Möten håller folkmusiklågan levande

"Ska vi spela Noux schottis? Karlebynejdens brudmarsch kanske? I vilken tonart?" Två spelmän poserar för fotografen med sina instrument – och självklart måste man ju spela lite! HBL sammanförde Maria Kalaniemi och Anders Backman för en diskussion kring folkmusik och spelmanskap i dag.

Att spela tillsammans. Gemenskap. Spontanitet. Sambandet mellan musik och dans. Jag träffar Maria Kalaniemi och Anders Backman för att försöka reda ut begreppen – vad handlar folkmusiken egentligen om i dag? Glöm knätofsarna! Gräv fram ditt instrument och spela med!

Maria Kalaniemi är en av Finlands främsta folkmusiker, som turnerat i hela världen med sitt dragspel, medan Anders Backman hör till eldsjälarna inom den finlandssvenska folkmusiken och folkdansen. Bägge är spelmän.

– Man blir spelman aus Liebe zur Kunst, konstaterar Anders Backman. För att man tycker om den här musiken helt enkelt!

Maria Kalaniemi har vuxit upp med sitt dragspel och med en bred musikpalett.

– Jag identifierar mig helt enkelt med spelmansmusiken och dess stildrag. Jag började först spela musik på gehör, spela sådant jag sjungit tidigare. Mommo var eldsjälen som fick mig att ta lektioner. Och folkmusiken är ett riktigt ymnighetshorn! Vi har det dansanta spelmansstuket, och meditativa, långsamma, improviserande musikstilar – och allting däremellan.

Anders Backman hittade folkmusiken och folkdansen i tjugoårsåldern.

– Jag började spela efter att jag dansat folkdans ett par år, jag tyckte helt enkelt om musiken och fick chansen att prova på fiol. Det var ju för sent att bli violinist men inte för sent att lära sig folkmusik! Redan från början fick jag aktivt spela med, hänga med någon som var duktig. När man spelar för folkdansare har man ju på sätt och vis alltid publik, så jag blev ganska snabbt van vid att uppträda.

Också Maria Kalaniemi nämner kopplingen till dansen som synnerligen viktig.

– Redan som 12–13-åring kunde jag spela flera timmar till dans. Då jag spelade kastade dansarna bara en blick åt mitt håll och då började jag förstå saker utan att ha blivit undervisad i dem. Det handlar om samverkan mellan musiker och dansare och det är fortfarande viktigt för mig, fast jag spelar mycket i konsertsalar.

– Jag började ju med dans så jag vet hur musiken ska kännas i kroppen, fortsätter Anders Backman. Varje stil har sin egen rytm – och det är spelmannen som bestämmer hur dansaren sviktar, hur högt man hoppar och när man landar!

Glädje och sorg

I Finland går spelmansmusiken rätt långt hand i hand med det som kallas gammal dansmusik, som förekommit på dansbanorna i hela landet. Dragspelet spelar en viktig roll i bägge musikstilarna.

– I Sverige var dragspelet länge något tabubelagt i folkmusikkretsar, men i Finland har det haft en viktig historisk roll, berättar Maria Kalaniemi. Dragspelet är ganska enkelt att bära med sig. och under krigen kunde man genom att spela ge utlopp för känslor, spela både glädjens och sorgens musik. Jag hör säkert till den sista generationen som starkt kopplar den gamla dansmusiken till arvet från kriget. Jag behövde inte spela mer än några toner av Rantakoivun alla förrän min pappa alltid började gråta ...

I skrivande stund är Maria Kalaniemi precis på väg till Sverige på turné tillsammans med Eero Grundström.

– Då finns det alltid många sverigefinländare i publiken. Efter att vi framfört vårt konsertprogram vet vi ju att de vill höra Metsäkukkia och Säkkijärven polkka, så vi spelar lite till dans också. Det ena utestänger inte det andra – skulle folkmusiken handla om bara konsertestrader så skulle det liksom kännas halvt.

Låg tröskel och samspel

Både Maria Kalaniemi och Anders Backman upplever möten som viktiga. Det spontana spelandet, att kunna sitta en hel sommarkväll och spela medan människor kommer och går. Möten mellan likasinnade håller lågan levande. Det kan också handla om möten med redan bortgångna profiler – folkmusiken bygger vidare på ett historiskt arv.

– Då jag undervisar på Sibelius-Akademin umgås vi ju på sätt och vis med spelmän också, berättar Kalaniemi. I dag lyssnade vi på den underbara trallaren Agda Nyberg från Tenala och jammade kring hennes låtar. Sedan reste vi till Karelen för att djupdyka i Ilja Kotikallios dragspelsrepertoar. Också i undervisningen finns det spontana med.

