Mikko J. Salminen vill plantera flodkräftor i Gallträsk

Mikko J. Salminen vill utreda huruvida Gallträsk lämpar sig som hemsjö för kräftor. Han är aktiv i gräsrotsföreningen Kole som verkar vid sjön och bland annat har byggt badbryggan och omklädningsrummet på den norra stranden. Bild: Petra Miettinen

Vad sägs om nyfångade kräftor rakt från Gallträsk? Det skulle komplettera utbudet av rekreation och fiske runt den lilla sjön i Grankulla, tyckte Mikko J. Salminen och gjorde en fullmäktigemotion om utplantering av kräftor i Gallträsk.

Det lever redan en del fisk i Gallträsk, som gädda, abborre, mört, ruda och sarv, visar ett provfiske som gjordes för ett par år sedan.

Nu vill fullmäktigeledamoten Mikko J. Salminen (Saml) att staden utreder om det är möjligt att plantera ut flodkräfta i sjön.

– Jag har i många år pratat om förslaget att odla kräftor i Gallträsk med både tjänstemän och beslutsfattare i Grankulla. Men det finns allehanda byråkratiska hinder i vägen. Det snabbaste sättet att få saken utredd var att göra en regelrätt fullmäktigemotion. Nu avancerar ärendet ganska snabbt, säger Salminen.

Bild: -

En del Grankullabor har enligt honom förskräckt frågat om de då måste sluta bada i sjön av rädsla för att en kräfta ska klippa dem i tårna.

– Den risken är obefintlig. Det lever kräftor i många sjöar i Finland och jag har inte läst en enda nyhet om att folk skulle ha blivit bitna av kräftor under simturer, säger Salminen roat.

Kriterierna för att få plantera ut flodkräfta i sjöar är bland annat god vattenkvalitet, tillräckligt med syre även vintertid och tillräckligt med stenar eller sand på bottnen så att kräftorna kan gömma sig dagtid. Signalkräftan på bilden bor i sjön Vähäroine i Tavastland. Bild: Petra Miettinen

Gallträsk ligger Mikko J. Salminen varmt om hjärtat. Redan när han första gången satt i Grankulla fullmäktige på 1980-talet bestämde han sig för att jobba för att stadens då mycket förorenade och igenvuxna sjö skulle renas och tas i aktivt bruk av stadsborna.

Nu har han gjort comeback i lokalpolitiken efter drygt 30 års frånvaro och livet kring Gallträsk engagerar honom mer än någonsin. Han är aktiv i föreningen Kole (Kauniaisten omaehtoisen liikkumisen edistäjät), föreningen som jobbar för att förbättra stadsbornas möjligheter till självständig motion.

– Det är vi i Kole som upprätthåller skidskobanan på träsket vintertid. Jag brukar vara där och ploga isen tillsammans med andra medlemmar.

Kole har också nyligen tagit vattenprover på flera ställen i sjön och fört dem till laboratoriet i Vik för att testa vattenkvaliteten.

– Vattenkvaliteten är utmärkt. Bakteriemängden ligger runt en procent av den tillåtna nivån, säger Salminen.

Trivs under stenar

Kräftor är bottendjur som äter rester av andra djur, exempelvis skräpfisk. De trivs under ihåligheter bland stenar, sover om dagarna och tassar omkring på sjöbottnen om nätterna.

– Enligt de efterforskningar som jag själv gjort borde sjöar som Gallträsk passa ypperligt som boendemiljö för kräftor och vattnets surhetsgrad borde vara den rätta. Nu när det värsta slammet har lagt sig så är vattnet ganska klart också. Men den saken avgör slutligen NTM-centralernas kräftexperter, säger Salminen.

