Metrobyråkraternas dundertabbe

Vi skattebetalare måste kunna lita på att megaprojektens kostnadskalkyler är fria från politiskt önsketänkande. Och vi måste kunna vara säkra på att man väljer professionella chefer med dokumenterad erfarenhet och styrelser med en mångsidig kompetens.

Inget ont som inte för något gott med sig. Om talesättet stämmer, så är nyttan av metroskandalen säkert tajmningen. Förseningen och bristerna i planering och kontroll avslöjas samtidigt som stora reformer planeras på många håll inom den offentliga sektorn. Lärdomen av problemen med metrobygget är att miljardprojekt kräver ytterst professionell planering, ledning och kontroll. Allt detta har helt uppenbart saknats.

För det första har det brustit i insyn och kommunikation när uppgifterna om förseningen av ett tioårsprojekt konstateras bara några månader före start. För det andra har ledningen – såväl metrobolagets vd som styrelse – inte varit uppgiften vuxen. Och för det tredje har västmetrobolaget lidit av bristen på konkurrens.

Vårdreformen innebär ett steg mot större enheter där misstag i rekryteringen, överoptimistiska kostnadskalkyler och brister i kommunikationen kan leda till lika dyra misstag. Samma sak gäller de många bolagiseringar och privatiseringsprojekt som regeringen ruvar på.

De största missarna i metrobygget har behandlats till lust och leda i offentligheten, men en kort rekapitulering är på sin plats. Kostnaderna skenade i väg från första början. År 2004, när Esbo klubbade av metrobeslutet, uppskattades västmetron kosta 452 miljoner euro. Tre år senare hade kalkylen stigit till 600 miljoner, året därefter till 800 miljoner och år 2014 till drygt en miljard. Och vi har antagligen inte sett sluträkningen, än.

Den andra stora missen gällde automatiseringen av hela metrosystemet som blev en flopp. Och det tredje debaclet är nu förseningen – den senaste i raden.

Att Västmetrobolagets vd Matti Kokkinen sitter kvar är anmärkningsvärt – lika märkligt som att han fick en så krävande tjänst år 2007. Länsimetro Oy ansvarar för att det väljs goda underleverantörer och övervakar att de sköter sig. Högsta chefen borde alltså besitta en dokumenterad kompetens inom projektledning och logistik. Det hade inte skadat med en erfaren företagsledare på posten. I stället valdes Kokkinen, en tjänsteman från Esbo stad – först trafikingenjör, sedan projektledare för Storåkers stadsdelsprojekt.

Om vd inte är sin uppgift vuxen faller naturligtvis ett större ansvar på styrelsen. Men också styrelsens sammansättning i Länsimetro Oy är märklig. Den leds av en annan tjänsteman, tekniska direktören Olli Isotalo vid Esbo stad. Alla styrelsemedlemmarna är politiker eller tjänstemän. Varför tog man inte i ett tidigt skede in en företagsledare med erfarenhet av stora bygg- eller industriprojekt?

En god styrelse kännetecknas av en mångsidig kompetens. Ingen kan med bästa vilja påstå att metrobolagets styrelse är mångsidig, knappast heller kompetent.

Att ledningen missat grovt är tydligt mot bakgrunden av de senaste månadernas uttalanden. Först överraskades vd av tekniska problem som förhindrade säkerhetstester, sedan av att viktiga beställningar inte gjorts i tid, så av försenade byggarbeten. Kommunikationen med underleverantörerna har inte fungerat, inte kontrollen heller. Och styrelsen har tydligen inte alls varit på kartan. Här behövs en noggrann utredning av var det brast i kommunikationen för att liknande misstag ska undvikas i framtiden.

Förutom bristen på kompetens och insyn har metrobolaget drabbats av den slapphet som präglar många företag på marknader utan konkurrens. Underleverantörerna har tävlat om Länsimetro Oy:s gunst, men Länsimetro Oy är ensam herre på täppan. Så är det ofta i kommunala aktiebolag och i andra företag i gränssnittet mellan den offentliga och den privata sektorn. De utgör monopol. Just därför är det så viktigt att rekryteringen av personalen sköts rätt från början, att ägaren via en kompetent styrelse har koll på utvecklingen och att samhället övervakar att monopolställningen inte missbrukas.

Problemen med kostnader som skjuter i höjden och tidtabeller som inte håller är ingalunda typiska för Finland. Den danskfödde Oxfordprofessorn Bent Flyvbjerg har studerat hundratals offentliga projekt runt om i världen. Hans bok ЃhMegaprojects and RiskЃh, som utkom för drygt tio år sedan, var den första omfattande kartläggningen av riskerna i offentliga projekt i miljardklassen. Hans slutsatser var förkrossande, och det skulle inte ha skadat om någon inom metroförvaltningen hade läst boken. Av 258 kartlagda väg-, spår- och tunnelprojekt i 20 länder överskred 90 procent budget.

Järnvägar och urbana spårprojekt blev i medeltal 40 procent dyrare än beräknat. När professor Flyvbjerg gör nästa kartläggning kan han inkludera Västmetron som ett skräckexempel, i samma klass som tunneln under Engelska kanalen. Den blev mer än dubbelt så dyr som beräknat.

Typiskt för megaprojekt, säger Flyvbjerg, är att de baseras på en stor portion önsketänkande. Politiker vill förverkliga projekten och underskattar därför kostnaderna. Privatföretag vill komma åt lukrativa underleveranser och ger bristfällig information. Tjänstemän hoppas på ett lyft i karriären och försöker framstå som kunnigare än de är.

Vägen som leder från de första visionerna till det färdiga miljardprojektet är kantad av överdrifter, lögner och – ja, just det – överraskningar när man plötsligt varseblir något som borde ha beaktats för länge sedan.

Professor Flyvbjerg erbjuder några tröstande ord. Det finns exempel på både regeringar och kommuner som lärt sig av misstagen. Man har börjat tillsätta oberoende expertorgan i ett tidigt skede. De ska rasera luftslotten och avslöja bristerna i kalkyler som ser så övertygande ut. Den lärdomen bör våra beslutsfattare ta till sig innan vårdreformen är genomförd och flera offentliga verksamheter bolagiserade.

Vi skattebetalare måste kunna lita på att kostnadskalkylerna är fria från politiskt önsketänkande. Och vi måste kunna vara säkra på att man väljer professionella chefer med dokumenterad erfarenhet och styrelser med en mångsidig kompetens.

Björn Sundell fri publicist, ekonom och tidigare ledarskribent vid HBL

Beställ Veckans kulturplock!

Ett plock från Kulturen varje fredag i din e-post.

Efterfrågan ökar men under svåra tider är det upp till bevis för private banking-tjänster

Mer läsning