Medmänsklighet i stället för byråkrati

Att försvara offentliga tjänster handlar inte om att motsätta sig företagande.

Kajana, Puolanka, Pyhäjärvi, Kemijärvi, Rovaniemi, Torneå, Kemi, Karleby, Vasa och Kristinestad. Bland annat de orterna har jag hunnit besöka under de senaste veckorna när jag rest runt och besökt sommarevenemang och arbetsplatser på olika håll i landet. Riksdagens plenifria period betyder inte semester, utan är den tid då man som partiordförande och riksdagsledamot hinner resa runt även på andra håll än i sin egen valkrets.

På de flesta orter är det lokala frågor kring sysselsättningen som väcker mest diskussion. Speciellt två nationella frågor berör dock människor såväl på torget i Åbo som i Kemijärvi. De är social- och hälsovårdsreformen och regeringens försämringar i arbetslöshetsskyddet, även kallad "aktiveringsmodellen".

Anledningen till att dessa två frågor berör folk på djupet är att båda handlar om vilka centrala värderingar vårt samhälle och den politik som förs ska bygga på. Frågeställningar gällande de värderingar och politiska principer som besluten bygger på dränks lätt i gallupnyheter, förvaltningsterminologi och siffror. Ändå är det just värderingar som politik till syvende och sist handlar om.

Social- och hälsovårdsreformen är ett linjeval när det gäller hur våra välfärdstjänster ska produceras. Är det moraliskt rätt att enorma företagskoncerner kan göra stora vinster på skattemedel som är avsedda för åldrings- och hälsovården? Vill vi introducera profiter och konkurrens som de medel som i fortsättningen styr produktionen av välfärdstjänsterna? Om vi ökar mängden resurser som används på social- och hälsovården, vem är det då som ska dra nytta av dem?

Det är många finländare som känner sig sårbara och försvarslösa inför de stora aktörer som försöker ta över allt från hemhjälpen och serviceboenden till hälsovården. Att försvara offentliga tjänster handlar därför inte om att motsätta sig företagande. Det handlar om att försvara principen om att gemensamma skattemedel används för de gemensamma ändamål de är avsedda för: en god och mänsklig vård för alla de som behöver den. Det handlar om att all samhällelig verksamhet inte behöver underordnas konkurrens och vinster – kvalitet, jämlikhet, demokrati och tillgänglighet i servicen tryggas bäst genom offentlig serviceproduktion.

På marknadsgatan i Kajana träffade jag en kvinna vars son varit arbetslös en längre tid. Han hade sökt ett jobb som TE-centralen tipsat om, och blivit otroligt glad då han blev kallad på arbetsintervju. Arbetsgivaren meddelade att jobbet är hans, om han först skaffar ett arbetssäkerhetskort för arbete med elektricitet. TE-centralen kunde inte hjälpa honom med att skaffa kortet, som han inte själv hade råd med, och resultatet blev att han blev utan både kort och arbete. Hans arbetslöshetsersättning skars ner med cirka fem procent eftersom han inte varit tillräckligt "aktiv". Kvinnan jag talade med var orolig för sonens välmående. Hon förstod inte varför regeringen fattat beslut om nedskärningar som drabbar folk som gör sitt bästa i ett redan färdigt utsatt läge.

Hon undrade också om det inte längre finns något utrymme för medmänsklighet i politiken? Det är just den frågan som riksdagsvalsdebatterna nästa vår borde handla om.

Li Andersson partiordförande för Vänsterförbundet, riksdagsledamot och stadsfullmäktigeledamot i Åbo