Meningen med livet enligt Jordan B. Peterson

Den kontroversiella professorn Jordan B. Peterson resonerar insiktsfullt om vad som konstituerar ett meningsfullt liv. Men då han predikar utanför terapirummet är han en djupt problematisk och trångsynt dogmatiker, skriver Fredrik Sonck.

Jordan B. Peterson: 12 Rules for Life. An Antidote to Chaos

Penguin Random House 2018

En reproduktivt aktiv dotter kan ge sina föräldrar kanske nio barnbarn. En son kan däremot, om han ostört får knulla runt, avla hundratals ungar. Mongolhövdingen Djingis Khan, till exempel, är i dag förfader till åtta procent av männen i Centralasien. Ur ett djupt (evolutions)biologiskt perspektiv är det alltså inte så underligt att familjer i stora delar av Asien föredrar pojkbebisar och aborterar deras systrar.

I sina mest förryckta stunder resonerar psykologiprofessorn Jordan B. Peterson så här. Visserligen kastar han in brasklappen att han inte vill hävda någon direkt kausalitet och att det också kan finnas kulturella förklaringar. Men ändå: det här är kopplingen han gör.

Idén om att alla blivande föräldrar i hemlighet önskar sig en mini-Djingis är dessvärre inte det enda som går att ifrågasätta i Petersons bästsäljare 12 Rules for Life. An Antidote to Chaos (ungefär: 12 livsregler. En kur mot kaos). Det vore lätt att plocka ut dubiösa idéer om allt från behovet att smiska olydiga barn till det feministiska förtrycket av skandinaviska män och avfärda alltsammans med någon snärtig formulering om dinosaurier med gråa tinningar och märklig kvinnosyn.

Men då boken uppenbarligen slagit an en sträng hos många – enligt uppgift i synnerhet unga män – tänker jag att det ändå kan vara värt att försöka utröna dess ärende bortom provokationer, fixa idéer och kontroversiella åsikter som jag inte delar.

Och det går att göra, visar det sig.

Peterson presenterar i 12 Rules for Life en sorts dygdeetik, som till stora delar är inspirerad av kristendomen, Nietzsche och Dostojevskij. Resonemangen kryddar han med reflektioner över sitt eget kliniska arbete, evolutionsbiologi, psykoanalys à la C. G. Jung och analyser av uråldriga myter, framför allt, men inte enbart, Bibelns.

På mikroplanet: inte ointressant

Några nya hjul uppfinner Peterson knappast, men på ett mikroplan har han ändå något att säga som går djupare än "klipp håret och skaffa dig ett jobb". I sina bästa stunder resonerar han insiktsfullt om vad som konstituerar ett meningsfullt liv i en tillvaro där lidandet alltid lurar bakom hörnet.

Det handlar om vad det innebär att vara ärlig mot sig själv, att öppna sig själv för varat, att sätta värde på sig själv. De konkreta råden är i sig ofta rätt banala. Behållningen ligger förstås i argumenteringen kring dem och i tilltalet, hur han förpackar detta med en ung och vilsen person som implicit mottagare (ja, det är förmodligen en man).

Centralt för helheten är bokens första råd, om behovet att stå på sig i en värld präglad av hierarkier. Det är här Peterson gör sin omdebatterade jämförelse mellan människan och den starkt revirhävdande hummern, och konstaterar att det är individerna i toppen av tillvarons ofrånkomliga hierarkier som mår bäst och får mest, medan livet längst ner är besvärligt.

Dessutom, menar Peterson, kan den som välsignas med framgång ofta räkna med en "positiv rundgång" där segrar föder nya segrar – medan den som misslyckas kan se en "negativ rundgång", där det ena problemet leder till eller förstärker det andra. Här finns också vissa empiriska belägg: den som till exempel är fattig, är mer benägen att drabbas av psykologiska, sociala eller medicinska problem.

Såtillvida är individens uppåtsträvan förståelig: du måste stå på dig och du ska inte skämmas för att du gör det.

Implikationerna av resonemanget kan göra en betänksam om det dras till sin spets, men i rättvisans namn måste vi notera att Peterson inte nöjer sig med en hummermoral. Vi ska anta att vi kan lära oss saker av andra, vi ska hellre jämföra med oss själva i går än med andra i dag och vi ska inte glömma att vi som människor är välsignade med en mångfald "hierarkier", medan humrarna bara har en. Han tar alltså några steg vidare från det som kunde tolkas som fascistiskt hävdande av den starkes rätt eller en (ny)liberal predikan om egennyttans välsignelse.