Redan nu kan man simma, segla och fiska vid Gallträsk sommartid, samt åka skidor och skridsko vintertid. Nu vill lokalpolitikern Mikko J. Salminen utreda om sjön också kunde lämpa sig för kräftfiske. – Längs södra stranden finns det sandbotten, där kunde kräftor kanske trivas, föreslår han. Bild: Petra Miettinen

Fiskeribiologen Leena Rannikko vid Natur-, trafik- och miljöcentralen i Egentliga Finland är insatt i frågor som berör fiskeområden. Hon säger att det inte finns några stora hinder för utplantering av flodkräftor i nya vattendrag.

– Vattenkvaliteten måste vara god. Sjön får alltså inte vara för sur och där måste finnas syre också vintertid. Dessutom bör det finnas steniga områden eller hårda bottenpartier som lämpar sig för kräftor att gräva i. Kräftor vill hålla sig gömda dagtid, säger Leena Rannikko.

Fiskevattnets ägare, i det här fallet Grankulla stad, måste lämna in en skriftlig ansökan till NTM-centralen i Egentliga Finland. Myndigheten ansvarar för fiskerifrågor längs hela kustremsan och fattar beslut om utplantering av nya arter i vattendrag där sådana inte finns sedan tidigare.

Det är ingen invecklad process.

– Tillstånd kan beviljas på några veckor. Det vi kontrollerar är att vattendraget lämpar sig för kräftor. Att sjön är grund är inget hinder så länge den inte helt fryser igen under vintern, där måste finnas vatten, syre och drägliga levnadsförhållanden året runt, säger Leena Rannikko.

Några stenpartier finns veterligen inte i Gallträsk just nu, men enligt Salminen är det en smal sak att transportera dit några lastbilsflak med stenar, om det behövs.

– Ställvis finns där fast sandbotten, så där kunde man placera stenar utan att de sjunker ner i gyttjan, menar Salminen.

Fullmäktigeledamoten Mikko J. Salminen vill liva upp Gallträsk ytterligare och plantera ut flodkräfta i sjön så att Grankullaborna om 10 år kan ägna sig åt kräftfiske i hemstaden. Det är NTM-centralen som ger tillstånd att utplantera nya arter i vattendrag. Bild: Petra Miettinen

Mognar på tio år

Kräftor växer långsamt, runt en centimeter om året. Det tar alltså tio år innan en kräfta är tio centimeter lång, ett minimimått för att det ska löna sig att fånga den och äta kräftköttet.

Är du inte rädd för att Grankullaborna som vänner av god mat skulle fiska sjön tom på kräftor innan de ens nått full storlek?

– Inte alls, Grankullaborna är ett smart folk, vi orkar vänta i tio år. Och eftersom Grankulla stad äger hela sjön förfogar staden också över vattenområdet och kan därmed sälja fisketillstånd till intresserade. Exakt hur det ska gå till vet jag ännu inte, men vi har ju tio år på oss att fundera ut en fångstplan som fungerar i praktiken, säger Salminen.

Hur kräftorna i sinom tid skulle fångas och avnjutas är ännu öppet, den frågan blir aktuell först drygt tio år efter utplanteringen, då de långsamt växande kräftorna är stora nog att fångas. Bild: Petra Miettinen

Han är känd som en idéspruta i Grankulla – av de fyra motioner som lämnades in under fullmäktiges sammanträde i september låg Salminen bakom tre av dem.

De två andra gällde mer gatubelysning och fler farthinder längs ett par gator i Grankulla. Men någon stor kräftkonsument är Mikko J. Salminen inte, han brukar äta kräftor högst en gång per år, om ens det.

– Ett förslag är att vi kunde ordna en gemensam middag utanför stadshuset, i stil med de måltider som Grani närhjälp har ordnat ett par gånger, och att vi då skulle bjuda stadsbor på kräftor, säger Mikko J. Salminen ivrigt.

Beställ Veckans kulturplock!

Ett plock från Kulturen varje fredag i din e-post.

Skall man beakta FN:s hållbarhetsmål när man väljer utbildning?

Mer läsning