Musik för Östersjöns framtid

Kristjan Järvi.Bild: Peter Adamik

Baltic Sea Philharmonic gästade Helsingfors med en krutdurk från Georgien vid flygeln och minstingen i Järviklanen på podiet.

KLASSISKT

Baltic Sea Philharmonic

Dirigent: Kristjan Järvi. Solist: Alexander Toradze, piano. Sibelius, Prokofjev, Pärt, Gelgotas, Stravinsky. Musikhuset 19.4.

John Nurminens Stiftelse och Baltic Sea Philharmonic är världens naturligaste kombination när det gäller musikalisk välgörenhet i riktning Östersjön. Orkesterns turné startade i fredags i Klaipeda och nådde efter strandhugg i Liepaja och Tallinn i tisdags Helsingfors och Musikhuset, där man uppträdde inför en lika talrik som begeistrad publik som med glädje offrade en slant för ett renare innanhav.

Orkestern, som är ett slags förlängning av och syskonensemble till den 2008 grundade Baltic Sea Youth Philharmonic, är en internationell ensemble bestående av musiker från samtliga Östersjöländer – om än med en klar tonvikt på Tyskland, Polen, Estland, Lettland och Ryssland – som sedan starten dirigerats av energiknippet Kristjan Järvi.

Kvällens tonsättare var självfallet från den aktuella regionen och även om Sibelius Kareliasvit var ett aningen fantasilöst inledningsnummer – Okeaniderna hade suttit betydligt bättre i sammanhanget – fungerade helheten på det hela taget tillfredsställande, med Stravinskys Eldfågeln som självklart färgsprakande guldkant på det hela.

Entusiasmerande personlighet

Årets 125-åring Prokofjev fick även sin självklara plats i rampljuset och georgiske krutdurken Alexander Toradze brände av en version av tredje pianokonserten som sökte sin like i pyroteknisk eldfängdhet utan att för den skull förglömma verkets lyriskt-melodiska kvaliteter, som fick blomma ut på ett tilltalande sätt.

Arvo Pärts Swansong (Littlemore Tractus) var en stämningsskapande miniatyr, medan litauiske Gediminas Gelgotas (f. 1986) Mountains, Waters. (Freedom) i sin primitiva, på det simplaste av material byggda repetitivitet visade sig musikaliskt nästan lika omöjlig som sin titel.

Minstingen i dirigentklanen Järvi, Kristjan, är en entusiasmerande podiepersonlighet – även om koreografin borde tyglas – och han fick av allt att döma ut maximal effekt ur sina hängivna unga musikerled. Petri Porkolas och Jukka Nurminens fotografier, med bland annat fyröar i fokus, skapade en attraktiv visuell inramning, som ändå mer sällan andades i samma takt som musiken.

Mats Liljeroos Musikkritiker

Hur du hittar det bästa lånet för dig

Den som någonsin har tecknat ett lån är förmodligen plågsamt medveten om hur svårt det kan tyckas vara att hitta rätt lån. Vad är det då som avgör om ett lån är bra eller inte? 17.9.2018 - 00.00