Det sistnämnda är tvärtom en föreställning Peterson vill göra upp med: blotta egennyttan kommer inte att göra dig lycklig – och lycka är hursomhelst inte ett meningsfullt livsprojekt.

I stället gäller det att i sin existens, i sin individuella kamp mot kaoset och lidandet och döden som pågår i oss och runt oss, hitta en mening som också speglar just denna existentiella utsatthet. Bara så kan man växa och kanske också bli till stöd och hjälp för andra.

Visst kan 12 Rules for Life kallas en självhjälpsbok, men den som tror att Peterson erbjuder någon quick fix tar fel. Hans dygder kan ta sig konkreta uttryck i stil med att stiga upp i arla morgonstund, men det är inte poängen.

På makroplanet: här går det tokigt

Ingen annan än vi själva kan bära det slutliga och fruktansvärda aktörskapet i våra egna liv – mot det är det svårt att invända. Eller som andra psykologer ibland brukar säga: det går inte att hjälpa en patient som inte själv vill bli hjälpt.

Den dygdeetik Peterson odlar skulle, tror jag, klara sig utan politisk analys om den stannade här, på terapisoffan. Men då han, så att säga, sätter koppel på den och går ut med den på gatan så korrumperas den, får något hårt och oförsonligt över sig. Hunden präglas av sin husse, och husse råkar vara en ärkekonservativ herre.

Så skulle det inte behöva vara. Lustigt nog kommer jag vid ett par tillfällen att tänka på vänsterfilosofen Slavoj Žižek som precis som Peterson intresserat sig för kristen etik och med psykoanalytisk inspiration närmat sig kulturen och dess myter. Båda bedriver också ideologikritik, men med den avgörande skillnaden att Žižek ser ideologi som något dolt: kollektivt tankegods som vi tenderar att ta för givet och därmed inte ser, medan Peterson i detta avseende ofta är trivial – om inte rent bedräglig.

Han har förstås rätt i att det ligger en fara i att "ägas av en idé" som han uttrycker saken. Det finns gott om exempel på hur ideologisk dogmatism närmast blir en undanflykt från eget självständigt tänkande.

Problemet är att "ideologier" för Peterson är det han själv ogillar och dessutom drar över samma grova kam på ett fullständigt ohederligt sätt: nazism, kommunism, feminism, postmodernism, (ny)marxism är egentligen ett och samma onda. Samtidigt är han totalt främmande för att han själv de facto ägs av idéer. Sina föreställningar om såväl konkurrenssamhället som könsskillnaderna härleder han ur att världen i grunden är beskaffad så. Men även om frågan om naturens inflytande över människan och hennes samhällen inte kan avfärdas, så är det en djupt problematisk – ja, livsfarlig – idé att härleda ett politiskt bör ur naturens är; mänsklighetens öde bestäms inte av vår arts blodiga historia.

Och i sin envisa ovilja att reflektera över hur maktstrukturer påverkar samhälle och människor, blir Peterson själv en trångsynt dogmatiker.

Hur förstå genomslaget?

Hur kan man då förstå den attraktionskraft som Peterson uppenbarligen utövar?

Kanske är det så att han fyller ett behov i en globaliserad marknadsekonomi, där högern avgick med den ideologiska segern vid kalla krigets slut, men har misslyckats med sitt frihetslöfte.

Fri konkurrens, fri konsumtion, fri njutning – vad du väljer är din ensak.

Det är så ytligt. Så tunt.

Så kommer någon och säger att det finns en djupare frihet. Att varat är något allvarligt, att verklig frihet inte väger lätt utan tungt. Någon som påminner om att lidandet är omutligt: du kan inte springa ifrån det eller köpa dig fri från det. Petersons tankevärld är fullt kompatibel med konkurrenssamhället – men ger det en sälta. Kanske kunde man säga att han vill återupprätta religionen, inte nödvändigtvis som tro men som idé?

En kur mot nyliberal nihilism, det är vad professor Peterson tillhandahåller.

Fredrik Sonck Kulturchef

Hur du kan få en låg låneränta

När man tecknar ett lån finns det många lånegivare som tycks ge bra villkor, men som sedan tar ut både dolda räntor och oförutsedda avgifter. Trots att det idag är riktigt vanligt att ta lån så kan det vara svårt att veta vad man ska leta efter och tänka på när man lånar pengar. Därför sammanfattar vi här några av våra bästa tips för att hjälpa dig att hitta rätt i lånedjungeln. 14.6.2018 - 14.03