Mittens rike är redo att ta över Östafrika

Den till ytan pyttelilla östafrikanska staten Djibouti är i dag en brännpunkt i rivaliteten mellan stormakterna Kina och USA. På djiboutisk mark finns nu en fransk, en amerikansk och en kinesisk militärbas, de två sistnämnda ligger sida vid sida. Men ännu mera handlar det om pengar – och politisk makt. Kinesiska lån är attraktiva bland auktoritära regimer och diktatorer, särskilt som långivaren inte har respekt för mänskliga rättigheter på sin kravlista.

I takt med att Kinas ekonomiska makt och teknologiska kunnande växer så växer också de globala ambitionerna. Det anses givet att Kina inom en inte avlägsen framtid kommer att passera USA som världens starkaste ekonomi. Många menar att Kinas strategiska mål är att använda sin ekonomiska makt till att uppnå en globalt dominerande ställning, ekonomiskt, diplomatiskt och politiskt. Kina är på väg att ta över världen, varnar experter och analytiker. Mittens rike betyder inte landet mittemellan öst och väst, utan landet i världens centrum.

Om man så vill kan man se de ambitiösa infrastrukturprojekt som Kina har inlett för att förbättra land- och sjöförbindelserna med Europa, det så kallade Belt and Road Initiative eller den nya Silkesvägen, som ett led i denna plan på världsherravälde. Kinas regering försäkrar att det bara handlar om fredliga handelsintressen, men den ekonomiska offensiven mot väst har också en politisk och militär dimension. Detta blir särskilt tydligt i Östafrika, där frikostiga kinesiska lån har gjort många länder överskuldsatta och i beroendeförhållande till Kina. Och i den lilla östafrikanska staten Djibouti finns den enda kinesiska militärbasen utanför Kina.

Bild: Ksf Media

Djiboutis ställning som handelsstrategisk knutpunkt är uppenbar. Mellan 12 och 20 procent av världshandeln passerar genom Röda havet varje år. Djibouti, beläget vid Röda havets mynning, är också en av Östafrikas största export- och importhamnar. Men landets betydelse i stormakternas diplomatiska, politiska och militära maktspel är minst lika viktig. Franska Somaliland var tidigt Frankrikes främsta militärstödjepunkt i östra Afrika och också efter självständigheten 1977 har Frankrike behållit en militär närvaro i landet. I dag har den franska militärbasen fått sällskap av en amerikansk och nu alltså också en kinesisk. Detta har gjort Djibouti till en brännpunkt i den globala rivaliteten mellan Kina och USA.

Den amerikanska basen är den enda permanenta amerikanska militärbasen i Afrika och spelar i dag en betydelsefull roll i det krig som pågår på andra sidan Röda havet. Härifrån lyfter de amerikanska bombplan som deltar i den saudiledda koalitionens krigföring i Jemen. Den kinesiska militärbasen är granne till den amerikanska. Nyligen inträffade några incidenter som tyder på att Kina vill provocera USA och utmana dess ledande militära roll i regionen. Under våren hände det ett par gånger att amerikanska piloter blev bländade av laserstrålar som kom från den kinesiska basen. USA har protesterat hos den kinesiska regeringen, som förnekar all kännedom om saken.

Hur det än är med det så är det klart att Kina än så länge är långtifrån jämbördigt med USA i militär styrka och inte kan konkurrera med amerikanerna på det planet, särskilt inte i Afrika. Däremot håller Kina på att gå förbi USA och västländerna i ekonomisk makt. Sedan år 2000 har Kina beviljat sammanlagt 94 miljarder dollar i lån till afrikanska regeringar. Det är lån på villkor som särskilt tilltalar auktoritära regeringar och diktatorer. Till skillnad från USA och EU ställer Kina inga krav på mänskliga rättigheter, demokratisk utveckling eller miljöhänsyn som villkor för lån. Korruption är inte heller något problem, det är snarare en faktor som hjälper Kina att vinna konkurrensen med västländerna om ekonomiskt inflytande.

Stor och liten. Djiboutis president Ismail Omar Guelleh besökte Beijing i november senaste år. Här tillsammans med sin värd, den kinesiske presidenten Xi Jinping. Bild: AP Photod/Ng Han Guan

Kina lägger ut så kallade skuldfällor genom att ge så stora lån att låntagarna inte kan betala dem tillbaka. Därigenom blir de beroende av Kina också politiskt. Djibouti är ett skolexempel på hur skuldfällan fungerar. De senaste åren har karaktäriserats av en enorm utbyggnad av landets infrastruktur och särskilt hamnanläggningar – det sägs att Djibouti inte vore någonting utan sin hamn. Men allt detta har skett med hjälp av enorma lån, främst kinesiska. Kina har finansierat och byggt den nya järnvägen mellan Etiopien och Djibouti och Kina håller på att ta över de största hamnanläggningarna i landet. Djiboutis skuld till Kina uppgår till 1,2 miljarder dollar – det är 82 procent av landets hela utlandsskuld. Hur mycket av de lånepengarna som realistiskt sett kan betalas tillbaka är en öppen fråga, men landets utrikesminister försäkrar att det inte är något problem.

Kina har haft handelskontakter med Afrika sedan tidig medeltid. Vid arkeologiska utgrävningar i Kenyas kustområden har man hittat kinesiskt porslin. Den handeln var indirekt och förmedlades av araber, perser och senare européer. Men 1413-1433 gjorde den kinesiska amiralen Zheng He flera resor till Östafrika med sin flotta. Det kunde ha blivit början till ett kinesiskt sjöimperium i Indiska oceanen och kanske kolonialvälde i Östafrika. Det blev inte så, Kina vände sig inåt och förlorade intresset för omvärlden. I dag har kineserna återvänt och de verkar fast beslutna att stanna kvar den här gången.

Måns Nyberg Frilansjournalist, bosatt i Stockholm

Hur du hittar det bästa lånet för dig

Den som någonsin har tecknat ett lån är förmodligen plågsamt medveten om hur svårt det kan tyckas vara att hitta rätt lån. Vad är det då som avgör om ett lån är bra eller inte? 17.9.2018 - 00.00