Melankoliska sommardagar i Österbotten

GÄST. Philip Teir berättar om sin nya roman Så upphör världen under den första litteraturkvällen den 5 april.Bild: Leif Weckström

Philip Teir återvänder till sin barndoms mytiska landskap i Österbotten.

"Skandinaviens Jonathan Franzen" stod det i tidningen Café apropå Philip Teir och vårens kommande böcker. Artikeln handlade om vilka författare det lönar sig att satsa på i vår.

Jämförelsen med den amerikanske författaren Jonathan Franzen lanserades ursprungligen av Teirs brittiska förlag, i samband med pr-kampanjen för debutromanen The Winter War.

– Det är svårt att sälja en debutant och förlaget Serpent's Tail gjorde en massa kul grejer. De var pigga, berättar Teir.

Nu är det dags för en ny roman – Så här upphör världen – som utkommer inom kort. Vinterkriget utspelade sig i centrum av Helsingfors men i den nya romanen drar vi norrut.

Barnen växer upp

"En sommar händer det bara: man blir tonåring", tänker Julia när hon tittar på sin dotter Alice som på några månader gått från att vara barn till att bli ungdom.

De två befinner sig på familjens sommarställe, tillsammans med Erik och Anton – Alices pappa och bror.

Den avkopplande och skärmfria semester Julia och Erik drömde om när de packade bilen har inte utfallit enligt planerna. När hösten närmar sig har hemligheter kommit i dagen och familjemedlemmarna har tvingats ompröva sig själva och sina val.

Tre barn berikar Så här upphör världen – dels Eriks och Julias barn Alice och Anton, dels Leo som bor intill sommarhemmet. Alice och Leo är tonåringar medan Anton är nio år.

Alla tre växer, både fysiskt och psykiskt, under en sommar. När man inte är översysselsatt hinner man vara kreativ och tänka.

Anton påminner om sin upphovsman, säger Teir.

– Jag var också ängslig som barn. Dessutom tyckte jag att det var genant att vara räddhågsen och trodde att ingen annan någonsin var rädd.

– Barn är ofta självupptagna. De tror att de är de enda i världen.

Femton år blev en sommar

Tvärtemot de ursprungliga planerna utspelar sig romanen under en sommar i Österbotten. Från början var det tänkt att den skulle berätta om femton år i Eriks och Julias liv.

– Jag var inspirerad av John Williams roman Stoner och av den hisnande känsla man får vid insikten om hur tiden far fram med oss människor och de val vi gör.

– Stoner inleds med att huvudpersonen dör. Han beskrivs som en kuf som få kommer ihåg och sedan rullas hans historia och hur det kom sig att han blev en kuf, upp.

Philip Teir såg framför sig en roman förankrad i en igenkännbar Tölömiljö men med ett liknande grepp som i Stoner, men fick aldrig till konstruktionen så att han blev nöjd.

– Jag fick inte till farten, kanske på grund av bristande tålamod. Jag hade en scen som jag var nöjd med men resten kastade jag.

Resultatet är att Teir, när han tog ny sats, landade i sin barndoms Österbotten med de fina stränderna norr om Jakobstad.

– Man förknippar vissa platser med en särskild stämning.

– Svårast var det att suggerera fram platser långt borta när man sitter i centrum av Helsingfors och skriver. Jag fick grubbla mycket på ljuset bland annat, och det krävdes meditativ koncentration.

Inga billiga vitsar

Den andra romanen anses ofta vara extra svår. Just så var det också för Teir och Så här upphör världen.

– Jag ville skriva bättre än i den förra romanen och insåg att jag inte alls kunde ha samma stil.

– När man skriver en roman med en oroande, melankolisk stämning, kommer man inte undan med billiga vitsar.

Vid sidan av sitt eget författarskap recenserar Teir andras böcker, företrädesvis i Dagens Nyheter och ibland i Hufvudstadsbladet.

Hur fungerar det?

– Ibland är det inspirerande, ibland problematiskt. Zadie Smith lär ha tio böcker på gång samtidigt. Själv har jag alltid haft mycket böcker omkring mig medan jag skriver.

– Jag är dålig på att skapa stränga regler för mig själv.

Som så många andra som regelbundet pendlar mellan Finland och Sverige har Teir grubblat över skillnaderna mellan de två länderna. Tycker han att de har ökat?

– Jo. Man får känslan av att bara trista grejer når över nyhetströskeln i Finland. Det beror kanske på antinordismen och Sannfinländarna.

– Sverige har en röd-grön regering och vi har en blå-brun tregering. I Sverige diskuterar man mycket symbolfrågor men Juha Sipilä verkar inte veta vad en symbolfråga är.

– Men Finland förändras och blir mer internationellt hela tiden. Här finns många utländska studerande numera.

Stjärnor på Helsinki Lit

När litteraturfestivalen Helsinki Lit intog Savoyscenen för första gången 2015 blev den en omedelbar succé. Konceptet med långa samtal utan tillhörande bokförsäljning gick hem hos publiken.

Tack vare framgångarna från de två första åren var det i år lättare att få författarna och förlagen med på noterna. Namn som Orhan Pamuk och Linda Bodström Knausgård kommer till Helsinki Lit i maj.

Ekonomin är förstås orosmomentet. Helsinki Lit är beroende av understöd eftersom biljettintäkterna inte täcker alla omkostnader.

– Vi hoppas på en finansiär som binder sig för en längre tid. Staden ligger nära till hands eftersom vi kör med Helsinki i namnet på festivalen.

Profil

Philip Teir

Ålder: 36 år.

Familj: Sambo, två barn.

Karriär: Författare, litteraturkritiker och kolumnist. Arbetade som journalist och kulturchef på Hufvudstadsbladet fram till våren 2014. Romandebuterade med Vinterkriget 2014. Recenserar nyutkommen litteratur i Dagens Nyheter. Är kolumnist i Hufvudstadsbladet. Konstnärlig chef för litteraturfestivalen Helsinki Lit som i maj arrangeras för tredje gången.

Aktuell: Med romanen Så upphör världen (S&S) som utkommer i mitten av mars. Romanen utkommer även på finska samt i svensk delupplaga (Natur och Kultur). Översättningsrättigheterna till Storbritannien och Tyskland är sålda.

Senast sedda film: Manchester by the Sea.

Senast lästa bok: Sally Salminens Min amerikanska saga. Det är en jättebra bok som handlar om hur hon som tjugoåring kom till New York och skrev sin första roman.

Gillar: Friheten i frilanslivet.

Ogillar: Att vara sin egen chef.

”Nu sover jag gott, äntligen!”

Angelina fick dålig sömn men rogivande växter hjälpte henne. "Min livskvalitet är mycket bättre nu" säger hon. 20.9.2018 - 13.33