Moskva vinnare efter fredsavtalet i omstridda Nagorno-Karabach

Rysslands president Vladimir Putin i samband med ett uttalande om situationen i Nagorno-Karabach under tisdagen. Bild: Alexei Nikolsky/AP/TT

Marken gungar under Armeniens premiärminister Nikol Pasjinjan efter fredsavtalet med Azerbajdzjan – som drar det längsta strået i striderna om utbrytarregionen Nagorno-Karabach. Men den stora vinnaren är medlaren Ryssland, enligt en expert.

Är det verkligen fred vi vill ha, till varje tänkbart pris?

Den frågan tycks många ställa sig i Armenien efter beskedet om avtalet som ska sätta stopp för sex veckor av blodiga strider om Nagorno-Karabach. Azerbajdzjan får nämligen behålla kontrollen över de områden som landets militär har erövrat medan armeniska styrkor måste dra sig tillbaka från flera andra områden runt om utbrytarregionen.

Nyheten om detaljerna i avtalet utlöste upplopp i den armeniska huvudstaden Jerevan, där ilskna demonstranter stormade regeringsbyggnaden.

Men premiärminister Nikol Pasjinjan och det Armenienstödda styret i Nagorno-Karabach verkar anse att man inte haft något annat val än att gå med på villkoren. Efter förlusten av den strategiskt viktiga orten Sjusja häromdagen befarade man att det bara var en tidsfråga innan de azeriska styrkorna skulle rycka fram mot utbrytarregionens största stad Stepanakert.

Kräver avgång

En svår tid väntar nu för 45-årige Pasjinjan – som tidigare har haft brett stöd för sin reformagenda och sina ansträngningar mot korruptionen i den forna Sovjetstaten.

17 oppositionspartier kräver hans avgång efter avtalet med Azerbajdzjan.

– Det finns också ganska extrema nationalister i Armenien och Karabach-veteraner som vägrar ge upp en millimeter av taget territorium. Samt en radikal och högljudd diaspora, säger Jakob Hedenskog, säkerhetspolitisk analytiker vid Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI) i Sverige.

– Så det armeniska politiska klimatet och trycket på Pasjinian är mycket hårt.

Stärker inflytande

Den armeniska premiärministern kan troligen inte räkna med något särskilt stöd från den regionala maktspelaren Ryssland. Moskva ser med misstänksamhet på Pasjinjan som kom till makten efter den så kallade Sammetsrevolutionen 2018. Han har sedan gjort närmanden till EU samt anklagat ryska allierade i Armenien för korruption.

– Man kan mycket väl se hur Ryssland låter Pasjinjan falla och sedan försöker få fram en person som är mer benägen att ställa upp på Rysslands villkor, säger Hedenskog.

Den tredje undertecknaren av fredsavtalet är just Ryssland, som har agerat medlare under konflikten. Och Moskva stärker sitt inflytande rejält i regionen i och med avtalet.

Ensam medlare

Dels får landet ett militärt fotfäste i östra Armenien, där närmare 2 000 ryska soldater ska agera fredsbevarande styrka.

– Ryssland har länge eftersträvat att få fredsbevarande trupp på marken i det här området. Sedan tidigare har man militärbaser i Abchazien, Sydossetien och västra Armenien. Nu får man det även i östra Armenien i anknytning till Nagorno-Karabach.

Dels har Ryssland i princip trätt fram som ensam medlare, då Frankrike och USA, som tidigare har spelat en viktigare roll inom ramen för den så kallade Minskgruppen, varit upptagna med annat.

– Västmakterna är helt bortkollrade, sammanfattar Jakob Hedenskog.

Tidigare avtal om eldupphör under hösten har fallit samman inom några timmar. Men om fredsbevarande styrkor nu kommer på plats enligt planen tror Jakob Hedenskog att den nya uppgörelsen kan hålla längre.

– Det kan uppstå nya strider längre fram, men i det här läget tror jag att konflikten åtminstone kan frysas ett tag framöver, säger han.

Både Armenien och Azerbajdzjan gör historiska anspråk på Nagorno-Karabach.

Konflikten går långt tillbaka i tiden och hela området hamnade under ryskt styre i början av 1800-talet. Våldsamma sammandrabbningar övergick i fullt krig efter det att Armenien och Azerbajdzjan utropat sig som självständiga stater 1991 i samband med Sovjetunionens kollaps.

Nagorno-Karabach förklarade sig självständigt samma år, men det har inte erkänts av omvärlden – inte ens av Armenien. I realiteten fungerar området som en självständig stat under Armeniens beskydd.

Uppemot 30 000 människor, framför allt azerier, dog under Nagorno-Karabachkriget som pågick fram till 1994.

Det var med hjälp av Ryssland som en vapenvila kunde ingås 1994. Sedan dess har fredsförhandlingar pågått, men något fredsavtal har inte skrivits, konflikten är inte löst och striderna har fortsatt att blossa upp.

Området tillhör formellt Azerbajdzjan, men majoriteten av de 150 000 invånarna är armenier.

Källa: Landguiden/UI

Beställ Veckans kulturplock!

Ett plock från Kulturen varje fredag i din e-post.

Skall man beakta FN:s hållbarhetsmål när man väljer utbildning?

Mer läsning