Meinander om Hitlerjämförelserna: Naiv Mannerheimsyn i Sverige

Födelsedagsvisit. Marskalk Gustaf Mannerheim, Nazitysklands rikskansler Adolf Hitler och Finlands president Risto Ryti under Hitlers besök i Finland på Mannerheims 75-årsdag 4.6.1942, mitt under brinnande krig. Bild: Försvarsmaktens arkiv/SA-kuva

De svenska fascistbeskyllningarna mot Gustaf Mannerheim som Nordens "mini-Hitler" – precis som glorifieringen av marskalken – beror på bristande kunskaper om den finländska forskningen, säger professor Henrik Meinander i en kommentar till den nygamla Mannerheimdebatten som blossat upp i Sverige.

Ett slags favorit i repris dyker upp i Göteborgsposten, där journalisten Henrik Arnstad recenserar Herman Lindqvists färska bok om marskalk Gustaf Mannerheim, Mannerheim: marsken, masken, myten.

Arnstad anser att Lindqvist i sin bok helt och hållet förbiser Mannerheims mörka sidor, som enligt Arnstad bland annat består av en stark dragning till fascismen och ett ansvar för fruktansvärda krigsförbrytelser under inbördeskriget 1918. I sin bredsida mot Lindqvist menar Arnstad också att boken missar avigsidorna av Finlands deltagande i Nazitysklands anfallskrig under Mannerheims befäl, en allians som enligt Arnstad också betydde medverkan i Förintelsen.

I samma veva passar Arnstad på att ge den finländska historieforskningen en känga. Han beskyller finländska historiker för att i åratal ha spridit gammal, hyllande propaganda om Mannerheim.

Arnstad talar om "Finlands historielöshet med rötter i kalla kriget, landets oförmåga att hantera ett mörkt och komplext 1900-tal."

"Orimligt"

Henrik Meinander, professor i historia vid Helsingfors universitet och själv en initierad Mannerheimforskare, sväljer inte Arnstads kritik.

– Nej, men eftersom jag själv alldeles nyligen gett ut en egen bok om Mannerheim kan jag inte börja kommentera en dispyt mellan Lindqvist och Arnstad eller Mannerheims agerande utan att själv bli part i målet, säger Meinander, och hänvisar till sin bok Gustaf Mannerheim: Aristokrat i vadmal som utkom i våras.

Han framhåller ändå att den svenska diskussionen präglas av bristande insikter i den finländska Mannerheimforskningen.

– De våldsamma pendelrörelserna mellan förhärligande och demonisering av Mannerheim beror på att de svenska journalisterna inte har tillgodogjort sig den finskspråkiga forskningen. Av någon anledning tror man i Sverige att man kan gå ut och skriva om Finlands 1900-talshistoria utan att kunna finska, säger Meinander.

– Det är naivt, snudd på arrogant. Det är ungefär som att tänka sig att man kan skriva en biografi över Olof Palme utan att kunna svenska, fortsätter Meinander.

Henrik Meinander och Henrik Arnstad har också tidigare fört eldfängda debatter om Finlands och Mannerheims roll som Nazitysklands nordliga allierade under andra världskriget. Påståendet om att den finländska historieskrivningen inte gör upp med landets förflutna godkänner Meinander inte.

– Det är helt orimligt att säga att det inte funnits kritisk Mannerheimforskning, för det har det gjort åtminstone sedan 1960-talet. Det är i och för sig roligt att Mannerheim intresserar i Sverige, men historikerns roll ska vara att nyansera, inte att provocera, säger Meinander.

Åren går, men Mannerheim sätter fortfarande känslorna i svall i både Finland och Sverige på ett sätt som få andra personer i Nordens historia mäktar med.

– Det finns inte så många andra dramatiska figurer i Nordens 1900-talshistoria som både kan kritiseras och dyrkas. Tråkmånsar finns det däremot gott om. Mannerheim är ett undantag, tillsammans med Urho Kekkonen och Olof Palme.

Nyanserar Mannerheim. Professor Henrik Meinander sväljer inte påståendena om att Gustaf Mannerheim inte granskats kritiskt av finländska historiker. – Svenska journalister har inte tagit till sig den finskspråkiga forskningen, säger han. Bild: HBL-arkiv

Annons: Aktia hjälper dig att tänka framåt

De flesta finländare har idag koll på att hem, fritidsbostad och fordon behöver försäkras för att hålla ekonomin i balans om allt inte går som planerat. När det kommer till personförsäkringar är läget ett annat. Jämfört med många andra länder har Finland ett bra socialskydd och många förlitar sig på att man får tillräckligt stöd för att klara sig ekonomiskt om något allvarligt inträffar. Men hur långt räcker socialskyddet egentligen? Hur påverkas livet om man insjuknar allvarligt och inte längre kan arbeta? Klarar sig familjen ekonomiskt utan en förälder? 9.4.2020 - 00.00

Mer läsning