Mozarts tyska smörja med androgyn lösning

Goda vänner eller mer än så? Sextus (Rachel McIntosh) tycks ha ett litet speciellt förhållande till Titus (Heikki Hattunen). Foto Robert Seger.Bild: Robert Seger/Moment

Med beundransvärt levande rollfigurer har Sibelius-Akademin lyckats sätta sprätt på en potentiellt småtråkig Mozart-opera, skriver Jan Granberg

Mozart: Titus mildhet.

Dir. Markus Lehtinen, regi Katariina Lahti, Scenografi & projektioner Fabian Nyberg, kostym Anna Sinkkonen, ljus Jukka Kolimaa. I rollerna Heikki Hattunen, Minna-Leena Lahti, Rachel McIntosh, Elisaveta Rimkevitch, Ruut Mattila och Henri Uusitalo. Lojo stadsorkester, klarinettsolist Jyri Nissilä. Sonore,

Musikhuset. 13.4.2018.

Titus mildhet beställdes för det österrikiska kejsarparets kröning till kungapar av Böhmen. Vid premiären i Prag 1791 gav den spanskfödda drottningen Maria Luisa operan det svinaktiga omdömet "una porcheria tedesca", i mild översättning en tysk smörja.

Det är en opera seria i formell stil och i ärlighetens namn är librettot ganska stelt, men texten baserad på Metastasio har märkligt nog dugt åt åtminstone ett fyrtiotal tonsättare. Mozart hade bara tre veckor på sig mitt under arbetet på Trollflöjten. Han lyckades skriva många präktiga nummer med psykologisk insikt men recitativen överlät han åt eleven Süssmayr.

Med beundransvärt levande rollfigurer har Sibelius-Akademin lyckats sätta sprätt på den potentiellt småtråkiga operan och gjort en utmärkt föreställning. Regissören Katariina Lahti har placerat handlingen i en obestämd tid. Kostymeringen och den finurligt disponerade dekoren som beskriver maktstrukturen kunde hänvisa till både närstående och avlägsna epoker. Det centrala är människornas ärliga och mindre ärliga känslor, makten och Titus förbluffande mildhet, som han ibland får kämpa med.

Som regissören själv säger är människans godhet och ondska relativa begrepp beroende på synvinkeln. Också Titus godhet har avigsidor. Mest fascinerande är Sextus som kämpar mellan kärleken till Vitellia och vänskapen till Titus. Sextus bedrar sin vän men är trogen in i döden. På denna punkt tar regin sig vissa friheter. Då Titus omfamnar honom i slutet, tar han Titus pistol och skjuter sig efter slutackorden. Sextus gjordes med stark känsla av välsjungande amerikanska mezzon Rachel McIntosh, som klarade sina härliga arior utmärkt.

Imponerande tolkning

Problemet med byxroller struntar Katariina Lahti i och kommer med en androgyn lösning: alla ser ut som de gör och älskar dem som storyn har dem att älska och hata. Vitellia hör till dem som hatar, då hon inte gjorts till kejsarinna. Hon utnyttjar på ett obehagligt sätt sin kärleksmakt över Sextus. Hon är därmed pjäsens skurk. De vokala kraven som ställs på henne är hisnande och hon får verkligen ta i både högt och lågt. Minna-Leena Lahti ger en sprakande och imponerande tolkning.

Titelrollen gjordes av Heikki Hattunen som är färdig ortodox kantor. Han pendlade mycket skickligt mellan auktoritet och mildhet och tekniskt behärskar han sin tenor med läckra nyanser. Behagligt sjungande finska sopranen Elisaveta Rimkevitch (Servilia), mjuka mezzosopranen Ruut Mattila (Annio) och mustiga basen Henri Uusitalo (Publio) gav sina bidrag till den fina helheten.

Eleverna i Somnium Ensemble var en duktig kör. Sibelius-Akademins operautbildning har etablerat samarbete med proffsigt spelande Lojo stadsorkester som vid premiären leddes av Markus Lehtinen. La Clemenza di Tito ges med varierande besättning fram till 20.4.

Jan Granberg

”Nu sover jag gott, äntligen!”

Angelina fick dålig sömn men rogivande växter hjälpte henne. "Min livskvalitet är mycket bättre nu" säger hon. 20.9.2018 - 13.33