Mera mammor på vår jord!

Bild: Mostphotos

För femton år sedan hade kvinnor nästan två samlag per vecka. Nu skulle de vara glada för en enda gång i veckan som de förgäves drömmer om att orka med.

Jag tillhör den största årskullen vid liv i vårt land. Jag blev till som fäderneslandets framtid. Jag skall avsluta mitt liv som orsaken till dess undergång, tyngd på toppen av den ökända ålderspyramiden som enligt regeringen är orsaken till allt elände.

Men problemet är inte att vi vägrar att dö. Problemet är att folk vägrar att föda barn. I fjol föddes färre barn i välfärden än under hungersnöden på 1860-talet. I januari var vi färre födda än döda.

Allt politikerna nu pysslar med är, just det, pyssel jämfört med de strategiska beslut som skulle ställa pyramiden till rätta. Nu spelar beslutsfattare bara ett pyramidspel som definitionsmässigt bygger på fusk och falska och motstridiga löften och lösningar. Invandrarna till exempel, som skall vara ett plåster på det pulserande befolkningssåret, förnekas samtidigt sina familjer.

Vi kan självklart tala det företagsspråk som regeringen gör: "Ju billigare barnen är, desto större blir efterfrågan på dem" är ett vedertaget ekonomistiskt faktum. Men självaste Finansministeriet har påpekat att besparningarna drabbat barnfamiljerna hårdast, jämte pensionärerna, och gynnar dem som har mer pengar än 80 procent av oss. Den "mest samlingspartistiska" familjepolitiken fortsätter att cyniskt dela in oss i vinnare och förlorare.

Senast vid trettio års ålder slutar finländaren att drömma. Då vill till exempel kvinnorna inte längre axla flerbarnsmammarollen.

Regeringarna har låtsats blivit tagen på sängen. Lögn. Redan på 80-talet dök jätteproppen Orvar upp – "den sista svenska generationen som hade det bra". Ekonomimammorna sade för länge sedan att våra barn blir de första i det självständiga Finland som kommer att ha det ekonomiskt sämre än sina föräldrar. Forskare har slagit larm och kommit med konstruktiva förslag på många fronter.

Det är nämligen inte bara pengar eller familjepolitik som påverkar föräldrarnas barnabeslut, fast de av arbetslöshet drabbade mammorna är minst benägna att skaffa flera barn. Utbildning, boende, arbete och jämställdhet spelar alla sin roll.

"Största brottet mot mänskligheten är att beröva människan hennes hopp" skriver Luigi Dallapiccola. Jag beskyller regeringen för detta brott mot mänskligheten. Våra unga har tvingats välja bort barnen, sin konkreta framtidstro, sina inkarnerade drömmar.

Senast vid trettio års ålder slutar finländaren att drömma. Då vill till exempel kvinnorna inte längre axla flerbarnsmammarollen.

Innerstadsmantrat till trots drömmer varannan som ung om ett barnvänligt hus och en täppa. Arbetshetsen och indragna trafikförbindelser amputerar den drömmen. Och finska småbarnspappor jobbar ju mest övertid i Europa.

Kvaliteten och kvantiteten inom dagvården har drabbats hårt. De mest behövande hamnar utanför. Föräldrar som klagar på fördubblade eftisavgifter får ett totalt verklighetsfrämmande råd: Tala med era arbetsgivare om att turas om med arbetstider.

Vid fyllda trettio år har man även slutat förverkliga sina drömmar. För femton år sedan hade kvinnor nästan två samlag per vecka. Nu skulle de vara glada för en enda gång i veckan som de förgäves drömmer om att orka med.

Hilkka Olkinuora

En nästan skuldfri bostad ger dig flera möjligheter i din ekonomi

Ett omvänt bostadslån innebär utnyttjande av den förmögenhet man har fast i sin bostad. Om man känner att pensionen inte räcker till och besparingar sitter i väggarna, kan man frigöra medel genom att ta banklån på upp till hälften av bostadens värde. 25.4.2019 - 10.46