Anders Backman spelar med flera folkdansgrupper, bland dem Brages folkdanslag, samt med folkmusikgruppen Halsbrytarna och musikklubben Altra Volta, som uppstått kring Arbetets Vänner i Helsingfors.

– I Altra Volta finns det också plats för nybörjare, berättar han. Vi har satt fioler i handen på folk som aldrig spelat fiol tidigare, man kan börja med att spela lösa strängar – och folk inser att det här är roligt!

Samspel hör folkmusiken till, tycker Maria Kalaniemi.

– Som ung spelade jag vid Esbo musikinstitut, och redan 1976 fanns där en folkmusikgrupp, det var sällsynt i musikinstituten på den tiden! Jag hade mina dragspelslektioner men i folkmusikgruppen fick jag dela musiken med andra, skratta med ungdomar i min ålder. Jag minns också de första riksomfattande Samuelin Poloneesi-festivalerna på Finlandiahuset, där jag bland andra ungdomar fick stå på scen med hundratals andra, spelmän mellan 10 och 100 år.

Det finns många dragspel att välja på i Maria Kalaniemis undervisningsutrymmen. Anders Backman valde en fiol som han byggt själv. Bild: Niklas Tallqvist

Lyssna och lära

Samuelin Poloneesi arrangeras årligen av Finlands Folkmusikförbund, som i år firar 50-årsjubileum. På finlandssvenskt håll är centralorganisationen Finlands svenska spelmansförbund, vars vinterstämma i år kombineras med Samuelin Poloneesi och bäddar för ett möte över språkgränsen.

– Musiken är vårt gemensamma språk men i viss mån har vi nog olika repertoar, funderar Anders Backman. På finlandssvenskt håll spelar man till exempel snoa, och med österbottniska spelmän står naturligtvis menuetter och polskor på repertoaren.

Den finlandssvenska låtskatten intresserar nog också på finskt håll. "Spelmansbiblarna" som utgivits i serien Finlands svenska folkdiktning innehåller hundratals låtar att upptäcka. Men noterna är bara en del av sanningen.

– Det gäller nog att lyssna och lära, tycker Anders Backman. Man måste ha sin egen krydda, och först måste man behärska genrens stil. Men inte behöver man spela precis som någon annan spelat, det här är ju en levande tradition! Varje spelman är en individ. Noterna är på sätt och vis bara ett skelett.

– Folkmusik kan se enkelt ut i noter, förklarar Maria Kalaniemi. Men för att göra det till musik ska man använda hela sin musikaliska ryggsäck: folkmusikfrasering, rytmisk och melodisk variation, ornament ... Hjärnan går verkligen i gång då!

Anders Backman räknade nyligen att han sedan 1990-talet aktivt spelat över 500 olika melodier.

Tar inte utrymmet slut på hårddisken?

– Nej, det lustiga är att hårddisken inte blir full – ju fler låtar man lär sig desto lättare blir det att lära sig följande!

Folkmusikvåren 2018

Samuelin Poloneesi och Finlands svenska spelmansförbunds vinterstämma i Helsingfors 16–18.3. Folkmusik i dagarna tre bland annat på Riddarhuset och Savoyteatern, spelmän från hela landet samt bland andra Désirée Saarela & Triskel.

RotFest i Esbo firar 15-årsjubileum 7–14.4. Konserter med Maria Kalaniemi & Marianne Maans, Väsen (Sverige), Accordion Samurai (Italien/Irland/Finland/Spanien), Suistamon Sähkö och många fler.

Många spännande folkmusikkonserter arrangeras vid Sibelius-Akademin. Föreningen Perinnearkku ry ordnar regelbundet både klubbkonserter och jam. De flesta folkmusikevenemang hittar du på www.kansanmusiikkikansantanssi.fi

Sugen på att spela och sjunga?

Folkmusikkurser arrangeras av till exempel nätverket Lirarna och Finlands svenska spelmansförbund.

Flera musikinstitut i huvudstadsregionen erbjuder också folkmusikundervisning (på finska), t.ex. vid Kottby musikinstitut kan intresserade i alla åldrar både vara med under året eller prova på något nytt ett veckoslut. På finlandssvenskt håll erbjuds folkmusikensemble åtminstone av Musikinstitutet Kungsvägen.

”Spelmansbiblarna” finns numera även på webben. Vill du veta vad som spelats på just din hemort? Kolla in www.sls.fi/folkdiktning

”Nu sover jag gott, äntligen!”

Angelina fick dålig sömn men rogivande växter hjälpte henne. "Min livskvalitet är mycket bättre nu" säger hon. 20.9.2018 - 13.33