Militärövningar höjer försvarsberedskapen

Militariseringen i vårt närområde är verkligen ”hisnande” och det beror på en allt större internationell spänning mellan väst och öst.

Ulla Klötzer, Lea Launokari och Pirkko Lindberg (HBL 10.11) är mycket kritiskt inställda till de senaste två stora militärövningarna i Norden. De har rätt i att övningarna är problematiska ur miljösynpunkt, men Finland kan inte som kanske det enda landet i ett oroligt Europa avstå från dem. De flesta politiker anser nämligen att vårt land bör ha ett trovärdigt försvar och därför investerar Finland ansenliga penningsummor i försvarsutbildning i vilken även ingår att delta i dylika internationella övningar. Ur finländsk synpunkt innebär detta ingen som helst provokation, men kan nog vara avskräckande för Ryssland om det skulle komma på tanken att annektera Finland i stil med vad som hände med Krim.

Finland kommer aldrig att anfalla något land, men vill vara redo att försvara sig mot en angripare, hur överlägsen denne än må vara. Detta är i all enkelhet Finlands "militärdoktrin". Om USA och andra Natoländer med dessa övningar vill provocera – vilket förresten också Ryssland gjort med enormt stora militärövningar i Finlands närområden – är det vederbörande länders sak. Finland provocerar inte!

Att Natoländerna ökat med 17 länder på 70 år är symptomatiskt, men har då Ryssland och dess föregångare Sovjet ingenting med saken att skaffa? Att Sverige och Finland är med i "Partnerskap för fred" är ett sätt för vårt försvar att få erfarenhet av militära operationer och kunskap om modern militärstrategi, militärtaktik, militärutrustning och militärlogistik. Om vi sedan "i praktiken" klassas som medlemmar i Nato tvista de lärde, men motivet till att vi är med i Partnerskap för fred är höjande av Finlands egen försvarsberedskap.

Militariseringen i vårt närområde är verkligen "hisnande" och det beror på en allt större internationell spänning mellan väst och öst. Finland har ingen som helst andel i denna spänning, vi bara råkar befinna oss mitt emellan två supermakter och har dessutom en 1 340 kilometer lång gräns mot den ena av dem. Att bara överlämna oss åt ödet utan att ha en bra försvarsberedskap skulle vara dåraktigt.

Att politiker och medier upprätthåller och förstärker bilden av Ryssland som "det stora krigshotet" är inte så långsökt med tanke på händelserna i Georgien, Ukraina och på Krim samt ihärdiga rykten som säger att Ryssland inte längre är en demokrati utan igen styrs diktatoriskt av Kreml. Att Nato 1990 lovade det dåtida Sovjet att inte med en enda tum närma sig dess gränser är inte heller någonting som binder USA visavi det nutida Ryssland. Då man skriver att "demoniseringen av Ryssland är något av det farligaste som händer i världen i dag" frågar jag mig: Varför nämner man inte samtidigt "demoniseringen" av USA? Den är ju också rätt utbredd, eller hur?

Nobelfredspristagaren Mairead Maguires konstaterar att "alla arméer måste ha en fiende som bekräftar att de är nödvändiga och folket måste övertygas om att det finns ett behov av åtgärder för att skydda landets frihet". Det senare försökte sig många av våra politiker på före vinterkriget, men de lyckades inte på grund av en missriktad fredspropaganda och politisk agitation. Det höll på att kosta oss vår självständighet.

Att säga att Natos generalsekreterare Jens Stoltenberg är "maktberusad" är otillbörligt om man inte har bättre argument än att Stoltenberg bett "ryssarna att bete sig", vilket ju kan uppfattas på många olika sätt. Att påstå att Finlands politiker "frotterar sig med ett destruktivt sällskap" och "driver vårt land mot en eskalerande militarisering som allvarligt hotar världsfreden" är ohederligt.

I en nekrolog (HBL 11.11) över medicinalrådet Olli Kivioja (1925–2018) citeras ett avsnitt ur hans tal vid krigargravarna i Sandudd i september 2017: "Jag hoppas och tror att den orubbliga försvarsviljan kommer att bestå även under kommande generationer. Den är vårt folks grundförutsättning för självständighet och välstånd. Det tusenåriga hotet från Ryssland har inte försvunnit."

Sture-Christian Eklund Helsingfors