Migranternas pengar räddar många länder

Bild: Mikael Bobacka

När regeringarna skär i biståndet och företagen bromsar upp sina investeringar är det de utvandrade migranterna som håller många länders ekonomier i gång. Men byråkratiska krav och höga avgifter sätter käppar i hjulet.

Varje år rör sig hundratals miljarder dollar omkring i världen från människor som lämnar sina hemländer tillbaka till de nära och kära som finns kvar. Bara i fjol handlade det om cirka 390 miljarder euro som sändes hem av migranter och flyktingar till deras ursprungsländer – längs formella och informella kanaler.

Summan ökar för varje år, i år dock bara med 0,4 procent. Världsbanken ser den ekonomiska recessionen och de sjunkande oljepriserna som de största orsakerna. För nästa år förutspår Världsbanken en ökning med 4 procent.

Det är kanske inte överraskande med tanke på att också antalet migranter och flyktingar hela tiden ökar. Internationella migrationsorganisationen IOM räknar med att det i fjol fanns 244 miljoner människor som levde i ett annat land än det land där de fötts. Det är 3,3 procent av världens befolkning. Men räknar man med dem som migrerat inom sina länder, frivilligt eller tvingade av krig, fattigdom eller katastrofer stiger siffran till nästan en miljard människor.

Många har flyttat för att skapa sig ett bättre liv, antingen för sig själva eller som gästarbetare uttryckligen för att kunna sända pengar hem till familj och släkt. För länder som Filippinerna innebär migrantpengarna en avgörande skillnad. I fjol sände filippinier utomlands hem över 25 miljarder euro – det är nästan 10 procent av landets bnp.

Större än biståndet

Summan som migranterna sänder hem är nästan fyra gånger större än det officiella biståndet – och mycket stabilare till sin art. Detsamma gäller också de direkta utländska investeringarna som visserligen är en större summa, men som kan fluktuera stort från år till år.

Största delen av pengarna flödar inte från västländerna till utvecklingsländer, som man kanske kunde tro, utan från det så kallade globala syd till andra länder i syd. Andelen som migrerat mellan utvecklingsländer eller andra länder som inte hör till de traditionella industriländerna är större än de som flyttat till i-länderna. Till exempel hör Indien–Bangladesh till världens största migrantkorridorer.

Finland ett frågetecken

Att hitta statistik om hur mycket som migranter sänder från Finland och Norden över huvud taget är inte så lätt. EU har statistik bara från Sverige, 1 miljard euro år 2015. År 2012 uppskattade Pew Research Center att siffran skulle vara kring 5,3 miljarder euro per år från hela Norden. För Finlands och de övriga nordiska ländernas del försvåras statistiken av att det finns många invandrare från Somalia här.

Eftersom Somalia varit ett land i krig i snart tre årtionden finns det nämligen inget fungerande bankväsende i landet. Och det betyder att de somalier som vill sända pengar till familjen tvingas förlita sig på informella nätverk som kallas hawala – byte på arabiska. Nätverket av hawala-kontor är utbrett i de arabiska länderna och traditionen är lång. Nätverket bygger på personliga kontakter och tillit.

Behovet av att sända över pengar till Somalia är mer akut än i många andra länder. Somalia har upprepade gånger drabbats av torka och hungersnöd, förutom den utdragna konflikten.

Under de senaste åren har de traditionella bankerna allt mer dragit öronen åt sig då det gäller överföringar till Somalia och somalier i regionen. Rädslan för att stämplas för terroristkopplingar är stor, eftersom det visat sig att också anhängare till terroristnätverket al-Shabaab sänder pengar längs samma kanaler.

Det fick till exempel den stora brittiska banken Barclays att 2013 meddela att det är slut med alla transaktioner till penningöverföringsorganisationer i Somalia. Det ledde till en proteststorm och löparen Mo Farah, med somaliska rötter, ställde sig i spetsen för en kampanj där man krävde att somalierna måste ha möjligheter att sända pengar hem.

När det gäller bruket av traditionella banker finns det många andra hinder också. Att öppna ett konto, speciellt för någon som nyss anlänt till ett land, kan vara övermäktigt svårt. Det krävs id-bevis, fast arbete och en adress. Få banker har kontor i de områden där många migranter bor.

En femtedel i omkostnader

Den andra stötestenen för penningöverföringarna är de höga kostnaderna. I medeltal betalar migranter 7,4 procent för att föra över pengar från ett land till ett annat. Siffran har minskat från 9 procent globalt sett. Men när det gäller överföringar till de fattigaste länderna i Afrika söder om Sahara är de högre, i medeltal 9,5 procent.

Allra högst är kostnaderna för migranter i Sydafrika. Den som vill sända pengar hem till Botswana tvingas punga ut med 23 procent i avgifter och till Moçambique är andelen 22 procent.

Overseas Development Institute skrev i en rapport från 2014 att 1,8 miljarder dollar årligen går förlorade i avgifter. För den summan skulle 14 miljoner barn kunna gå i skola.

Det är två stora företag som sköter en stor del av transaktionerna till Afrika, Western Union och Money Gram. Men under den senaste tiden har nya företag dykt upp som sköter om penningtransaktionerna per mobiltelefon. Operatören Orange har öppnat kanaler till Mali, Senegal och Elfenbenskusten.

Högst 3 procent

Flera FN-organ och biståndsorganisationer har fört kampanj för att det ska bli lättare och billigare för migranter att sända hem pengar, men det är inte mycket som har hänt på den fronten.

Det finns inskrivet i FN:s nya SDG-utvecklingsmål att man ska sänka kostnaderna till under 3 procent före år 2030. I vissa länder som Tyskland, Storbritannien och Frankrike har utrikesministerierna börjat publicera tabeller över kostnaderna för att sända hem pengar, för att på det sättet hjälpa migranterna och göra frågan mer transparent.

För de som har de sämsta resurserna och det största behovet av att sända pengar hem ska inte bli utsugna, utan det behövs vettiga internationella mekanismer för att se till att pengarna används till det de ska – utveckling och att klara vardagen – och inte till multinationella företag.

Källor: Middle East Eye, Världsbanken, Overseas Development Institute (ODI), UNRIC, Africa Renewal, Guardian, Utrikesministeriet, New York Times, BBC, Kepa, Sida, EU

Bli kock i Axxell

Svenskfinlands kändaste kock, Micke Björklund, har trätt in som mentor och mecenat för Axxells kockutbildning i Karis, för kockutbildningens framtid och Finlands matkultur. 8.10.2019 - 11.40

Mer läsning