Mojomen plöjer framgångsrikt genom genrerna

Bild: Skivkonvolut

Panu Saxman Syrjänen och Jukka Gustavson är meriterade veteraner som sannerligen inte vilar på lagrarna. Med bandet Mojomen fyller man ett helt album med personliga och välgjorda kompositioner rotade i den afroamerikanska musiktraditionen.

JAZZ

Panu Saxman Syrjänen & Jukka Gustavson

Mojomen

(Rockadillo)

Panu Saxman Syrjänen är säkert bättre känd bland pop- och rockpubliken än jazzlyssnarna. Syrjänen har förekommit på skivor av bland annat Niko Ahvonen, Aki Sirkesalo och Eternal Erection, men en skiva tillsammans med Heikki Sarmanto är även på kommande.

Så är också hans debutskiva tillsammans med den betydligt bättre kända organisten och sångaren Jukka Gustavson stilmässigt bred, även om den dansantare delen av den afroamerikanska musikkulturen står som ryggrad för uttrycket. Gustavson är sedan årtionden känd som en musiker som flyter obehindrat över genregränser.

De övriga musikerna på skivan och i bandet Mojomen är basisten Janne Rajala och trumslagaren Leevi Leppänen. Som gäster hörs gitarristen Jarmo Nikku och trumpetaren Mikko Koponen. De flesta av de tio styckena är skrivna av Gustavson, medan Syrjänen medverkar med tre låtar.

Fem av Gustavsons stycken är sånger med raka och realistiska texter i god Gustavsonsk anda. Det handlar till exempel om musiker, om bandet och om bluesen. Giants And Dragons skiljer sig med sin allegoriska lyrik.

Det kommer inte särskilt mycket traditionell jazzklang från Syrjänens saxofon, i stället är det fråga om tajt och hårt blåsande med stor närvaro och ett vasst sound á la King Curtis.

Gällande Gustavsons orgelspel kan man med häpnad konstatera faktum att han ännu som 65-åring bara blir bättre. Gustavson har minsann inte vilat på sina lagrar sedan han för tre år sedan beviljades konstnärspension.

Titelspåret som öppnar skivan ger med sin lyrik om olika legendariska musikaliska hjältar vid handen, att skivan kanske även som helhet mer eller mindre är ett slags tribut. I Marching Free Style möter den tunga blues-shufflen Monk och många fler. Bitvis låter det som tidig Zappa. Just Another Band From Hoochie Coo för tankarna till New Orleans och Dr. John medan Beauty And The Blues lånar bitar av arrangemanget från Stevie Wonders I Wish utan att melodin eller harmonierna ändå har något gemensamt med stycket.

Giants And Dragons är en välkryddad och rikt garnerad mollblues som för tankarna till Steely Dan. Inspired By & And Dedicated To är en grovkornig men saftig shuffle som kunde ha suttit bra i Jimmy McGriffs repertoar.

Trots alla jämförelser ovan är det ändå fråga om personliga och välgjorda kompositioner. Man lyckas fint baka in sina kontrasterande personliga drag i traditionen. De typiska blueslösningarna varvas mer än en gång med karakteristiska Gustavsonkadenser och de solistiska metoderna är jazz.

Men man önskar att Syrjäläs 6/8-ballad Closing Time vore dubbelt så lång.

Jan-Erik Holmberg

Hur du hittar det bästa lånet för dig

Den som någonsin har tecknat ett lån är förmodligen plågsamt medveten om hur svårt det kan tyckas vara att hitta rätt lån. Vad är det då som avgör om ett lån är bra eller inte? 17.9.2018 - 00.00