Mer skada än nytta

På 1600-talet dog tusentals människor i böldpesten som härjade vilt i Storbritannien. Alla katter och hundar dödades för att förhindra spridningen, vilket bara ledde till att gnagarstammen kunde föröka sig obehindrat. Bild: Creative Commons/Rita Greer

Socialtjänsten är som tuberkulosvården före antibiotikan. Den kan endast lindra, trösta och vänta att naturen gör sitt, helar eller dödar.

Det finns aktiviteter, satsningar och institutioner som gör mer skada än nytta.

David Wootton beskriver i boken Bad Medicine hur den västerländska sjukvården från Hippokrates (470–360 f.Kr.) till Joseph Listers första antiseptiska operation 1865 gjorde patienterna sjukare.

Orsaken var varken illvilja eller lättja. Det fanns inte verklighetsförankrade teorier om människokroppen och dess sjukdomar som skulle ha kunnat leda till effektiva terapier. Men sjukdom, lidande och död är skrämmande, så något måste göras. Vad som helst.

Det fanns nog teoretiska spekulationer. Sjukdomar ansågs uppkomma när de fyra kroppsvätskorna, gul galla, blod, slem och svart galla, hamnar i obalans. Det var en elegant teori som rimmade väl med uppfattningen att kosmos består av fyra element. Men åderlåtning och kräkmedel var de enda terapierna som fanns tillhanda för att återställa balansen. Det hade varit bättre att göra ingenting än att tappa en halvliter blod ifrån en patient med anemi.

I den förvetenskapliga världen fanns inte tanken om evidens och bevis. Läkarna hävdade att om patienten tillfrisknade var det deras förtjänst, om hen dog betydde det att sjukdomen var obotlig. Hippokrates menade att alla patienter bör ses som individer. Därför kunde han inte klassificera sjukdomar, ställa diagnoser och utforska sambanden mellan insats och effekt.

Det tog flera hundra år av vetenskapligt arbete innan den nya teorin om mikrober och infektioner vann mark och kunde omsättas i metoder, renlighet, sterilisering och antibiotika.

Bakåtsträvarna och motståndarna svängde med argumentet att hur kan någon ha fräckheten att hävda att de som ägnat sina liv åt att hjälpa egentligen bara kan stjälpa.

Enligt Wootton togs Hippokrates berömda sats Primum non nocere, först av allt att inte skada, i bruk först på 1800-talet när man började inse läget.

Detta är värt att begrunda i dag när många samhällsinstitutioner måste ses över. Är de nyttiga, verkningslösa eller skadliga?

Det finns problem som känns överhängande. Något måste göras, vad som helst, när ungdomar blir utslagna, barn far illa, människor hamnar på flykt, klimatet förstörs. Men finns det teorier som skulle leda till effektiva åtgärder? Finns det något sätt att fastställa om insatserna gör någon nytta? Eller svänger man omkring med teorier som endast är lättillgängliga, eleganta och ursäktande?

Socialvetenskaperna har teorier om motivation, strukturer, och diskriminering. Men de är inte mer avancerade än den om kroppsvätskorna. Socialtjänsten är som tuberkulosvården före antibiotikan. Den kan endast lindra, trösta och vänta att naturen gör sitt, helar eller dödar.

Om det inte finns teorier att studera och terapier att öva kan man också fråga vilken nytta långa studier och strikta behörighetskrav gör.

Paul Lillrank professor vid institutionen för produktionsekonomi vid Aalto-universitetet

Trädgårdsstaden har kvar sin charm

På 1950-talet gjorde den moderna trädgårdsstaden Hagalund finländsk stadsplanering världsberömd. I dag är det både gammalt och nytt boende som får bostadsköpare att vända sina blickar hitåt. 3.9.2019 - 09.17

Mer läsning