HBL-serie del 3: Mumintrollet fanns i morbrors kök

Bild: Illustration: Jan Lindström

Det första mumintrollet var ett skräckinjagande nattligt djur som vaktade morbror Einars skafferi i Stockholm. Tove Jansson fruktade trollet som bodde bakom kakelugnen. Föga anade morbrodern att djuret som han skrämde systerdottern med skulle bli världens mest kända finländare.

======

Journalisten och författaren Staffan Bruun har dykt in i Finlands över 800-åriga historia och botaniserat fram 50 fenomen, händelser och personer som var viktiga när vårt land formades. Han har också rangordnat händelserna och skeendena. Serien "Så formades Finland" publiceras i samband med helgläsningen under hela året och kulminerar den 6 december 2017. Dagen då hela Finlands folk firar, avslöjar vi vilken händelse som har format hundraåringen mest.

=======

Det var alltså morbror Einar i Stockholm som hittade på namnet mumintroll. Det skedde efter att Tove Jansson avbrutit sin skolgång i Brobergska samskolan i Helsingfors som 15-åring och 1930 flyttat till Stockholm för att studera vid skolan som i dag heter Konstfack.

Morbrodern gillade inte sin inackordents vana att snatta i skafferiet om nätterna och skrämde därför upp Tove med historien om de hemska trollen. Så här berättade Tove Jansson efteråt:

"I min spädaste barndom snattade jag i skafferiet. Och då sa min onkel: Akta dig för de kalla mumintrollen. De rusar fram ur sina krypin så fort en skåpsnatterska visar sig och börjar gnida sina nosar mot hennes ben och då börjar hon frysa så att alla ser att där kommer en som stulit sylt och leverpastej."

Mumintrollen framstod på den här tiden som hemska spökliknande varelser. Tove Jansson skriver i sina dagböcker hur hon kunde ligga vaken en hel natt och höra det skrapande ljud som uppstod när mumintrollen skuffade hennes tofflor fram och tillbaka under sängen.

Enligt forskaren Boel Westin fanns de blivande sagofigurerna ofta i sin skapares bakhuvud. "Jag ligger på mitt läger och tömmer vichyflaskor oavbrutet och dillar om mumintroll med Sun Maid-ögon", skrev Tove från sin sjukbädd 1931.

Ett år senare klagade hon åter från sin sjukbädd på att hon var "rov för förkylningar, arga husvärdar och mumintroll".

Om trollen, som senare skulle bli så mycket beskedligare, fick namn på 1930-talet så fick de vänta på sitt utseende i ytterligare tio år även om Tove ritade den första prototypen redan som barn. Det var när hon en sommar i Pellinge retade upp sig på brodern Per Olov och på utedassets vägg ritade det fulaste kräk hon kunde för att skrämma honom. Djuret var som ett mumintroll, men utan öron, nos och svans.

Tillbaka i Finland på 1930-talet började Tove teckna och illustrera för olika tidningar. Hon arbetade regelbundet för skämttidningen Garm. Djur förekom ofta, men hundar såg ut som hundar och katter som katter.

Erik Kruskopf skriver i sin bok om Tove Jansson att olika slag av fantasifigurer blev allt vanligare i hennes teckningar på 1940-talet. "Här finns inte bara figurer som kan ses som föregångare till mumintrollet, utan också mängder av andra krumelurer, från mångfotade insektvarelser till spöken av hattifnattmodell."

Boel Westin har pekat ut det första mumintrollet i en illustration Tove Jansson gjorde i tidskriften Julen 1941. Då ser mumintrollet fortfarande ut som ett spöke utan öron och svans. Trollet återkommer i Garm 1943 och blir nu Tove Janssons varumärke, i anslutning till hennes signatur finns alltid ett mumintroll med i någon form.

I det här skedet kallar Tove sitt troll för "snork". Mumintrollet etablerar sig med namn och utseende 1945 i boken Småtrollen och den stora översvämningen. Ursprungligen hade Tove velat se ordet mumintrollen också i titeln, men på förlaget tyckte man att det lät för fantasifullt.

Den första muminboken blev klar redan under vinterkriget, men utgivningen sköts fram till 1945. Under åren när Tove Jansson bearbetade manuskriptet fick mumintrollet en alltmer framträdande roll i boken.

Seriefigur

Mumintrollens värld är i stor utsträckning Tove Janssons värld. Förebild för muminhuset är morföräldrarnas villa på Blidö i Stockholms skärgård. Mumindalen påminner både om Blidö och om familjen Janssons sommarviste i Pellinge skärgård.

Muminmamman har mycket gemensamt med Toves mamma, Signe Hammarsten, som arbetade som tecknare och illustratör bland annat på Finlands Bank. Muminpappan har lånat många drag av Toves egen pappa, bildhuggaren Viktor Jansson. Och lite av Tove själv hittar man både i mumintrollet och i Lilla My.

Den andra muminboken Kometjakten utkom 1946. Men det stora genombrottet var Trollkarlens hatt från 1948. Det märkliga med den boken är att Söderströms som gav ut de tidigare böckerna nu valde att refusera det nya muminäventyret vilket fick Schildts att ta över mumintrollen. En ytterst lukrativ affär som skulle hålla Schildts flytande i många decennier tills rättigheterna 2015 flyttade till nygrundade Förlaget.

