Musikaliskt tapasbord vid Musikfestspelen Korsholm

Kulturmetropolen Leipzig är en outsinlig tematisk brunn vid Musikfestspelen Korsholm när Cecilia Zilliacus tagit över rodret som konstnärlig ledare.

Musikfestspelen Korsholm.

Öppningskonsert i Trefaldighetskyrkan 25.7.

Trondheimsolistene, Elin Rombo, sopran, Cecilia Zilliacus, violin. Bach, Ratkje, Grieg, Svendsen.

I jämförelse med många övriga motsvarande evenemang har Musikfestspelen Korsholm haft en rejäl omsättning på konstnärliga ledare. Då varje dylik haft sin syn på hur man pusslar ihop ett optimalt festivalprogram har Korsholmsfestspelen genom åren, på gott och på ont, profilerat sig på åtskilliga skilda sätt.

Cecilia Zilliacus – den åttonde konstnärliga ledaren sedan Seppo Kimanen startade festivalen för 35 år sedan – har blandat om med besked i festivalpacken. Hon har utifrån ett programtänk som är bekant för den som besökt åländska Katrinafestivalen sedan hon för tre år sedan tog över det konstnärliga rodret där, skapat ett slags musikaliskt tapasbord med Leipzig som huvudingrediens och 100-årsjubilerande Estland som krydda.

Företrädaren Henri Sigfridssons tematiskt och dramaturgiskt enhetliga och estetiskt helgjutna programfilosofi har fått ge plats åt mer fragmentariskt uppbyggda helheter. Av allt att döma är Zilliacus tanke den att en tillräcklig mängd mer och mindre disparata element resulterar i att en helgjuten bild nog framträder men på ett mer mosaikartat, mindre uppenbart sätt.

Mer och mindre lyskraftiga stjärnor

Kulturmetropolen Leipzig – jämte Dresden och Weimar Tysklands ledande musikcentrum från barocken fram till förra århundradet – är på sätt och vis en lika självklar som logisk tematisk utgångspunkt för vilket musikfestspel som helst med självaktning och det handlar givetvis om en outsinlig brunn att ösa från.

Här har genom seklerna en mängd centrala profiler verkat, bott eller studerat, men Zilliacus nöjer sig inte med att redovisa de mest självklart lyskraftiga stjärnorna – Bach, Wagner, Felix & Fanny Mendelssohn, Robert & Clara Schumann, Grieg och Max Reger – utan ger utrymme även åt mindre kända, men för den skull inte mindre intressanta namn som Carl Reinecke, Sigfrid Karg-Elert, Ethel Smyth, Julius Röntgen och hans svenska maka Amanda Maier samt Hanns Eisler.

Vid onsdagens smart sammanställda öppningskonsert representerades festivaltemat av, förutom Bach och Grieg, även Johan Svendsen. Griegs tre år äldre landsman, som under studietiden i den sachsiska huvudstaden charmade den lokala publiken med lyskraftiga verk som första symfonin och den mästerliga stråkoktetten (1866).

Nyskrivet på norska

Mellersta Österbottens kammarorkester, som av hävd öppnat Korsholmsfestspelen, fick i år ge över stafettpinnen till 17 stråkar starka Trondheimsolistene, som visade sig vara ett utomordentligt alternativ till Karlebygänget. Samma intensitet i spelet återfanns även här, medan den klangliga sensitiviteten eventuellt var snäppet högre.

Trondheimarna turnerar aldrig utan norsk musik på programmet – något för våra egna orkestrar att ta efter – och gärna får den vara nyskriven. Maja Ratkjes (f. 1973) Tale of Lead and Frozen Light (2014) var dessvärre en lätt besvikelse i sin rätt opersonligt ordinära standardmodernism, även om epilogens knyckiga rytmer följt av några tonalt avklarnade sluttakter räddade en del.

Att göra det, som man får förmoda, enormt krävande stycket utan dirigent var en bedrift i den högre skolan, men inte desto mindre höll förträfflige konsertmästaren Geir Inge Lotsberg exemplarisk ordning i leden. Svendsenoktetten visade sig fungera som smort även med dryga dubbla antalet stråkar och den emotionella laddningen var hög från första tonen till den sista.

Elin Rombo hör till den till synes aldrig sinande ström lyskraftiga rikssvenska operasångerskor som just nu lägger världen för sina fötter. Nog hade man gärna hört henne sjunga mera än fyra korta Griegsånger – bland annat Ved rondande och Solveigs vaggvisa – som gjordes med all tänkbar smak och finess. Konstnärliga ledaren som solist i Bachs violinkonsert E-dur, med oförbränneliga drabanten Bengt Forsberg på cembalo, var självfallet en på alla sätt lämplig öppning på det hela.

Mats Liljeroos Musikkritiker

Hur du hittar det bästa lånet för dig

Den som någonsin har tecknat ett lån är förmodligen plågsamt medveten om hur svårt det kan tyckas vara att hitta rätt lån. Vad är det då som avgör om ett lån är bra eller inte? 17.9.2018 - 00.00