Mörkret över Mellanöstern

Jesper Söder med Johan Fredriksson: När världen tittade bortForum, 345 s.Tomas Andersson & Stefan Foconi: LevantenDialogos 454 s.

En ung svensk beger sig via Irak till Syrien för att kämpa med kurderna mot Daesh, eller Isis, som det också kallas. Han såras i en minexplosion, vilket inte hindrar honom från att senare återvända, och rentav också grunda en egen hjälporganisation för kurderna. Detta är kortversionen av en dramatisk berättelse, vars bakgrund och vidare perspektiv skildras i den andra av de två böcker som denna recension handlar om.

Vad Jesper Söder och hans krigserfarenheter beträffar är han inte ensam europé som ställer sig på kurdernas sida. Men det finns också andra resenärer med motsatta syften, också från Finland; unga män som lockas att ställa upp för Isis. Alla kommer inte tillbaka, levande eller döda, exakta siffror saknas. Skyddspolisen vet kanske.

Fåfäng dröm

Boken om Levanten, med underrubriken "Mellanöstern utan gränser" bygger på ett stort antal resor i hela regionen som författarna avverkat. På kartor över "besökta platser" i boken tycks författarna vilja påvisa att de vistats i regionen praktiskt taget överallt, en prestation som undertecknad inte kan tävla med. Det hindrar mig inte att försöka ge en kommentar till boken och verkligheten bakom den.

Det råkar sig nämligen så att jag med början år 1983, då i samband med en större reportageresa till regionen (även publicerad i Hbl) ibland levt med en utopi om en "lösning" i regionens krigiska och mindre krigiska konflikter. Jag hade därför inbillat mig (efter rätt många resor) att det någon dag skulle kunna uppstå ett ens fredsliknande tillstånd. Men jag inser, vilket de två författarnas bok påvisar, att drömmen om fred och förnuft torde vara fåfäng.

Tolkningen av det hela beror sedan på var man börjar i historien. Tänkbar startpunkt är det osmanska rikets förfall och fall, i samband därmed britters och fransmäns kolonialistiska uppdelning av Mellanöstern i intressezoner, därefter den famösa Balfourdeklarationen 1917 med dess löfte om "ett nationellt hem för det judiska folket" i ett Palestina befolkat huvudsakligen av ursprungsinvånarna men också viss judisk invandring. Vad det småningom ledde till vet vi, eller gör vi det?

I dagsläget, i skuggan av Trumps val till president i USA, vet vi inte, men kan ana att den gamla tanken om en tvåstatslösning Palestina/Israel är en fjärran utopi, vilket inte hindrar länder som Sverige (men inte Finland) att acceptera Palestina som självständig stat. Men det är en teoretisk existens.

Syrisk katastrof

Det som getts mest offentlighet under de senaste fem åren är kriget om Syrien, trots att dess bakgrund till en del består av den katastrof som USA, uppbackad bland annat av Tony Blair åstadkom genom ockupationen av Irak. Hans Blix och andra har beskrivit den härva av lögner som amerikanerna lyckades sprida om Saddam Husseins militära upprustning.

Medan den tidigare syriska diktatorn och massmördaren Hafez al-Assad alltjämt var vid liv år 1999, fick jag medfölja Martti Ahtisaari på en Mellanöstern-resa, som bekräftade mina tidigare intryck av den syriska diktatorn. Det hela fortsatte under hans son, som med tiden fått flankstöd av ett Ryssland som försöker demonstrera en efter Sovjettiden förlorad status som stormakt.

Resultatet av allt detta är en massutvandring av minst fem miljoner syrier, en del av dem "bosatta" i flyktingläger i Turkiet och Libanon, under vidriga förhållanden. Men dessa flyktingar är alltjämt vid liv. Likhögarna i Syrien däremot växer, städer och minnesmärken förstörs samtidigt som de olika kurdiska fraktionerna både i Turkiet, Irak och Syrien drömmer om det "nationella hem" som judarna blev utlovade för nära etthundra år sedan.

Tillsammans med bland annat ujgurerna i västra Kina är kurderna en folkgrupp om cirka 30 miljoner som förgäves får avvakta nationell självständighet. Hur den ska uppnås vet jag inte, inte heller de två författarna till Levanten. Kurdiska taxichaufförer i Stockholm har det bättre ställt!

Oklar framtid

Syrienkriget och Israels fortsatta ockupation i Palestina är bara två bitar i en omfattande soppa av olösta konflikter: Hur Turkiet förvandlas och förvandlats under Erdogan vet ingen, det är lika oförutsägbart som Putins agerande.

Skulle Mellanöstern vara fri från trosbaserade motsättningar vore allt mycket enklare. Exempel på detta är Libanon, där man delat på den politiska makten enligt föråldrade siffror om förhållandet mellan landets trossamfund och där man nu tycks ha nått konsensus om presidentämbetet, samtidigt som maktinnehavet är splittrat och oklart. I södra Libanon, där finländska fredsbevarare är verksamma, hade jag härom året tillfälle att besöka huvudorten för schejk Hassan Nazrallahs Hizbollah. Det är en stat i staten.

Olika ideologiska klichéer har spritts i regionen sedan mycket länge. Med tanke på alla överdrifter i propagandan om Mellanöstern har jag brukat säga att "alla ljuger, och alla vet det". Men det bidrar inte till att lösa den enorma tragedi som utspelar sig där, och som åtminstone fått vårt grannland Sverige att öppna sina gränser för flyktingar från Syrien. Men det är ingen lösning. Hur svårt det är påvisas både i reportaget om Jesper Söder och den något råddigt hopsatta Levanten-boken.

Men framtiden, den är lika oklar som någonsin förr.

Jörn Donner

Hur du hittar det bästa lånet för dig

Den som någonsin har tecknat ett lån är förmodligen plågsamt medveten om hur svårt det kan tyckas vara att hitta rätt lån. Vad är det då som avgör om ett lån är bra eller inte? 17.9.2018 - 00.00