Trollkarlens hatt översattes till engelska under titeln Finn Family moomintroll (i USA The Happy Moomins) och medförde att tidningen Evening News i London erbjöd Tove Jansson kontrakt för en tecknad serie om mumintrollen.

Kontraktet löpte på sju år och Tove introducerades i arbetet under en månadslång vistelse i London där hon fick stränga direktiv. "Dom sade att serien inte fick skoja med regeringen, inte innehålla död och sex bara med eftertanke."

Tove Jansson räknade med att få så bra betalt för serien att hon kunde lämna andra uppdrag och koncentrera sig på sitt konstnärskap. Så blev det inte, den tecknade serien med en ny strip sex dagar i veckan upptog snabbt all hennes tid. Och eftersom Evening News sålde serien vidare till andra länder erövrade nu mumintrollen världen. Också många finländska tidningar började publicera mumin som därmed återvände hem via London.

Dom sade att serien inte fick skoja med regeringen, inte innehålla död och sex bara med eftertanke.

Lillebror tar över

Sju år var en lång tid, upptäckte Tove snabbt och klagade på att de goda idéerna gick åt alltför snabbt: "I början är man så tagen av sin nya uppgift och av att försöka göra något bra att man störtar igenom sina bästa idéer i ilfart, sen barrar det av. På ungefär det fjärde kontraktsåret är man mer eller mindre out. Ens typer har till exempel skidat, hippat, seglat och tusen andra saker, och de kan inte göra det en gång till. Det ska bara vara nytt hela tiden. Och man ångrar, fruktansvärt, att man inte drog ut på de självklara och entusiastiska idéerna långt, långt och jobbade på dem i detalj. Länge."

När Tove efter några år var renons på idéer kom lillebror Lars Jansson till undsättning. Han hittade på intrigen och skrev manus, Tove ritade. Och när sju år var till ända drog Tove Jansson en stor suck av lättnad. Hon hade gjort sin sista strip. I stället tog lillebror Lasse över kontraktet och fortsatte rita muminserien i ytterligare femton år.

Det lär ha varit mamma Signe som ville att muminproduktionen skulle stanna i familjen och inte ges till någon utomstående. Därför fick Lasse som fram till dess inte tecknat särskilt mycket snällt sätta sig ner och öva. Efter en månad var den övriga familjen nöjd med hans mumintroll och Evening News i London kunde räkna med fortsatta leveranser från Helsingfors.

Mumin som film

När hon blivit av med muminserien ägnade sig Tove Jansson åt bildkonst. Hon höll fem separata utställningar på 1960-talet och utförde många beställningsverk till offentliga utrymmen, bland annat målade hon för Strömbergs personalmatsal i Sockenbacka, Karis samskola och Aurora barnsjukhus.

Men mumintrollen lämnade inte sin skapare i fred. 1958 blev de teater då Vivica Bandler satte upp Troll i kulisserna på Lilla teatern. Efter gästspel i Stockholm uppstod en veritabel muminboom i Sverige. 1974 blev trollen opera då Nationaloperan satte upp Muumiooppera.

Men det stora genombrottet kom på 1980-talet då mumintrollen blev en japansk animationsserie i tv. Serien baserade sig på de tecknade serierna och på illustrationerna i böckerna. När den japanska serien spreds över världen etablerade sig mumintrollen som en del av den globala barnprylsbusinessen.

Plötsligt fanns mumin inte bara som böcker och tv-serie utan också som kaffekoppar, mjukisdjur, spel, leksaker, karameller och kläder som finns till salu i butiker över hela världen. I Nådendal drivs nöjesparken Mumindalen som varje sommar lockar barn i alla åldrar från världens olika hörn.

1914 Tove Jansson föds.

1930 Avbryter skolan, studerar vid Tekniska skolan (Konstfack) i Stockholm.

1933 Ger ut bilderboken Sara och pelle och Neckens bläckfiskar. Inleder studier vid Ateneum.

1945 Första muminboken Småtrollen och den stora översvämningen.

1946 Andra muminboken Kometjakten.

1948 Tredje muminboken Trollkarlens hatt.

1949 Svenska teatern sätter upp Mumintrollet och kometen.

1950 Fjärde muminboken Muminpappans bravader.

1952 Bilderboken Hur gick det sen? Boken om Mymlan, Mumintrollet och Lilla My.

1954 Femte muminboken Farlig midsommar. Serien Moomin startar i Evening News.

1957 Sjätte muminboken Trollvinter. Tidningsserierna börjar utkomma i bokform med titeln Mumintrollet.

1960 Bilderboken Vem ska trösta knyttet.

1962 Sjunde muminboken Det osynliga barnet.

1965 Åttonde muminboken Pappan och havet. Skriver texten till Höstvisa.

1970 Nionde och sista muminboken Sent i november.

1977 Bilderboken Den farliga resan.

1998 Den sista novellsamlingen Meddelanden.

2001 Tove Jansson avlider.

Förutom muminböckerna gav Tove Jansson ut närmare tio vuxenböcker, främst romaner och novellsamlingar men hon skrev också drama för teater. Parallellt med författandet var Tove Jansson en framgångsrik konstnär.

Beställ Veckans kulturplock!

Ett plock från Kulturen varje fredag i din e-post.

Många vill välja ekologiskt – också hos frisören

Mer läsning