Moderna båtförare filterbubblornas sinnebild

Anna-Lena Laurén rör sig på vattnen och hälsar på andra båttrafikanter enligt grundregeln man ser och är sedd.

Jag erkänner det direkt – jag är ingen stor sjöman. Jag är dålig på att läsa sjökort och om jag får motorstopp mitt på fjärden ringer jag min pappa och ber om bogserhjälp.

Men några grundregler har jag ändå lärt mig. En är att den som kör båten ska se sig omkring. Hela tiden. Det kör ju andra båtar i faret.

Jag har också lärt mig att om man ser en annan båt komma emot ska man signalera att man har upptäckt den. Man justerar sin kurs en aning och då justerar den artiga kaptenen i den andra båten sin kurs åt andra hållet. Omedelbart har ett säkert avstånd uppstått och när man passerar varandra höjer man handen till hälsning. Allt väl ombord, betyder det.

Jag har alltid älskat den traditionen – en sinnebild för hur samhället borde vara. Att med små, enkla gester visa hänsyn och respekt. Allt gott i mänsklig kontakt börjar alltid på samma sätt: Man visar att man ser den andra.

Jag förstår att jag är en hopplös dinosaurie som gillar att hälsa på andra båtar, troligen jämförbar med min mamma som applåderar åt piloten när Finnairs plan har landat. Men inte ens år 2018 borde någon båtförare kunna tro att de är ensamma på sjön.

I sommar har jag flera gånger varit med om att kaptenen i en mötande båt fullständigt struntar i att justera kurs. Hon eller han kör mitt i faret, precis som gps:en instruerar, och därmed jämt. Mötande båtar noteras inte, och då talar jag inte om att hälsa, utan om att över huvud taget se omkring sig. Man stirrar på sin skärm. Det är ju där verkligheten finns. Möter man en sådan båt tvingas man göra en lång lov omkring den.

I Ryssland brukar jag skryta med att den finländska jämlikheten också gäller i trafiken. Det spelar ingen roll hur stor och fin bil du har – det är inte okej att bete sig buffligt på vägarna.

Men på sjön verkar många finländska båtförare anamma samma logik som Maybach-chaufförerna i Moskva.

Jag har ofta tänkt på hur dessa båtförare speglar den farsot som plågar allt större delar av samhället. Kan det finnas någon tydligare sinnebild för filterbubblor och ohöljd egoism än en Helly Hansen-klädd kapten som kör precis mitt i faret utan att justera kurs en millimeter, oavsett vem eller vad som kommer emot?

Då föredrar jag båtar körda av riktiga robotar, precis som vi i dag har förarlösa bilar. De är högst sannolikt betydligt säkrare än gps-kaptenerna, och empatin ligger ungefär på samma nivå.

Anna-Lena Laurén Korrespondent i Moskva

Hur du hittar det bästa lånet för dig

Den som någonsin har tecknat ett lån är förmodligen plågsamt medveten om hur svårt det kan tyckas vara att hitta rätt lån. Vad är det då som avgör om ett lån är bra eller inte? 17.9.2018 - 00.00