Motstridiga coronasignaler gör att vi väljer vad vi tror på

När länder firar avvecklade restriktioner med frihetsdagar eller då världsledare igen kindpussas är det de signalerna som fastnar, menar Katarina Finnilä, och inte forskare som påpekar att nu stiger faktiskt antalet som vårdas på sjukhus. Bild: Leif Weckström

Riksdagsledamöter slänger glatt av sig munskydden, medan skolelever fortfarande tvingas bära dem. Det firas att pandemin är över, samtidigt som läkare varnar för en ökning av coronasmittade. Katarina Finnilä, lektor i psykologi vid Åbo Akademi, vet hur de motstridiga budskapen påverkar oss.

På tisdagen upphörde många av coronarestriktionerna i riksdagen, vilket gjorde att flera riksdagsledamöter tog av sig munskydden i plenisalen. Nästan samtidigt fick barn och unga i exempelvis huvudstadsregionen beskedet att munskyddsrekommendationen fortfarande gäller för elever från årskurs sex och uppåt.

I veckan har vi också fått höra Social- och hälsovårdsministeriets kanslichef Kirsi Varhila och Insitutet för hälsa och välfärds hälsosäkerhetschef Mika Salminen säga att restriktionerna i Finland avvecklas för fort, medan statsminister Sanna Marin (SDP) bestämt har avfärdat den kritiken.

Katarina Finnilä är lektor i psykologi vid Åbo Akademi och forskar i hur vi fattar beslut. Hon kallar det en paradox att olika instanser säger och signalerar så olika saker – och hon vet vilka konsekvenserna av det är.

– Det stärker intrycket av att man får välja vad man tror på, i stället för att se på coronapandemin och skyddsåtgärder som en empirisk fråga där prognoser är gjorda utifrån fakta och vetenskap. När det är så här verkar det ju mer vara en fråga om åsikt, säger hon.

Det här förstärks av att vi, enligt Finnilä, lever i ett tyckandets och sociala mediers tid, där många har svårt att skilja på vad som är åsikter och vad som är vetenskapliga fakta.

Viruset är ändå en i huvudsak vetenskaplig fråga, betonar Finnilä, även om hon är medveten om att läkarnas uppgift är att fokusera på skyddet av liv och hälsa, medan politiker väger in annat, som exempelvis ekonomi och väljarstöd.

När länder firar avvecklade restriktioner med frihetsdagar eller då världsledare igen kindpussas är det de signalerna som fastnar, menar Katarina Finnilä, och inte forskare som påpekar att nu stiger faktiskt antalet som vårdas på sjukhus. Bild: Privat

Vi är inte rationella

I den uppdaterade munskyddsrekommendation som Institutet för hälsa och välfärd gav nyligen, slopas övergripande regler. I stället flyttar beslutsfattandet tydligare över till oss alla på individnivå. Det är vi själva som ska besluta när det är bäst att bära munskydd – med undantag för vissa yrkesgrupper, och då exempelvis skolorna.

Man kan kanske säga att myndigheterna hänvisar till vårt sunda förnuft. Men enligt Katarina Finnilä är människan ändå inte så rationell i sitt spontana tänkande. Vi tänker inte statistiskt och empiriskt, vilket detta sunda förnuft skulle kräva.

– Det är kanske hemskt att säga det så här, men det baserar sig faktiskt på en mängd beslutsfattningsforskning.

Vi är alltså funtade så att vi behöver tydliga direktiv, i de fall där det faktiskt är betydelsefullt hur vi agerar.

– Så finns det en massa mindre viktiga saker där det kanske är så att vi får och ska vara subjektiva, människor ska ju få leva sina egna liv.

I stället fattar vi beslut utifrån intryck, som skapas av det vi ser och hör. Och där kan sådant som politikers jubel över slopade restriktioner spela stor roll.

Dessutom gör vi kognitiva fel i vårt tänkande. Typiskt är exempelvis att tänka att något inte händer mig, utan bara andra.

Firande i Stockholm när coronabegränsningar slopades i slutet av september. Bild: Pontus Lundahl/Lehtikuva-AFP

Normen påverkar

I munskyddsfrågan är vi på många sätt nu i ett brytningsskede: bära eller inte? Hur vi gör beror i hög grad på hur vår omgivning agerar.

– Människan är en social varelse. Var du rör dig och vad andra gör kommer att påverka dig, säger Katarina Finnilä.

För ett år sedan kom vi enligt en del trögt i gång med att använda munskydd – kanske för att beskeden också i det fallet var motstridiga. Men då tillräckligt många gjorde det och munskydden blev en social norm, blev de som inte bar skydden udda.

– Detsamma kan gälla nu, men omvänt, säger Finnilä.

Eventuellt kommer munskydden att synliggöra skillnader i våra roller och positioner i samhället. Det kan hända att personal i serviceyrken tvingas bära munskydd, medan kunder kan komma in i affären utan.

– Vi har en attributionsvilja, en mekanism där vi försöker hitta förklaringar. Om vi ganska snabbt antar att det är på grund av ett yrke en roll någon har munskydd så tänker vi aha, det behöver inte gälla mig. Men om alla andra kunder i en butik är utan munskydd kan det vara svårt att vara den enda kunden som har. Det är det här som i slutändan kommer att styra folks beslut.

Dagligvaruhandeln och Handelns centralförbund meddelade på torsdagen om lättnader på munskyddsfronten, i områden där myndigheterna inte rekommenderar munskydd. I femton av landets tjugoen sjukvårdsdistrikt rekommenderas ändå munskydd inomhus i offentliga lokaler.

Helsingfors och Nylands sjukvårdsdistrikt gick på fredagen ut med en rekommendation om fortsatt användning av munskydd, "oberoende av vaccinationsskydd, i kollektivtrafiken, i allmänna lokaler inomhus och i alla situationer där fysisk distansering inte är möjlig och det finns en risk för smitta", sade biträdande överläkare Eeva Ruotsalainen i ett pressmeddelande.

Beställ Veckans kulturplock!

Ett plock från Kulturen varje fredag i din e-post.

Skall man beakta FN:s hållbarhetsmål när man väljer utbildning?

Mer läsning