med ansvar för Ryssland, tidigare näringsministern Jyri Häkämies specialmedarbetare, Rysslandsrådgivare på East Office of Finnish Industries, finansieringschef och sakkunnig på Sampo Bank i Ryssland, Alexander Stubbs medarbetare i Europaparlamentet och ordförande för Samlingspartiets ungdomsförbund.

Sedan vågen av asylsökande 2015 och de många snabba ändringarna i lagar och praxis har också attitydklimatet förändrats och skärpts.

Hur påverkar attitydklimatet i de här frågorna den inre säkerheten överlag, och vilket ansvar har politikerna?

– Det är en stor fråga på många sätt. Det mest oroande är att finländarnas åsikter är så starkt polariserade. Vad vi måste göra är att skapa en situation där alla kan lita på att asylprocessen fungerar, så att de som behöver skydd identifieras och får stanna och lagen samtidigt följs så att systemet inte läcker. Vi kan inte heller godkänna att det föds en permanent minoritet på tusentals personer som stannar i landet illegalt.

Nu håller det ändå på att hända, hur påverkar det säkerheten och vad borde man göra?

– Det är helt klart att om kriterierna för internationellt skydd inte uppfylls så måste man lämna landet, och avvisningarna måste kunna genomföras. Men sedan kan ju en asylsökande också ansöka om uppehållstillstånd för arbete eller studier.

Med tanke på att det kanske brustit i rättshjälpen, som nu ska utredas, kan man kanske anta att en del av dem som nu stannar som papperslösa är just sådana som inte har fått den hjälp de behövt?

– Det är en tolkning jag inte helt kan underteckna. Med tanke på den stora mängden besvärsprocesser tycker jag inte att man kan säga att ett stort antal människor inte fått sina rättigheter tillgodosedda.

Underrättelselagar brådskar

Om det knappast finns några snabba lösningar på de mer övergripande flykting- och asylfrågorna är det precis tvärt om med det andra stora aktuella paketet på Mykkänens bord – underrättelselagarna, som regeringen vill driva igenom i försnabbat förfarande. En och annan har undrat varför det ska vara så bråttom att riksdagen måste klubba igenom lagarna och den grundlagsändring de kräver ännu den här valperioden, men enligt Mykkänen är det enkelt.

– Vi ligger efter våra närmaste grannar då det gäller underrättelselagstiftning, och vi har en blind punkt såväl då det gäller att förhindra cyberattacker som när det gäller sådana terrorhot som tyvärr förverkligats också hos oss. Och det är en så allvarlig fråga med tanke på vår säkerhet att då vi nu har lagförslag som beretts länge och omsorgsfullt så skulle det löna sig att hellre ta dem i bruk tidigare än senare.

Vilka hot är det framför allt som vi genast behöver kunna avvärja?

– Terrorism är förstås ett sådant hot som existerar också på kort sikt, och om lagstiftningen skjuts upp finns den beklagliga risken att något kan hända som hade kunnat stoppas. Men det är klart att vi med hjälp av de nya befogenheterna i underrättelselagstiftningen också kan ta itu med och avvärja den ökade aktiviteten hos utländska underrättelsetjänster, och också här finns akuta utmaningar.

Om de nya lagarna ger befogenheter för massövervakning tvista de lärde, men enligt Mykkänen kan befogenheterna knappast tolkas så – och hur som helst läser grannarna vår e-post redan nu då den susar i väg genom kablarna ut över landets gränser.

– Skyddet för privatlivet tryggas betydligt bättre än i många andra länders lagstiftning. Övervakningen av underrättelseverksamheten är rigorös, och skulle verksamheten rikta in sig på sådant som är irrelevant uppstår garanterat en debatt om saken.

Hur du hittar det bästa lånet för dig

Den som någonsin har tecknat ett lån är förmodligen plågsamt medveten om hur svårt det kan tyckas vara att hitta rätt lån. Vad är det då som avgör om ett lån är bra eller inte? 17.9.2018 - 00.00