Mygg, sex och språk

Namnet försvenskades tvivelsutan innan ordet sex blivit sexigt.

Riktigt varmt har vattnet i sjön inte blivit denna sommar och det humusrika vattnet färgar handduken brun. Ändå njuter jag, de vita näckrosorna blommar och sjön inramas av skog och näs, bland annat Högnäs och Björknäs. Myggorna är färre än vanligt.

Också den här idyllen, min sommarsjö, bär på historia präglad av en omvärld. I skogen nedanför stugan finns ett gammalt stengärde, utsikten är vacker även om stugfönstren får förbli otvättade också detta decennium. Några meter längre bort finns en gammal husgrund och som barn fick jag höra att de människor som bodde i det lilla huset hörde till de första som strök med under hungeråren, efter den kalla sommaren för 150 år sedan. I närheten av sjön fanns några hemman, men också torp och backstugor. Byarna i närheten blev aldrig riktigt stora och många drog vidare – till stadens bröd, till Amerika och Sverige.

Själva sjön, Sexsjö, är grund och det finns vass i vikarna som sägs vara sex till antalet. Ofta förknippas sjönamnet just med vikarnas antal, men namnhistorien är mera invecklad än så. I dokument från 1800-talet är varianterna många, på några kartor benämns sjön "Sääxjärvi", i mantalslängderna som upptar rätt många obesuttna finns "Sexjärvi". I källorna dyker också benämningen "Sexjerf" upp. I konfirmationslängderna finns ungdomar med hemmansnamnet "Sääksjärvi", ett namn som också bars på 1900-talet. I 1700-talsdokument har en kollega hittat begreppet Myggsjön, antagligen en tolkning av det finska namn som då var i bruk.

Det här visar hur föränderliga stavningssätten kunde vara, men mångfalden vittnar också om blandningen av det finska och det svenska i trakter vid den språkgräns som blev tydligare kring sekelskiftet 1900. Här hade det säkert funnits ett stort inslag av tvåspråkighet och en förmåga – bättre eller sämre – att kommunicera på det andra språket. I sjöns namn flätades språken in i varandra, både dialektalt och i texter skrivna av utifrånkommande. Liksom många andra purmobor kallar jag sjön för "Seeksjärv", en förvrängning av finskans Sääksjärvi, ett namn som ju flera andra av landets sjöar förärats.

Namnet försvenskades tvivelsutan innan ordet sex blivit sexigt. Den forskningsinsats som den här kolumnen baseras på är grundare än sjön, men jag vågar ända framföra en hypotes – det förefaller som om det rent svenskspråkiga namnet först dyker upp i skolhandlingar i en tid då skolhus byggdes på många håll, också vid den här sjön. Då tycks namnformen Sexsjö ha vunnit mark; det var ju inte minst genom folkskolan som de språkliga gränserna och identiteterna förstärktes. Den gången kunde man knappast ana hur resultatet av de språkliga renlighetskraven skulle kunna tolkas i termer av omoral.

Vi tarvar den språkundervisning som skolor ger, en gedigen grund i modersmålen och kunskaper i andra språk. I dag då många nyanlända flyttar in till kommunerna kring sjön kan vi också komma ihåg språkliga sammanflätningar och kommunikationsformer i det förflutna.

Ann-Catrin Östman Lektor i historia vid Åbo Akademi

Beställ Veckans kulturplock!

Ett plock från Kulturen varje fredag i din e-post.

Pionjären inom styling

Mer läsning