Mera eller ännu mera EMU?

Det är ingen liten fråga hur EMU utformas och speciellt viktig är den demokratiska legitimiteten.

Brexit, Frankrikes EU-vänliga president Emmanuel Macron, men också initiativ från EU-håll har igen gjort den ekonomiska och monetära unionen (EMU) högaktuell. I Finland har debatten fått fart och den 11 oktober presenterade regeringen sina visioner.

EMU har alltid varit ett halvfärdigt projekt. Den monetära delen infördes 1999 i och med euron och den gemensamma penningpolitiken, men den ekonomiska delen av samarbetet blev och hänga. Reglerna i stabilitets- och tillväxtpakten fick länge stå för den ekonomiska integrationen. Sakkunniga har alltid oroat sig för bristerna i den ekonomiska unionen, men först finanskrisen tvingade fram en medvetenhet om att saken måste åtgärdas.

År 2015 skrev en arbetsgrupp ledd av Antti Suvanto ett betänkande om hur EMU borde utvecklas. I rapporten målas det upp två olika vägar; den centraliserade styrningens väg eller marknadsdisciplinens väg.

Den centraliserade styrningens väg skulle vara en fortsättning på det vi sett hittills; mera gemensamma regler för att styra medlemsländernas ekonomiska politik men också allt mera gemensamt ansvar.

Marknadsdisciplin-EMU skulle innebära ett avvecklande av reglerna och i stället basera sig på marknadsdisciplin. Fullkomligt avgörande för det här alternativet är att varje medlemsland trovärdigt skall kunna bli betalningsoförmöget, vilket i sin tur kräver ett konkursförfarande.

Vår regerings linje är att varje land bör ansvara för sin egen ekonomi och är alltså för marknadsdisciplinen. Själv har jag svårt att se hur ännu striktare regler skulle fungera och tycker regeringens riktlinje är den rätta. De gemensamma reglerna som ändå inte följts har alltid varit EU:s akilleshäl. Men en övergång till marknadsdisciplin är inte helt okomplicerat eftersom det i princip innebär ett avvecklande av det rådande regelverket, vilket kommer att vara en svår process.

Vad annat behövs för en fungerande ekonomisk union? Det finns inga entydigt rätta svar, men det finns vissa ramvillkor som många i Finland verkar kunna enas om; att slutföra bankunionen, ett gemensamt insättningsskydd (mycket relevant för Finland efter Nordeas flyttbesked), en gemensam kapitalmarknad samt att den europeiska stabilitetsmekanismen skulle fungera som en europeisk valutafond och få ansvaret för konkursförfarandet.

Finanspolitikens roll som konjunkturutjämnare kan blir anspråkslös i marknadsdisciplin-EMU speciellt om skuldsättningen är hög och budgeten obalanserad, men måste inte vara det.

Om man så vill är det möjligt att bygga gemensamma institutioner på marknadsdisciplin-EMU. Macron har föreslagit en gemensam finansminister för euroområdet. Det här motsätter sig Finlands regering.

Det är ingen liten fråga hur EMU utformas och speciellt viktig är den demokratiska legitimiteten. Troligtvis landar vi än en gång på en hybrid som inte riktigt motsvarar någons önskemål. Men som flera av arbetsmarknadsparterna i Finland förtjänstfullt lyft upp är en del av samarbetet att ibland gå med på sådant som inte finns på ens egen önskelista.

Heidi Schauman chefsekonom på Aktia

Byggnadsarv kräver vård och goda produkter

På Illby gård i Borgå värnar man om det gamla genom att ta väl hand om sina byggnader. Målningen av karaktärshuset var ett stort projekt, men något man räknar med att ha glädje av länge. 13.6.2019 - 09.39