Musik från Katarina II:s hov

Upplysningsestivalen Les lumières går denna gång i den upplysta furstinnan Jekaterina Dasjkovas fotspår. Hon var väninna till Katarina den stora och satt 1781 på Tsarkoje Selo vid premiären på Giovanni Paisiellos opera La serva padrona. Operan fick nu en sprudlande Finlandspremiär.

Les Lumières-festivalen

Giovanni Paisiello: La serva padrona. Dirigent Aapo Häkkinen, regi Ville Saukkonen.

I rollerna Reetta Haavisto, Antti Pakkanen och Jouni Bäckström. Tenaljen von Fersen, Sveaborg 14.6.2018.

Den produktive italienaren Giovanni Paisiello var mest verksam i Neapel. Åren 1776–84 var han anställd som hovkompositör i S:t Petersburg hos Katarina II. Där skrev han La serva padrona, på svenska ibland kallad för Pigan blir husfru, och även sitt mästerverk Barberaren i Sevilla, som under hans sista levnadsår utkonkurrerades av Rossini.

Med La serva padrona försökte Paisiello å sin sida överglänsa Giovanni Battista Pergolesis tidigare komiska intermezzo med samma text. Pergolesi dog i tuberkulos bara 26 år gammal men hann säkra sig en plats i musikhistorien med ett underbart Stabat mater och La serva padrona (1733), som i egenskap av musikhistoriens första buffaopera startade den berömda buffoniststriden i musikkretsarna i Paris.

Därmed inte alls sagt att Paisiellos La serva padrona eller för den delen några av hans andra 93 bortglömda operor skulle vara sämre verk. Hans mest berömda melodi är säkert Nel cor più non mi sento ur operan La Molinara, känd inte minst för Beethovens variationer. Lite samma finurlighet återfinns också i La serva padrona.

Ville Saukkonen, som nu signerade sin 16:e regi under detta spelår, har verkligen satt fräs på det älskade ämnet om en klipsk tjänarinna som till slut tar makten över en självupptagen husbonde. Ett roligt tillskott är en tredje stum roll, betjänten Vespone. Det är högtryck från första början mellan de tre. Efter pausen skruvas intensiteten upp ytterligare, då gubbens olyckliga kärlek blir allt tydligare.

Amors pilar. Den stumma rollen Vespone spelas av Jouni Bäckström som här agerar kärleksgud. Bild: Jari Soini

Och då de sedan ändå får varandra känns det nog som början på ett olyckligt äktenskap. Barytonen Antti Pakkanen hade mycket livlig charm som viktigpettern Uberto, vars äkta känslor börjar göra sig gällande. En bärig, klingande baryton har han också. Riitta Haavistos Serpina är en frodig, kraftfull, inhemsk husmorstyp. Hon spelar färgstarkt och är mycket imponerande också vokalt. Jouni Bäckströms stumme betjänt har mångt och mycket roligt för sig och mest dråplig var han som amorin med sina kärlekspilar.

Hela ensemblen och orkestern var klädd i snygg epokkostymering och på Tenaljen kommer publiken föreställningen mycket nära. De nio musikerna musicerade på mycket hög nivå med ingen mindre än Aapo Häkkinen vid cembalon.

Operan ges en gång till på fredag kväll. Festivalen som planerats insiktsfullt av Marja Rumpunen fortsätter på lördag med en dramatiserad konsert med astronomen Anders Lexell från Åbo och furstinnan Dasjkova som agerande huvudpersoner. På söndag avslutas furstinnans s.k. Grand Tour på Riddarhuset. Båda kvällarna innehåller intressanta rariteter med gästspelande kammarensembler från Skottland och Petersburg, samt inte minst utdrag ur en opera av Martín y Soler, som Mozart citerar i Don Juan. Här gör Katarina II:s librettotext narr av kusinen Gustav III av Sverige.

Av en tillfällighet kommer Pergolesis La serva padrona att ges under Helsingfors festspel med Freiburgs barockorkester den 21.8. Därmed bjuds möjlighet att jämföra dessa två operor med samma tema.

Städning på gång. Den härsklystna tjänarinnan Serpina (Reetta Haavisto) sjasar bort stumme Vespone (Jouni Bäckström, till vänster) och husbonden Uberto (Antti Pakkanen). Bild: Jari Soini

Jan Granberg

Hur du hittar det bästa lånet för dig

Den som någonsin har tecknat ett lån är förmodligen plågsamt medveten om hur svårt det kan tyckas vara att hitta rätt lån. Vad är det då som avgör om ett lån är bra eller inte? 17.9.2018 - 00.00