Musikteater som lever och andas

Musikteatern lever och andas precis på rätt sätt då Konstuniversitetets studerande framför musik av Stephen Sondheim. Utan honom hade den amerikanska musikteatern inte blivit vad den är i dag.

MUSIKTEATER

Sondheim! - Musik av Stephen Sondheim

Regi: Jukka Ruotsalainen. Musikalisk ledning: Markku Luuppala. Kapellmästare: Chloé Dufresne, Emilia Hoving, James Kahane, Taavi Oramo. På scen: Jonnakaisa Risto, Janna Räsänen, Sonja Silvander, Marko Nurmi, Nea Alanko, Iris Hernández Toppari, Helena Puukka, Aurora Marthens. Musikhuset, Sonore 27.1.

Det är glädjande att se att man i en sådan här samproduktion mellan Teaterhögskolan och Sibelius-Akademin väljer att framföra Stephen Sondheims musik, som sällan hörs och ses på de etablerade teaterscenerna i Finland. Förutom några uppsättningar av Into the Woods och A Little Night Music brukar Sondheim få ge vika för de mera klassiska musikalerna, och just därför var det fint att få höra musik ur Company, Follies och Assassins. Åtminstone fredagens föreställning var proppfull med flera på väntelistan vid dörren, vilket tyder på att den här musiken intresserar.

Alla på scen var synbarligen sällsynt inspirerade av materialet, som givetvis framfördes på originalspråket engelska. Även om det engelska uttalet i sig ställvis påverkade resten av framförandet var det skönt att man förstått att inte använda översättningar, då Sondheims genialiska texter på så sätt gått förlorade.

Inledningen med Comedy Tonight ur musikalen A Funny Thing Happened on the Way to the Forum från 1962 var underhållande publikfrieri, så också därpå följande I'm Calm – här låg fokus alldeles tydligt på det humoristiska i Sondheims musik. Att därefter framföra musik ur Company, som i sin absurditet också är relativt humoristisk, var ett intressant val, då det märktes att Sondheims underfundigheter kanske trots allt kommer bäst fram när man inte fokuserar på dem. Här stal Helena Puukka showen med Ladies Who Lunch, en bitter och lätt alkoholiserad kvinnas betraktelse över finfröknarna och hemmafruarna, en samhällsgrupp hon själv tillhör.

Musikalerna Follies och A Little Night Music var modiga val med tanke på att unga studerande fick tolka flera medelålders karaktärer. Janna Räsänens tolkning av I'm Still Here ur Follies blev ändå övertygande, medan Nea Alanko var i sitt esse i Send in the Clowns ur A Little Night Music. Sången är en av Sondheims största hits och skrevs typiskt nog ihop på några dagar sent i produktionsskedet. Fast karaktären Fredrik Egerman stod på scenen under sången hade hans replik i mitten lustigt nog lämnats bort, vilket gav upphov till en lite konstgjord tystnad.

Aurora Marthens diaboliska häxa i Last Midnight ur Into the Woods var minst lika imponerande som Meryl Streeps version i Disney-filmatiseringen. Här fungerade både det sångliga och det sceniska och ovationerna lät inte vänta på sig. Den fantastiska ljussättningen fulländade scenbilden.

Assassins, en musikal om mord och mordförsök på amerikanska presidenter genom tiderna, var en välvald slutkläm. Speciellt Something Just Broke, som lades till i Londonproduktionen 1992, var en imponerande avslutning på en imponerande konsert, där man än en gång fick uppleva vilken mästare Stephen Sondheim är på att kombinera teater med musik. Själv har ju Sondheim sagt att han skriver teater mer än något annat, och det var tydligt att regissören Jukka Ruotsalainen medvetet jobbat så noggrant som möjligt med den information som finns i partituren.

Den symbios som Sondheims musik och texter lever i kräver ett minutiöst arbete, men är en fröjd att se och höra när allting sitter rätt, som det mestadels gjorde den här gången.

Martin Segerstråle

Hur du hittar det bästa lånet för dig

Den som någonsin har tecknat ett lån är förmodligen plågsamt medveten om hur svårt det kan tyckas vara att hitta rätt lån. Vad är det då som avgör om ett lån är bra eller inte? 17.9.2018 - 00.00