Mofi-undervisningen – en dålig vits som bara blir värre?

Bild: Wilfred Hildonen

Naturligtvis är det inte lärarnas fel då de får till uppdrag att lära ut sådant som de inte själva kan.

Det är med stigande intresse jag som tvåspråkig följer med debatten om undervisningen i modersmålsinriktad finska (mofi). Mina tvåspråkiga barn började med mofi under sina år i lågklasserna. Det visade sig att ämnet enligt läroplanen skall undervisas så att man minimerar grammatiken och att eleverna lär sig genom att "höra".

Samtidigt tycks ämnet vara i någon sorts pariaställning inom lärarkåren i lågklasserna. Mofi tycks vara ämnet som man lottar ut till dem som antingen måste fylla sina timmar eller inte täcks säga nej till ett enkelt extrajobb. Det här har resulterat i att mina barn haft lärare som inte kunnat skriva en korrekt mening på finska (i kommunikationen med hemmen), att undervisningen gått ut på att eleverna skriver små sagor och läser upp dem för varandra (efter två år började jag kolla texterna och så gott som alla ord var felstavade. Ingen hade någonsin kollat), att man lägger in modersmålslärare i svenska för att undervisa i mofi (för kan man undervisa svenska som modersmål så går det väl lika bra med finska?), och att läraren efter lektionen skryter med att "i dag sade ingen något på svenska under lektionen". Skrämmande!

Med facit på hand har det varit väldigt lyckat att mina barn bytte till normal A-finska. Nu lär de sig språket strukturellt och kan en mycket bättre finska än de som läser mofi. Det har de nytta av i arbetslivet. Den "köksfinska" som mofieleverna lär sig räcker inte långt. Då mitt äldre barn bytte från mofi till A-finska fick hon en kommentar av sin klasskamrat: "Hähä, nu måste du lära dig grammatik". Det säger mycket.

Naturligtvis är det inte lärarnas fel då de får till uppdrag att lära ut sådant som de inte själva kan. Symtomatiskt nog är de som sitter och bestämmer om läroplanen och didaktiken enspråkiga – oftast svenskspråkiga – som sedan funderar hur vi tvåspråkiga skall ha det. Det är dömt till att misslyckas.

I insändaren från Åbo Akademi (HBL Debatt 27.8) vill de som "utvecklar" mofi involvera finskspråkiga skolor i inlärningen i form av en sorts växelverkan. Tyvärr är det så att det inte finns modersmålsinriktad svenska i finskspråkiga skolor varför inlärningen inte skulle vara så "tandem" som man låter förstå. I verkligheten skulle det innebära att de svenskspråkiga skoleleverna skulle undervisa de finskspråkiga i svenska, medan de tvåspråkiga elevernas nytta skulle vara lika med noll, då mofieleverna ju redan kan kommunicera på sitt andra modersmål. Bespara oss mofi 2.0!

Vill man utveckla undervisningen i mofi borde man samarbeta med finskspråkiga skolor så att de finska modersmålslärarna i de finskspråkiga skolorna skulle ta hand om lektionerna för mofi-barnen i de svenskspråkiga skolorna, med läromedel som är gjorda för finskspråkiga. Samtidigt kunde man iaktta på hur hög nivå undervisningen i de finskspråkiga skolorna är. Det skulle göra gott för alla som sitter i sina elfenbenstorn och inbillar sig att den finlandssvenska skolan är kvalitetsmässigt på samma höga nivå som den finskspråkiga.

Tvåspråkig förälder till tvåspråkiga barn,

Undantagsvis tillåts signatur. Red.

Beställ Veckans kulturplock!

Ett plock från Kulturen varje fredag i din e-post.

Axxell tänker som morgondagens jordbrukare – satsar på samarbete

Mer läsning